Kan någon förklara för mig varför personer: terapeuter, förskrivare, tillverkare av handikapphjälpmedel, i mitt fall rullstolar i allmänhet och elrullstolar i synnerhet. Varför fackfolk blir så förvånade när jag visar mig ha teorier kring dessa hjälpmedel, jag som bara använder dem år in och år ut – Teorier som dessutom visar sig stämma!! Vad jag tänker på är en episod för något eller några år sedan när jag behövde en ny transportstol med stöd i sittbrunnen för att göra mitt sittande bättre. Jag hade haft en ganska stor – och i mitt tycke – otymplig rullstol på prov, varken jag, mina höriga eller mina assistenter var till freds med produkten ifråga – även utprovarna insåg att någonting måste göras, även om de visade påtaglig förvåning inför mitt huvudargument. Jag sade att jag behövde komma in i vanliga bostadshus, i villaområden och liknande:

-       Varför det?

Min far hade säkert hoppat upp i taket av ilska. Först och främst för att jag över huvud taget fick den typ av fråga som underförstått visade att jag måste förklara och delvis försvara mina privata fritidsaktivteter. För det andra att det fanns personer inom provningsteamet som fick någon typ av aha-upplevelse p.g.a. en rullstolberoende person umgicks med släktingar och vänner som bodde i vanliga – icke handikappanpassade bostäder – som man ville kunna besöka. Farsen var inte över där…  Här måste jag sticka in om mig själv, för er av mina läsare som inte känner mig personligen. Att jag till följd av min cp-skada är en ganska liten person, åtminstone för att vara man. Trots att jag är fullvuxen har jag kunnat använda små storlekar på rullstolar, för att prata klädspråk.

I ett hörn av utprovningslokalerna såg jag en liten smidig typ av transportstol som jag med vissa justeringar trodde skulle passa. Och efter att ha ridit ut en del ordstormar i typ med ”Den nog inte skulle gå att anpassa.” ”Och get förstod jag väl att en sådan typ av stol är du för handikappad för att kunna använda nu…” lovade man att försöka anpassa sagda nätta sak efter mina behov,

Sagt och gjort en tid senare var jag på återbesök och de visade sig att den nya rullstolen passade riktigt bra. Och det var nu det kom kommentarer ifrån utprovningsteamet som uttryckte häpnad och förbluffelse över att man hade  kunnat anpassa denna typ av rullstol på det sätt som nu var gjort. Och oavsett om det var mening eller inte – verkade man förvånad över att det var patienten/brukaren och inte branschfolket, som kommit på lösningen. Och det var den attityden medveten eller undermedvetet – som störde mig mest. För en gångs skull trodde jag fullt ut på projektet – och då stod jag ganska ensam. Man får gärna tycka både det ena och det andra om mej och mina idéer, men visar de sig vara användbara hoppas jag proffsen tar dem till sig även om de råkar komma från en glad ”amatör…”