Försöker bli lite gladare...

60-talsmusik på Spotify!!

Jag blir tvärlisk... och matt på samma gång!

Läste just på NA-Webben, om något uppträde mellan lärare och elvev i skolmatsal i Kumla. Naturligtvis har båda parter rätt till en rimlig rättssäkerhet, men samtidigt blir jag tvärilsk och matt på samma gång. Även om polisen ska utreda saken - och man får se vad de kommer fram till - så är nog Sverige världsmästare i att segdra saker i olika byråkratiska kvarnar. Och detta sagt av en som har tjugo års erfarenhet av byråkrati in ifrån... Vet också att detta skrivs just som jag antagligen själv håller på att bli ett offer för det byråkratiska kvarnarna...

...inte rullstolarnas Rolls-Royce direkt...

Fromgjuten sits osv. i all ära… Har inte belönats med rullstolarnas Rolls-Royce direkt. Ont i kroppen och någon form av konkav nackspärr. ”Fan ta alla formgjutningar…” Så känns det just nu… Jag är väl medveten om att dessa känslor i kroppen – läs nervsignaler – skiftar från dag till dag, ja ibland timme till timme… Det kan mycket väl vara så att liggkomforten i sängen och sittkomforten i rullstolen hänger ihop. Egentligen är det väl inget fel på ”Anatomic SITT´s” arbete som sådant, mer än att ni skulle behöva finns tillgänga, i rummet intill; alla dygnets timmar för att kunna göra de justeringar som stunden kräver. Vad är det då? Mitt rörelsehinder? Just det… Även om stor del av min hjälpmedelsflotta syftar till att minimera det faktiska rörelsehindret i min vardag, så finns det där vare sig man vill eller inte. När jag får s.k. ”träsmak” eller andra känningar av mitt rörelsehinder, är det inte lika lätt att ändra ställning som för s.k. friska människor. Jag får väl försöka lägga mig ner och vila i stolen… Det är skönt, även om det till och från känns som slöseri med tiden. ”Om jag hade pengar…” för att citera en gammal slagdänga, så skulle min fysiska omgivning se helt annorlunda ut…


Ja, jag klarade det!

Nu börjar jag väl bli det som en del - i alla fall svenska – kulturrecensenter brukar snörpa på munnen åt, nämligen för privat i offentligheten! Jag vet inte om John Lennon hann höra den kritiken mot albumet ”Double Fantasy”, innan där vettvillingen mördade honom 1980, Å andra sidan hade väl John och Yoko fått höra den typen av recensioner i drygt tolv år vid det laget. Nå, även om jag som bekant gillar John Lennon och de andra beatlarna, var det inte om dem jag skulle skriva… just nu.

Rubriken på detta inlägg är ett konstaterande att det för det första gick bra med kissflaskan under natten till idag – till skillnad mot mina vedermödor i går (lördag). För det andra hade jag en betydligt lugnare natt i natt, så just nu känner jag mig inte som en utpressad citron. Möjligen, käre läsare, tycker du i bland att jag är sur som en sådan frukt, men det får du ta - som det heter i dagens jargong - om du ger dig in på den här bloggen. Hoppas jag säger rätt - när det gäller vilken art citronen tillhör – annars alla citronkännare, ber jag om ursäkt och överseende.

 



Dessa förbaskade pissflaskor...

Käre presumtive läsare. Jag ber redan nu om ursäkt för eventuellt ovårdat och vulgärt språk i denna betraktelse, men som kategorin anger. "Jag är sur", inte bara sur, utan djävligt sur... I går kväll missade jag och min assistent att lägg kissflaskan till rätta i sängen innan hon gick. Vilket ledde till att jag fick larma den kommunala hemtjänst. Visst var detta olyckligt, men det är inte i första hand den incidenten jag är arg på nu. Bl.a. för att vara säker på att ha en flaska att uträtta mina behov i under eftermiddagen, kom jag och min assistent överens om att hon skulle lägga fram två flaskor. Nu ungefär 19.40. behövde jag "gå på toaletten". Åker in ditt jag har grejorna, förbereder och tar en av de framställda kissflaskorna. Placerar den rätt och ska till att öppna "kranen", då glider fanskapet undan! Dvs. kissflaskan. Den glider mellan benen och ner på rullstolens fotstöd. Tur i oturen kunde jag hålla igen så länge att jag kunde använda flaska nummer två och lätta på trycket. Toalettbesöket fixade sig, men första kissflaskan ligger fortfarande kvar  på  fotstöden... och jag har svårt att få bort den själv, eftersom Permobil - min typ av elrullstol - har fotstöden så tight monterade intill varandra. Får vänta på assistenten!

Jag är seg...

