Till att börja med var det just det... Var ska man börja? Som så många inspirerade texter kommer fröet till dem när man tänker på helt andra saker. Sitter och lyssnar på favoritmusik/artister. Ja, där kom också en rolig "groda" "sitter och lyssnar...", vad kan en rullstolsberoende man som jag göra, annat än att sitta? Åtminstone när man ska vara s.k. uppstigen. Nåväl, sitter och lyssnar till härliga tolkningar av s.k. ”Evergreens" tolkade av Rod Stewart. Medan jag stökar runt på mitt eget lila sätt. Som jag nämnt i tidigare reflektioner håller jag på med vad som just nu känns som oändliga rullstolsutprovningar. Nu har vi kommit så långt med den aktuella elrullstolen, att jag har tjatat mig till att få ha den hemma. Detta är naturligtvis bra, samtidigt upptäcker man hur mycket som måste återanpassas i en s.k. "handikappanpassad" lägenhet. Dessutom är lägenheten från 80-talet.... eeehh 1980-talet menar jag. Nu ser jag hur hela 80-talsgenrationen där ute ställer sig upp som två personer (en man och en kvinna) protesterande:

- Det är väl inte länge sen... Du är ju en 50-talare..!

Nej, nej kära vänner 20-30 år ett liv är väl både lite och mycket, beroende hur man ser på det. En rullstol - oberoende av märke - håller, under daglig användning 5 år i sällsynta fall 8-10. Undertecknad har t.o.m. haft en elrullstol i bortåt 12 år, men då höll också mina rullstolstekniker - ett i övrigt ganska tålmodigt släkte - på att bli tokiga. Nå jag och pappa Bo kämpade tillsammans i ungefär trettio år, för att man i största möjliga utsträckning skulle anpassa rullstolar till omgivningen och inte tvärtom. Det var inte populärt då och det är inte poplärt nu i alla fall får jag hela tiden rullstolar som gör att omgivningen måste anpassas gång på gång. Okey om jag nu ”köper” denna inställning, så kommer vi till nästa vem står för de olika ansvarsområdena i en anpassning? Det beror på om jag fått möbeln som en bostadsanpassning, eller om den är ett eget inköp. Men det tar vi i en annan betraktelse…