Hur F A N hanterar kommunerna assistansen till behövande?

Jag är handikappad och beroende av personlig assistans. Jag får min service tillgodosedd av personal som är anställd inom ett privat bolag. Både företaget och dess personal är bra.

 

Däremot hör jag på de regionala nyheterna att Västerås har lagt ut hela den kommunala assistansen på en privat aktör och att Örebro funderar i samma banor. Om dessa uppgifter stämmer tycker jag det är upprörande, inte minst med tanke på att Örebro har en lång socialdemokratisk tradition. Själv är jag inte sosse – utan borgerlig. Jag är också för olika alternativa lösningar. Men jag tycker att svenska politiker och tjänstemän har väldigt lätt att sköta sina uppdrag som någon slags pendelrörelse – och nu för tiden mer eller mindre oberoende av ideologisk grundsyn. Sedan regeringen Bildt under 1990-talets första hälft sjösatte LSS-lagstiftningen (de lagar och regler som styr vad som krävs för att en person skall beviljas personlig assistans) så har jag en stark och obehaglig känsla av att enskilda kommuner griper efter varje litet strå för att kunna göra sig av med ansvaret för de ”problematiska” medborgarna i just deras kommun. Som sagt jag är absolut för olika alternativa lösningar. Här har vi kärnpunkten i min kritik. Om en lösning funkar på ett ställe, så har vi i Sverige en tendens att köra den lösningen så långt det går. När dessa möjligheter är uttömda, vänder vi på kappan/klacken och springer tillbaka så långt det går åt andra hållet. Alltså en kollektiv pendelrörelse. Jag vill ha valfrihet – det är ett av huvudskälen till min – liberala om ni så vill – livssyn. Men för att det ska kunna kallas valfrihet så måste det finnas någonting att välja mellan. Inte olika saker av samma sort. Trots min liberala syn anser jag att Örebo kommuns politiker och tjänstemän grovt missade chansen att ta upp tävlan med de kollektiva och privta allternativen som växte fram i kölvattnet av LSS. med en väl fungerande äldre- och handikappomsorg hade man kunnat vara ett reellt alternativ till konkurenterna.

 

Som jag poängterade i början av detta inlägg klagar jag inte på assistansbolagen, utan kommunernas flathet. För en sju-åtta år sedan, fick jag ett direkt förslag att jag borde överväga personlig assistans i stället för s.k. kommunal äldreomsorg. På den tiden fungerade fortfarande den kommunala omsorgen till äldre och handikappade ganska bra, så jag valde att avvakte. Men under de efterföljande två-tre åren rasade servicen totalt, vilket beklagas av bäde personal och mig som mottagare av servicen. Jag tvingades helt enkelt att se mig om efter andra alternativ för att inte min livssituation skulle bli helt ohållbar! Detta kallar jag inte valfrihet...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0