Den sköna helgstämning jag befann mig i under fredagskvällen, förbyttes under senkvällen och natten till något helt annat. Då mitt handikapp och den moderna tekniken bestämde sig för att den där Per-Johan måste vi djävlas med. Jag återkommer till innehållet, men natten blev inte som jag tänkt mig. Och inte den skönhetssömn som kroppen nog både trodde på och hade sett fram emot. Jag vill inte säga att den här lördagen är bortkastad, men jag hoppas må bättre till både kropp och skäl om tolv till femton timmar...

"Armlös benlös men inte hopplös. Efterlyser kontakt med författaren!

Hej Micke Andersson författare till "Armlös benlös men inte hopplös"  Det är Johan Ingberg från Olaiskolan/Olaihemmet, som skulle vilja ha kontakt. Här eller över mejlen p-j.ingberg@hotmail.com Över facebook går också bra.

Jessika Gedin - Du är Queen!!!

Fredag eftermiddag och jag börjar mitt fredagsmys med att traditionsenligt avlyssna veckans upplaga av spanarna i Sveriges Radio P1. Mitt under fru Gedins spaning om apotekens förvandling, hör jag mig själv utbrista: "Jessika Gedin - Du är Queen!!! Jag är en rörelsehindrad man som är beroende av både rullstolar, personliga assistenter och medicin. I dag var en av mina assistenter på apoteket och skulle hämta ut det jag behöver den närmaste tiden. Vad som blir allt vanligare är ju det här med att byta ut mediciner mot ett billigare - förhoppningsvis lika bra - alternativ. Nåväl, jag ska inte ta upp mina privata medicinproblem i detta inlägg, ty det löser sig säkert. Men Jessika, din klockrena spaning, skickade ett talesätt genom min skalle. En av mina andra assistenter brukar när han klarat av någonting svårt...? säga om sig själv: "Jag är kung!" Ja, ja låt den unge mannen hållas. Din kollega i spanarna Jonas Hallberg, skulle väl i vanlig ordning haft någon invändning i still med "i Sverige talar vi svenska och då heter det väl drottning?" Ja, käre Jonas, jag är både mån om språket, satsmelodin och monarkin... Gedin rimar bättre på Queen - och förresten tror jag att Jessika är så internationellt bevandrad att hon förstår ängelska, hette det väl...?


Ambitiös assistent...

I dag var det dags för Per-Johan "att gå till frisören". Mina bröder har sina frisörhistorier, dem får de berätta själva. jag bidrar med mina egna. Några år efter jag börjat med personliga assistenter erbjöd sig många av mina kvinnliga assistenter att börja klippa mig... En trimmer - som betalat sig många gånger om - införskaffades. I morse var det så åter frisörtid. Mina självutnämnda frisörer klarar jobbet välidigt bra, men assisatnsbolaget riskerar allt som oftast att bli en kund kort. I ivern att sköta sitt arbete, tar assistenterna fram dammsugaren för att dammsuga golv, rullstol och närliggande ytor. Gott så. Men för varje gång dammsugaren kommer fram i dessa sammanhang, vandrar den längre och längre upp. Ett flertal gångeer har jag varit på väg att bli av med mina bröstvårtor, men idag hade assistenten kunnat skippa trimmern, för idag höll hon på att få med det lilla hår på huvudet - som ska sitta kvar...

Ännu en dag i selen...

Nä, ingen Hindersmäss för mig i dag. Dagens huvudnummer var istället personalmöte med min assistentgrupp på Aktiv Assistans Tillsammans huvudkontor. Med på mötet var den nya arbetsledaren och vår kontaktperson Jannica. Alla möjliga vitala frågor dryftades, har redan fått protokoll från mötet. Detta Jannica, ser jag bara som positivt - ska se till att berörda får ta del av det. Samtidigt måste jag le. Denna snabba hantering påminner mig om en episod på landstinget. Tidigt 2000-tal hade kulturchefen en ung ambitiös medarbetare, som arbetade på så pennor och tangenter glödde. En morgon satt jag och "socialpratade" med en av våra ekonomer, då sagda unga kvinna kommer in och säger att hon fått telefon i det och det ärendet... Är det något någon av oss känner till? (efter lite tänk) Det gör vi... Redan i startgroparna frågar hon ungefär:
- Hur går jag vidare?
Min kollega instruerar, men säger samtidigt:
- Det kan väl vänta till efter fikat...
Med en titt på klockan säger vår kvinnliga kollega:
- Nej, men jag hinner nog.
Och ger sig bokstavligt talat ut i landstingets irrgångar. Min manlige kollega och jag skakar på skallarna:
- Med den uppdrivna arbetstakten blir X inte långlivad här, det blev hon inte heller. En ögonblicksbild från svensk byråkrati i sin prydno...

