Pappa jag vill inte ha en Motomed…

Vet att detta är ett utslag av min totala byxångest inför yrkeskåren ”Sjukgymnaster”.  Har under våren diskuterat en s.k. Motomed (eldriven tråningscykel) med min sjukgymnast. När våra diskussioner började var jag mycket motvillig, vilket fortfarande är fallet. Gick egentligen bara med på det, för att slippa mer invecklad gymnastik och allt tjat om hur bra denna motion skulle vara för mig. Jag trodde inte på det då och jag tror inte på projektet idag. Som jag misstänkt fungerade inte de vanliga Motomederna för mig men min snälla sjukgymnast stod  på sig och tyckte att vi skulle försöka få någon form av ombyggd motomed till mig. Jag gav – tyvärr – med mig på den punkten också. Alldeles i början av sommaren fick jag en kallelse till detta utprovningstillfälle – kommer äga rum kommande vecka och det kryper i kroppen bara jag tänker på eländet. Min medgörlighet på gymnastik och träningsområdet, dikteras helt från min sida av möjligheten att kunna få det andra hjälpmedlen som jag behöver…

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0