Blandade känslor...

Har just sett en väldigt blandad och innehållsrik timma med inslag ur nyss bortgångna aktrisen Lena Nymans karriär. Det ska SVT och alla medverkande hat tack för. Sedan slängs man över till Rapport - innan man riktigt hunnit landa. Detta är absolut inte nyhetsredaktionernas fel. Mycket skulle man kunna säga om alla utrikes- och inrikeshändelser som skapar rubriker dessa dagar, men med tanke på min personliga situation och livserfarenhet fastnar jag för att regeringen - för vilken gång i ordningen vet jag inte - åter ska satsa pengar för att höja kvaliteten inom den kommunala äldreomsorgen. Beslutsfattarnas ambitioner hälsar jag med glädje, men samtidigt frågar jag: "Vad slutresultatet blir den här gången. Ty oberoende av politisk hemvist hör man hört dessa tongångar sedan 1970-80-talen, jag kanske tidigare ändå, men då var jag för ung för att minnas. Jag tvivlar egentligen inte på de ambitioner enskilda regeringar och ansvariga ministrar har eller har haft. Men utan att själv vara mer juridiskt kunnig på området än de flesta, upplever jag att man som regering varken brukar kunna eller vilja som det heter "öronmärka" bidragen till kommuner och landsting. Detta leder i sin tur tyvärr alltför ofta att den effekt regeringen hoppas kunna skapa med sagda bidrag blir betydligt minde än avsett. Anledningen brukar vara att bidragen ska rinna igenom så många beslutslager och motstridiga viljor innan de kommer till sin rätt. Och på sin väg dit har de faktiska summorna på något underlig sätt hunnit krympa. "Rätta mig om jag har fel!" för att citera Hans Alfredson. I denna fråga hoppas jag verkligen att jag har fel...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0