Puh, alla dessa "telefonförsäljare" - hoppa över mig!

Alla "Telefonförsäljare" ni är ett förbaskat släkte! Förstå mig rätt, ni är säkert trevliga som privatpersoner. Men jag tycker inte om er som yrkesgrupp. Det  är medvetet jag har satt citattecken runt telefonförsäljare, för i detta inlägg inkluderar jag telefonförsäljare, marknadsundersökare SCB;are osv, osv... Den engelsk-amerikanska benämningen "Telemarketing" är nog mer heltäckande. Och alla snälla omtänksamma medmänniskor... jag vet att det finns NIX-register, har nog varit ansluten till det i bortåt 20 år! Men för det första finns det en hel radda undantag, som innebär att telemarketingbranschen får höra av sig ändå. För det andra har jag bekanta som jobbat som försäljare inom den här branschen och enligt mina källor så är det inte helt ovanligt apropå "NIX" att försäljarna får instruktioner att inte låsas om "NIX" så länge den uppringde inte påpekar det själv. För det tredje, har jag inget emot de flesta försäljarnas sätt. De är oftast vänliga och glada. Men strategin som telefonfolket använder sig av nu för tiden, är att prata: fort, vänligt och intensivt, den uppringde har knappt en chans att göra sin stämma hörd, än mindre om man nu - mot all förmoden - skulle vara intresserad, ställa relevanta frågor som kan vara viktiga för konsumenten  att få svar på. Eter det att jag nu fått ur mig min åsikt om telefonreklam, vill jag understryka Jag är absolut inte emot reklam som fenomen och metod men som så många saker här i livet Det finns bra och dåliga sätt att göra reklam på och som konsument anser jag detta vara ett dåligt och otrevligt sätt. Dessutom har det ju under de senaste åren framkommit en rad exempel på att telefonförsäljarna "på golvet" själva kan arbeta under usla villkor!!!

Hindersmässan... 30 år sedan.

Jaha, då har det plötsligt blivit ett nytt jubileum. Tänkte knappt på det... När jag gick på högskolan i Örebro 1980/1981. handlade min första terminsuppsats december/januari om Hindersmässan, Jag skriver inte detta för att uppsatsen som sådan var så djupsinnig, men jag tror faktiskt - utan att ha hunnit kolla - inte det fanns så mycket forskning gjord den gången. Jag och min studieassistent (pappa Bo) satt på Örebro Stadsarkiv och gick igenom ett stort källmaterial. Man fick ju naturligtvis begränsa sig. I skrivande stund har jag inte uppsatsen framme, men jag har för mig att uppstatsen var på cirka 15-20 sidor. Den var i dåtidens studieplan värd 3 poäng. En god vän - som inte alls kom från Örebro - blev så glad, att han lätt binda in sitt ex och skicka tillbaka det. Det är detta ex jag själv har. Om jag brukar besöka Hindersmässan? Nej, och tror inte det blir av i år heller.

Min brandvarnare värker inte må bra...

Min Bovärd var här i går (tisdag) och då skötte sig naturligtvis brandvarnaren. Stördes inte av den i natt, men jag tror att klockan var runt 8 i morse, när den tjöt till en gång. Sedan pep den till runt klockan 13. Får se om den bara låta intensivare igen. Om utvecklingen blir den befarade, får jag naturligtvis ta kontakt med boväden igen.

Skicklig stipendiat.

Största behållningen igår (onsdag) på Örebro Jazz & Blues Club, var framträdandet av klubbens ungdomsstipendiat Emelie Havsved. Det är trevligt att komma ut så här, men det vore ännu rolligare om man inte ALLTID måste vara den som tänker på det handikapp som följer med min livssituation. Som brukare av rullstolar och elrullstolar kunde vi - jag och min assistent - notera att lokalen inte var optimal för den kategori medborgare som jag med automatik faller in under när jag ger mig ut på olika evenemang. Vi noterade också att min rullstol inte var den enda i lokalen.

Hur gick det då? Fortsatta rullstolsjusteringar på CFH

Ja... det första jag kan konstatera. Man får inte ha bråttom. Vad var det min assist sa: -En gummiplopp hit, två skruvar dit och tre justeringsbrickor på ett tredje ställe... Mycket tänk och och prat och den ende som förlorar på det är undertecknad. Jag vet att det låter gnälligt och jag vet att vi i teamet jobbar för mitt bästa. Men faktum är att jag är den enda i teamet som får sätta till för mycket min egen tid utan att få något betalt - i pengar. Det går väl som sagt framåt. Nästa möte blir väl om någon månad... puhh

Släkten ska ju också få reklam...

