Lördagen den 1 mars 1986. Det hör ju till scenariot efter en omtumlande händelse att man kommer ihåg var man var och vad man gjorde. På fredagskvällen och natten till lördagen, låg jag väl och sov? Märkte i alla fall ingenting förrän jag lite yrvaket slog på tv:n på morgonen och det stod på pausbilden att det skulle bli en extra nyhetssändning med anledning av att statsministern hade skjutits. Jag minns inte att det stod att han var död, det tror jag jag förstod först när nyhetssändningen kom igång. Jag var helt inställd på "Gomorgon Sverige" som på den här tiden bara sändes på lördagar. Tragiskt för familjen och släkten Palme och för alla som kände, var vän eller beundrade Olof. När det stod klart att attentatet var riktat mot statsministern personligen och inte mot landet, övergick min eventuella oro - skam till sägandes - mer till nyfiket intresse. Den lille statsvetaren i mig vaknade. Här fanns det ju en massa intressant information att följa de närmaste dagarna... Trodde jag ja, nu har det som sagt gått 25 år och mordet är inte löst. Huruvida det är rätt att låta en mordutredning fortsätta år ut och år in tänker jag inte ha några klara åsikter om här, men att det fortfarande skulle vara "Ett öppet sår" för hela Sveriges befolkning tvivlar jag på...