Mitt hat och min avsky riktar sig ju främst mot utövandet, inte mot funktionären. Men jag vet ju lika väl som tandläkarpatienten; - Att det här kommer att göra ont. Till skillnad från hos tandläkaren, ger inte sjukgymnaster bedövning. Meningen med den satans sjukgymnastiken är ju att tänja ut leder och det gör förbannat ont. Jag vet att de flesta sjukgymnaster säger att man ska säga till när det gör ont. I så fall fick man ju för det första nästan säga till hela tiden. För det andra blev det ingenting gjort. Och även om jag i grunden tycker det är bortkastad tid, skulle tiden vara ännu mer bortkastad, om ingenting blev gjort. Därför är det enklare att tiga och lida!! Oavsett om det handlar om s.k. normal gymnastik eller sjukgymnastik, är det väldigt svårt att jämföra upplevelerna hos en "vanlig" och en handikappad patient. Båda kategorierna kan antingen bli behandlade av yrkesfolk, eller/och så smårningom få ett "gör det själv-program". Som gravt handikappad måste jag ändå ha hjälp för att utföra mina övningar. När en vanlig patient går hem med sitt självträningsprogram är det i de övervägande fallen upp till honom eller henne hur träningen. utförs. Oavsett om jag har sjukgymnast eller assistent, är det någon annan som står och rycker i mig. Jag menar inte här att recensera mina assistenter som "sjukgymnaster" men jag tycker det är fullständigt onödigt att få ett sämre förhållande till mina assistenter, bara för att de stackarna tvingas stå och rycka i mig. Och dom förbannade sjukgymnasterna tror visst inte att man inte har något roligare för sig. Vissa säger visserligen att de mött min inställning till denna form av träning hos andra patienter, konstigt vore det annars. Men varför måste de hålla på att försöka övertyga en då.