Min brorson Arvid Ingberg: Trombonist och kompositör. Mycket jazzinfluerad Studerar på musiklinje, Skurup, Skåne. Arvid Ingberg finns på facebook.

Blueskonsert med T-bears & the Dukes of Rhythm

Detta evenemang inspirerar mig till att göra reklam för min goda vän, LINNEA STENLUND, Karolinska skolan i Örebro avgångsklasser 2011. Kompositör och duktiga sångerska Stil? Ja, Linnea, det är väl mycket klassisk- och folkmusik. Linnea spelar också fiol och piano. Finns på facebook.

Landstingsteatern ger: "Trikågubben" - bästa sättet att prova ut en formsits

Jag är medveten om att dagens första reflektion tillkommit under inflytande av dåligt morgonhumör, men min känsla idsg, är som inför de återkommande läkarundersökningarna på Olaiskolan. och då vet ni som var med på den där tiden - att det inte blir något gott betyg. Jag lovar att förska skjuta mina privata känslor åt sidan och göra ett så gott jobb som möjligt och betrakta dagens "föreställning" som just det en "läkarundersökning" men det hade känts bättre om Jürgen, Helena eller Inger varit där...

Centrum For Hjälpmedel avsnitt 596...

Ligger här och laddar för ännu ett besök inom vårdapparaten. Senast gick det ju över förväntan på Centrum För Hjälpmedel, men måste erkänna att nervositeten börjar smyga sig på. Om det nu hjälper ber jag alla hålla tummarna i morgon, hoppas allting fortsätter på den positiva väg som vi nu slagit in på. Rapport kommer så småningom, dock förmodligen inte i morgon; eftersom jag har lite annat för mig.

Fin måndageftermiddag - åtminstone genom fönstret..

Visst är jag seg efter nattens strapatser med brandvarnaren, men nu ska jag hinna. En ljus januarisol skiner in genom fönstren och med lite cool musik i datorn, minns jag eftermiddagar i januari den sista terminen på Karro. Jag i rullstol och åtmintone Stefan, lite avslappnat sittande i ett fönster i Nybygnaden, förmodligen inväntande dagens sista lektion (historia, samhällskunskap) eller något annat intressant. Så här långt efteråt kan jag inte minnas exakt lektion och ämne, men mina vårkänslor den gången måste varit starka för jag återupplever dem ofta så här års...

Fy fan! ... för glappande brandvarnare...

Käre hyresvärd, grannar och medmänniskor. Jag tycker också det är bra och att man ska ha brandvarnare ... när de fungerar...! För när de börjar ge upp p.g,a. dåligt fungerande batteri eller andra tekniska orsaker är det ett helvete. Under de snart 25 år som jag bott i min nuvarande lägenhet, har jag alltid haft brandvarnare, först bekostad av mig själv och senare av hyresvärden. Som sagt de är bra så  länge de fungerar, men inte sen...  Jag brukar ha oturen att de börjar krångla nattetid, eller så är det bara så att det är då de hörs eftersom det är tyst i huset. Nu kanske någon säger:
- Varför går du inte upp och plockar ner apparaten tills du hinner få den fixad?
Det är bara det käre läsare att du i så fall missat det fundamentala - mitt handikapp hindrar mig att vidta en sådan enkel åtgärd... Då kommer väl nästa "smarta" fråga:
- Har du inte assistenter?
- Jo, men inte alla dygnets timmar och framför allt inte när jag sover.
Om nu läsaren tycker sig vara insatt i den s.k. kommunala hemtjänsten, ger sig han/hon inte så lätt:
- Jaha, men har inte kommunen någon jourhavande personal, som du kan tillkalla?
- Jo, men de har geografiskt sett så stora ansvarsområden nattetid att det kan ta timmar innan de dyker upp. Dessutom är en glappande  brandvarnare - förutsatt att det inte brinner ganska lågt prioriterat i förhållande till fallolyckor och liknande ...

God natt

Godnatt världen, vi ses i mörr'n...

Kulturknutten rekommenderar: Ulf Lundell

Alla har förhoppningsvis hört eller sett att Ulf Ludell ställt in vårens planerade turné på grund av sjukdom. För det första hoppas jag verkligen att den "sjukdom" som anges vara orsaken på intet sätt är livshotande, men vad detta kan handla om? Spekulationer i detta ämne överlåter jag åt andra. För det andra: Hade redan innan beskedet om denne konstnärs insjuknande nådde offentligheten funderat på vad jag ville rekommendera. Omständigheterna har avhållit mig, men samtidigt känner jag att vill skriva om dina verk Ulf, medan tid är - så: Ulf Lundell (f. 1949) sångare, poet, författare. Hur beskriver man ditt livsverk? Detta får bli en gränsöverskridande rekommendation.
Album:
Vargmåne
Törst
Nådens år
Ripp rapp
Längre inåt landet
Kär och Galen ... m.m.
Prosa:
Jack
Sömnen
Vinter i paradiset
Kyssen
Hjärtats ljus ... m.m.
Som konsument av ljudböcker hoppas jag att flera av dina verk, än vad som just nu är fallet kommer ut på marknaden också som ljudböcker. Inte bara på talboksbiblioteken.

