Såg på nyheterna att någon klubb på prov har fått myndigheternas tillstånd att upprätta register över stökiga suporters. Det är naturligtvis tråkigt att man ska behöva ta till sådana metoder, men när nu läget för vissa lagsporter - och hur deras anhängare - uppträder, har blivit så allvarligt; så tycker jag det är mycket bra att de som har möjlighet att agera får agera... Sedan är det naturligtvis viktigt med kontroll av olika system som påverkar den personliga integriteten.
Ville titta i en bok. Hämtade griptågen för att få ut den. Jadå det gick bra, men sen behagade Dick Harrison och "Karl Knutson" att drutta ner på golvet. Till råga på eländet på sätt så jag hade svårt att ta mig ut ur rummet... Svartskriftsboken fastnade under rullen. Det var som om Marsken "ÖB:n" från 1400-talet ville säga: "Du är rullstolsberoende lille vän, glöm inte det!"
- Tänkte inte på de...
Lugn go´vänner, tjänstgörande assistent hjälper mig i kväll, det är bara så retfullt att med åren klara allt mindre själv...
Jag vet att det både finns glada och ledsna suporters i dag både på fot- och handbollssidan - med tanke på hur det gick i helgens champions league-finaler. Ser på Webben att KIF Örebro fått med ganska många spelare till årets dam-VM i fotboll. Spelar som är eller har varit i KIF Örebro, det måste ju betyda att ni har bra träningsmetoder som leder till ett framgångsrikt seriespel. Även om de ekonomiska förutsättningarna för dam- respektive herrfotboll fortfarande är på tok för ojämlika!
Livet som assistansberoende suger - oberoende av vem som utför assistansen. Att i så stor utsträckning behöva schemalägga sitt liv efter andra... Den största "friheten" har man under timmarna i sängen... Och sängläge är ju egentligen inget som jag älskar! Eftersom jag är singel...
Har fått frågan av goda vänner via Facebook om vår nationalsång ska sjungas på skolavslutningen? Mitt svar är: Självklart ja! Jag har uppfattat många års diskussion om nationalsång vid högtider i Sverige som så… Att invandrare och s.k. nysvenskar är mer frågande inför vår egen tvehågsenhet att använda våra nationella symboler än de. De verkar vara av samma åsikt som jag. Självklart ska vi använda våra nationella symboler så länge de används på rätt sätt! Sveriges flagga och Sveriges nationalsång är allas egendom. Om vi tror oss bli politiskt korrekta om svenskarna i gemen slutar använda landets främsta symboler, så har ju extremisterna segrat…
Som jag antytt tidigare. Jag är ingen större väderexpert! Men jag tycker det är lite tråkigt att väderleken fortsätter att vara så ostadig och att majsolen behagade komma i april. Både för blivande studenter och de som har valt ”Att stå brud” som man sa i äldre tider. Men även jag själv skulle tycka det var trevligt om man kunde rulla ut lite mer oplanerat och ändå veta att man fick en skön sol på sig. Sedan är jag ju tacksam om det inte drar upp till 35+ och däröver, för då blir det lite jobbigt – åtminstone här inne i stan.
En ikon för många generationer sedan 1960-talet. När Mr Dylan gjorde detta framträdande, var en tid när medborgarrättskampen för afroamerikaner var hård och långt ifrån över. Jag påstår inte att kampen är över idag, men idag har det stora landet i väster en president med afroamerikanska rötter. Barack Obama!
Sport och underhållning - Vår tids "Opium för folken"...