Kulturknutten rekommenderar: Ulf Lundell

Alla har förhoppningsvis hört eller sett att Ulf Ludell ställt in vårens planerade turné på grund av sjukdom. För det första hoppas jag verkligen att den "sjukdom" som anges vara orsaken på intet sätt är livshotande, men vad detta kan handla om? Spekulationer i detta ämne överlåter jag åt andra. För det andra: Hade redan innan beskedet om denne konstnärs insjuknande nådde offentligheten funderat på vad jag ville rekommendera. Omständigheterna har avhållit mig, men samtidigt känner jag att vill skriva om dina verk Ulf, medan tid är - så: Ulf Lundell (f. 1949) sångare, poet, författare. Hur beskriver man ditt livsverk? Detta får bli en gränsöverskridande rekommendation.
Album:
Vargmåne
Törst
Nådens år
Ripp rapp
Längre inåt landet
Kär och Galen ... m.m.
Prosa:
Jack
Sömnen
Vinter i paradiset
Kyssen
Hjärtats ljus ... m.m.
Som konsument av ljudböcker hoppas jag att flera av dina verk, än vad som just nu är fallet kommer ut på marknaden också som ljudböcker. Inte bara på talboksbiblioteken.

Ny kollektion..

Jag har ju i tidigare inlägg inom detta forum - och på andra håll - klagat över att saker ibland går så långsamt inom hjälpmedelsvärlden, men det slog mig i samband med de långkalsonger jag nämnt i tidigare inlägg. Kunde Björn Borg starta ett klädmärke - bl.a. innehållande kalsonger - trots att han under sin yrkesutövning som tinnisproffs hade shorts utanpå kalsongerna, skulle jag kunna designa en klädkollektion att bäras t.ex. vid utbrovnining av rullstolar? Vad tror mina vänner och läsare om detta? Varumärke..? humm, mmm, Vad sägs om "Permobyxan Pelle" och "Permoblusen Petra"?

Svårt att effektuera CFH:s "beställning"

I min redogörelse för de fortsatta rullstolsutprovningarna i fredags nämnde jag att utprovningsledaren inför nästa tillfälle önskade att jag skulle vara klädd i något trikåliknande. vi enades om att det fick duga med långkalsonger. Idag gick min assistent ut för att försöka fixa lämpliga plagg. Vi var båda två ganska säkra på att hitta önskade underkläder ganska enkelt, men assistenten fick besöka sex butiker innan önskade benkläder hittades i den sjunde. Jodå långkalsonger fanns nog i de tidigare besökta butikerna, men då det varken handlar om Nobelfest, kungamiddag eller prinsessbröllop, vad jag vet, vill man ju inte betala multum.

Gustav Ingberg och hans kompisars blogg.

http://verbierbloggen.blogspot.com/

Ett säkerhetstänkande...

Igår berättade jag om mina utprovningsupplevelser på CFH och igår får både utprovning transporter osv. anses som helt okey! Under justeringen av rullstolen upptäcktes emellertid att det just då inte fanns några lämpliga handtag att sätta på den nu aktuella permobilen. Handtagens funktion skulle främst vara för assistent - eller annan person - att kunna hålla emot i alltför branta backar, skjuta på och hjälpa till med lite styrning av fordonen vid behov. Behovet av handtag/hållare av något slag, visade sig fortare än vad både jag och mina assistenter hade annat. Utanför porten till den fastighet där jag bor har årstidens väderlek medfört att det bildats större och mindre isvalar som ställ till det vid i och urlastning ur t.ex. färdtjänst. Igår fick jag och min assistent problem med dessa vallar. Problemet förvärrades av att tjänstgörande assistent inte hade något bra - och naturligt ställe - att tag i permobilen, för att hjälpa mig att parera de krängningar som uppstod när befintliga isvalar skulle bemästras. Allting slutade lyckligt den här gången, men jag kunde också ha stått på näsan. Nu skakar kanske läsaren på huvudet åt den dåliga snöröjningen i staden. Ja, den bidrog naturligtvis den här gången, men det är för enkelt att bara klaga på den, för min poäng är att nästa gång kan det handla om en annan typ av trafikhinder. Som barnvagns/rullstolsanvändare sedan snart 52 år och nyttjare av elrullstol/Permobil sedan snart 38 år menar jag. En elrullstol - oavsett märke och tillverkare - behöver vara utrustad med någon typ av körhandtag, så att medföljande vän/serviceperson har en chans att gripa in på ett vettigt sätt om trafiksituationen håller på att gå fullständigt åt pipsvängen... Och dessa mina synpunkter och krav riktade mot rullstolsindustrin handlar inte om inkompetenta rullstolsåkare/förare eller att våra assistenter skulle vara oförberedda på hastigt uppkomna "trafiksituationer" som kräver deras uppmärksamhet och kompetens, utan just det faktum att rullstolen - i mitt fall Peromnilen - inte är lämpligt utrustad för den aktuella situationen...

Lögaredagen... del 2

"Fallet Värmland" är ju ett roligt ungdomsminne. Det finns alvarligare exempel. Som när personal inom den kommunala hemtjänsten glömmer att kolla värmen på vattnet innan de börjar duscha en. Detta har faktiskt hänt mig. Någon gång på 1990-talet skulle jag göra min då veckodusch. När jag satt där inkörd i duschen upptäcktes att det kommunala varmvattnet var avstängt, men tyvärr inte innan jag redan var nerblött... Vad göra? Det var bara och bita ihop och duscha vidare och då handlade det inte om 1-2 minuter som i Värmlandsfallet, utan kanske 10 möjligen 15 minuter, då kan man använda uttrycket "stel som en pinne"...

Lögaredagen...

Nej, jag har inte stavat fel i rubriken. Lögaredagen var ett smeknamn i äldre tider på lördagen, eftersom det var den dagen man badade, duschade. jag har också en av mina duschdagar på lördagsmorgonarna. Eller "tortyren" som jag lite skämtsamt brukar kalla det. Men det beror ju mycket på att min cp-skada gör mig extra spastisk under duschen, plus att lördagsduschen infaller direkt när jag går upp dvs. jag går direkt från varma sängen upp i stolen ut i duschen och innan jag och min assistent får upp temperaturen så fryser jag. ja, skakar som ett Asplöv är väl det rätta uttrycket,,, Detta väcker ett ungdomsminne till liv. När jag var i Värmland en varm sommar och hälsade på vänner. Vi satt i solon vid den kommunala poolen och solen gassade. Mina goda tjejkopisar frågade om det inte började bli lite varmt. Till att börja med var jag ganska ståndaktig och tyckte nog inte att jag behövde svalka av mig. Men till slut höll de på att tjata hål i huvudet, så jag gav med mig. Då hände följande: Dessa tre tjejer gick in för uppgiften med liv och lust. Två av kompisarna styrde rullstolen medan den tredje drog i snöret till den kommunala uteduschen. En halvklädd Per-Johan, varm och skön kördes in under duschen, för att några sekunder senare komma ut dyblöt och frysen, med tjejernas glada tillrop ringande i  öronenen: "Det var väl skönt...!"  Skulle tro det... men det blev ett roligt minne.

Handikappet kliar...

Jodä, jag somnade bra igår kväll. Men vakade kanske ½2, av att det kliade som fan på ställen där det är svårt att komma åt med "klikrattan". när man väl fått fram detta - i sig ganska fiffiga hjälpmedel - stillat den värsta klådan, är man tyvärr i det där stadiet av trötthet men för vaken för att direkt kunna somna om, men ändå för trött för att egentligen  göra något vettigt. Som gravt rörelsehindrad kan jag inte heller följa sömnforskarnas checka råd om att gå upp, gå ut i köket slappna av med ett glas mjölk, för att så smånlngom lägga mig igen, vad gör man? Ska försöka somna om nu vid 3...

Hemma igen...

Visst har det varit en ansträngande dag, men om allt fortsätter som det verkar, börjar jag också känna att saker går åt rätt håll. Självklart hoppas jag på det bästa men vågar samtidigt inte vara överotimistisk. Vis av tidigare erfarenhet. Varannan gång är jag ganska positiv, för att efter nästkommande provning känna mig nere igen. Ska tillbaka till utprovningen kommande tisdag, bl.a utrustad med ett par långkalsonger... Ut och åka skidor? Jag tror inte det. Det handlar om att kunna kolla passformen. Helst hade väl provningsledaren sett mig i tights... Men långkalsonger får väl räcka...

Alla dessa dagar inom vårdapparaten...

Inför dagens agenda drar jag mig till minnes en dag på jobbet, Vi satt en grupp och pratade vid förmiddagsfikat, när en arbetskamrat berättade att hennes anhöriga skulle på något läkarbesök. Den gången log vi nog lite till mans. Hur en enskild aktivitet på ett par timmar styrde de anhörigas hela dagsprogram... idag kan jag till fullo förstå hur ett sjukhusbesök - planerade eller akuta - blir dagens klo! I mitt fall handlar dagens agenda inte om läkarbesök, utan fortsatt rullstolsanpassning, men effekten blir densamma. Mina och mina assistenters planering för den här dagen siktar ju mot att komma så väl förberedda som möjligt och genomföra en så bra utprovning som möjligt. Eftersom den elektriska rullstolen är en så viktig del av min identitet, skjuts allting annat i bakgrunden.
Och för oss som är beroende av stöd och service i vardagen är det mycket som måste kugga i. Assistenterna ska helst vara i tid, i detta väglag... Undrar om färdtjänsten är försenad idag... igen? Kommer resorna gå smidigt? Eller kommer vi få göra chaufförernas jobb... igen? Hur blir dagens bemötande, både under resorna och ute på plats? Och sist men inte minst kommer dagens övnibgar leda någon vart? De berömda myrstegen...

Intressanta versioner...hmm

Vet att jag igår på denna plats stod upp och gjorde reklam för Beatles och "Den riktiga varan!" Dessa åsikter står jag fortfarande för och Beatles "återuppståndelse" på Spotify - om det någonsin sker... kommer hälsas med jubel av undertecknad. Samtidigt är jag inte så enspårig - hoppas jag - att jag inte kan le, ja t.o.m. skratta högt över vissa coverversioner som man stöter på. Som nu Bill Cosby, och Sloopygoop två exempel på hur man kan tolka titelspåret på The Beatles SGT. Pepper album.

Trevlig vårmusik.

Mina vårkänslor lyser väl fortfarande med sin frånvaro..kanske.. men alla medmänniskors glada humör får mig i alla fall att tänka på några slagdängor - av varierande årgång. Januaruy/february med Barbra Dickson, april, april, denna låt finns i många inspelningar men vi tar väl Siw Malmkvist eller Barbro "Lill-Babs" Svensson. Mitt tredje förslag får bli Sol och vår... med Inger Berggren. Nu knackar mig "Kulturknutten" på axeln och börjar mumla om lite s.k. klassisk musik. Då kan vi väl ta:
Våren av Grieg, De fyra årstiderna av Vivaldi och Watermusic av G.F. Händel.

Tankar från en rullstol...

Ungefär vid den här tiden i går strålade en sol in genom fönstren och jag fick också lite av de vårkänslor som jag skrev att mina vänner visade på facebook i tisdags. innan jag han omvandla min känslor igår till ord, kallade plikterna och jag fick inte tid att dela med mig. Vädret är väl inte så dumt idag heller, men idag har inte samma känsla infunnit sig. Får väl försöka fånga känslan nästa gång den infinner sig, lägre fram i vår...

Kulturknutten rekommenderar: "Ebba & Torgny och kärlekens villovägar"

Tv-dokumentär: Mycket fin och ömsint skildring av en kärlekshistoria med "förhinder" som får en andra chans och ett andra lyckligt slut..

Kulturknutten rekommenderar: Beatles!

Jag vet att det här idag inte är någon världsnyhet! Det är snart 50 år sedan de var det, men ändå... Lyssna på Beatles och andra bra 1960-talsband. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: skynda på med avtalen så att Spotifyanvändare och andra kan få ta del av originalen. Har man en gång hört the real Beatles så är covers oftast en klen tröst. Hur man närmar sig nya musikupplevelser är ju individuellt. Personligen tycker jag det kan vara bra med någon samling därför nedanstående uppräkning:
Albumtitlar:
Samlingsalbum:
The Beatles 1962-1966 (Röda albummet)
The Beatles 1967-1970 (Blå albummet)
The Beatles "Rock´n´roll music"
The Beatles "Love songs"
Och utifrån dessa kan man smaka på originalalbum som:
Please, please me
Help
Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club Band
The White Album
Abbey Road
Let iIt Be
m.fl.

Förbaskade tåg...

Ligger här och väntar... igen! Tågoperatörerna får faktiskt skärpa sig till nästa vinter! Egentligen redan denna säsong... Under det ganska nyss firade jul- och nyårshögtiderna fick man ta fram lok och andra maskiner från museegärnvägen. Det verkar ju mycket bakvänt, men blir det samma vädertyper säsongen 2011/2012, är det väl lika bra att ni tar fram veterangärnvägen från början. Som det nu är, blir inte bara resenärer och arbetsgivare drabbade. Om vi som är beroende av personer inom serviceyrken räknas till tredje eller fjärde man har jag inte orkat räkna ut, men gång efter annan kommer det meddelanden från mina assistenter i stil med: "Bussen/tåget är försenat.. ...igen!" Jag förstår att det är frustrerande för dem att behöva sms:a dessa meddelanden på morgnarna. Antingen får de s.k. allmänna kommunikatiionerna skärpa sig, eller så får samhället finna sig i att medborgarna tar sig fram på egna vägar!

Supportar alla "vårdanser..."

klyschan säger ju att vi är så inbundna här uppe i norden... när jag ser alla vänner på facebook och andra media göra ritualer för att locka fram våren fortare, inser jag - om inte förr - att myten om människors inbundenhet som ett nationellt karaktärsdrag är just det... en myt!! Dansa på... men helst inte så mycket att jag i sommar avlider som en liten svettfläck!

Tur att det finns Internet...

Tur att det finns Internet, e-msil, bloggar m.m. Idag har det varit många livsviktiga kontakter med omgivningen, då är det skönt för en handikappad person att syberrymden finns. Fast egentligen vet jag att många i min situation försöker vända på synsättet och kallar samhället handikappat. Jag kan hålla med dem också... orkar i alla fall inte ha en djupare diskussion i ämnet i dag...

Kulturknutten rekommenderar: P. G. Woodhouse

Den brittiske 1900-talsförfattaren: Sir Pelham Grenville (P.G.) Woodehouse (1881-1975) stor humorist, humanist och ordkonstnär. Pappa till bl.a. Bertie Wooster och dennes betjänt Jeeves. Persongalleriet runt Blandings slott. Figurerna på "Drönarklubben" i London; vänner till Bertie Wooster.
Boktitlar:
Al Right Jeeves
Som det anstår en Wooster
Blixt och dunder
Sammelsurium

Forth Nockes

Sitter här och vet inte vad jag tycker om utvecklingen... fick idag information om att hyresvärden byter kod på vår port. Det är bra. Det jobbiga är att vi har två portar för att komma in i fastigheten, därför har hyresvärden beslutat sig för en kod för den yttre porten och en annan för den inre... mm

Ett samhälle på lika villkor...

För en tid sedan gjorde jag ett inlägg på facebookgruppen: "Enkelt avhjälpta hinder i Örebro";s logg. Inlägget handlade bl.a. om kunders/patienters möjlighet att betala sina besök på "Centrum För Hjälpmedel" med betalkort? Fick då också ett svar som gick ut på att patientbesöken var för få för att Örebro läns landsting skulle anse det vara värt att utrusta kassan för kundmottagning med kortläsare. Jag är absolut inte ute för att "hänga budbäraren". Däremot köper jag inte förklaringen. Det är ju viktigt för politiker och beslutsfattare att alla ska kunna ta del av det goda i ett samhälle. Samtidigt poängterar man vikten av att sträva mot ett kontantlöst samhälle, denna ambition är lovärd, den ställer jag också upp på. Men jag blir milt uttryckt förbaskad när det visar sig att "handikappade" inte i samma utsträckning omfattas av dessa fina ambitioner. Jag kan förstå  att det kan handla om olika tidsperspektiv i en omställning - jag hoppas att det i grunden är så i det här fallet. För en så stor organisation som landstinget borde en kortläsare mer eller mindre och dylikt inte vara någon match när man ändå håller på med upphandlingar titt som tätt. Om ni - beslutsfattare på olika nivåer - inte upptäckt det tidigare, handikappade och pensionärer agerar allt oftare som de flesta andra, i det här fallet använder oss av kontokort. Glöm inte bort slagorden från valet 2010: "Alla ska med.."

Första dygnet i en ny tideräkning - PJ bloggaren...

Ätit lunch, lyssnar på god musik. Ser fram mot en lugn eftermiddag!

Bloglovin

Följ min blogg med bloglovin

Regnet det bara öser ner...

På 15 timmar har vädret växlat. Igår snö idag regn. Då bör jag vara nöjd, snart kan jag nog ta mig ut igen...

"..faller ner, ner bara ner..."

Ett litet lån av sångare Nisse Hellberg. I hans fall handlade det om kärlek, möjligen brusten sådan. I dessa tider är jag mer prosaisk och tänker på det där vita som kommer från himmeln och gör livet svårare för oss som rullar fram. Just nu spelar det visst ungen roll om man heter SAS, SJ, Länstrafik eller något annat.. men som tidigare noterats så är jag lite självisk och tänker främst på oss i olika former av rullstolar. Samtidigt önskar jag att alla medmänniskor tar det lugnt där ute...

Välkommen till min nya blogg!

Vill bara ge cred: De som hjälper mig med denna blogg är CHA, PG, LS & RS. TACK!


RSS 2.0