Karl Marx myntade på 1800-talet det bevingade uttrycket ”Opium för folket”. Tesen som låg till grund för detta uttryck var att staten och kyrkan tillsammans använde religionen som ett instrument att hålla medborgarna på mattan och förhoppningsvis på gott humör. Samtidigt som de översta samhällskickten såg till att makten låg där de själva ansåg var bäst för samhället dvs. hos dem själva. Marx syfte var att väcka de breda massorna till insikt om att den rådande samhällsordningen inte var självklar och ristad i sten för all framtid. Detta lyckades – kanske bättre än vad de unga radikalerna i grunden tänkt sig. Från franska revolutionens år 1789 och framåt har världen varit del av stora samhällsomvälvningar som egentligen aldrig slutar, det är bara att se på de resningar som de senaste månaderna skett i den så kallade arbvärlden. Den infallsvinkeln jag har i detta inlägg är hur vi de senaste tio-tjugo åren i någon mening ändå kommit tillbaka till samma läge som när slagordet här ovan lanserades. Den stora skillnaden är att religionen som ”Opium för folket” har ersatts av sport och annan underhållning, till stora delar förmedlas av ”dumburken” som en del älskar att kalla tv-apparaten. Jag är själv en frekvent användare av tv:n som förmedlare av sport och annan underhållning, men det är ändå slående hur stor plats de tar i det allmänna tv-utbudet…
Har varit ute i solen på shoppingrunda med min assistent. När dagens ärenden var undanstökade satte vi oss på en bänk i solen. DVS. min assistent slog sig ner på bänken och jag satt bredvid i min Permo. Rätt som det var när vi satt där, småpratande och njöt. Kom en äldre dam fram till oss och slog sig ner på samma plats. Först trodde vi bara att hon slog sig ner för att vila en stund, men omedelbart så tilltalade damen min assistent. Det visade sig att nykomlingen hade synpunkter på hur min följeslagare satt på bänken. Jag tycker inte det är något som helst uppseendeväckande om en kvinna sitter bekvämt uppkrupen på en bänk i solen, men det tyckte uppenbarligen vår äldre medsittare. Upprepade gången försöke hon övertala mitt sällskap att ta ner foten - det vill säga hälen - från bänken. Enligt den nyanlända damen var det en sanitär olägenhet att sitta med fötterna på bänken. Här ska sägas att parkmöbeln i fråga såg ganska skamfilad ut och inte verkade särskilt ny. Vi försökte ignorera vår medsittare med tystnad, men eftersom hon framhärdade uppstod ett ganska kort men livligt meningsutbyte, eftersom jag aldrig kan lära mig att hålla tyst i sådana här situationer. Slutet blev att jag och mitt sällskap - som varit där först - bröt upp och i vanlig ordning var jag ganska upprörd eftersom jag tyckte att både jag och min assistent blivit behandlade på ett oförskämt och nedlåtande sätt... Men egentligen är det väl synd om medmänniskor av den typ som vi i dag mötte, som inte har bättre saker för sig än att lägga sig i vad andra gör...
Missförstånd i min personalgrupp ledde till visst strul under dagen, men fin lojalitet löste knutarna till slut. Dagen tillät ett par sköna promenader. Och i kväll har jag sett det trevliga och innehållsrika magsinsprogrammet "Strömsö" från den Svensk-Finska tv-kanalen YLE, som under några veckor framåt delvis fyller tomrummet när "Go'kväll" gör sommarupphåll. Avslutade den här delen av min tv-kväll genom att se slutet på första delen av "Majs ljuva knoppar" på DVD. Serien bygger på en kvartett lustfyllda och humoristiska romaner av den brittiske författaren H.E. Bates böcker skrivna på 1950-60-talet om den egensinnige och livsnjutande bonden Sidney Larkin och hans familj i efterkrigstidens England. Böckerna blev tv-serie i början av 1990-talet "The Darling Buds of May" och blad skådespelarna kan nämnas David Jason & Catherine Zeta-Jones...
Jag brukar inte ha för vana att extraknäcka som meteriolog, det finns de som kan bedöma väderutsikterna bättre än jag och framför allt gör sig bättre i tv. Om man ser det ur sömnsynpunkt så har jag en ganska dålig natt bakom mig, varför jag legat och tagit igen mig i rullen i eftermiddag. Vet inte om jag har sovit ordentligt någon gång, men jag har hel klart svävat behagligt mellan vakenhet och dvala. Det relativa mörkret har ju också inbjudit till denna sysselsättning. Men vad jag framför allt tänkte på när jag tog mig i kragen och rullade fram till datorn igen, det var det ihållande regnandet, som väl inte är konstigt i sig men min hjärna kopplade in på musikspåret och fågade genast upp tre olika schlagers: "Å regniga natt", "Regntunga skyar" Rythm of the rain", så assosierade jag...
Jag är inte småsint när det gäller de nya världsmästarna i hockey, även om jag självklart höll på Sverige. Samtidigt hade det känts mindre surt att förlora mot ryssarna eller Kanada. Men när det gäller hockeymästerskap såväl som schlagerdito har jag lärt mig av Stikkan Anderson att man får ha åtminstone ett tio års perspektiv. Dvs. vinst ungefär vart tionde år i de stora mästerskapen är bra gjort av Sverige. Kommer vinsterna tätare inte mig emot, men då får det räknas som bonus.
För att citera en tidigare centerledare och statsminister från 1970-80-talet; Torbjörn Fälldin. Det är lätt att vara efterklok. Många tyckare och experter har ju tagit fram det faktum att Pär Mårts fått med sig många unga spelare från juniorlandslaget som en positiv faktor, det är säkert så i ett längre perspektiv. Men under den just förlorade turneringen har man talat väldigt tyst om att de så kallade ”Småkronorna” visserligen spelat bra under Mårts ledning., men ofta misslyckats med att knyta ihop säcken i de avgörande lägena. Det är inte min avsikt att ”hänga” varken landslagsledning eller spelare, de tog i alla fall silver. Men jag hoppas att både spelare och spelidéer utvecklas ännu mer till nästa säsong, och med tanke på hur Tre Kronor började turneringen kunde det ju ha gått åt pipan...
I och med trde platsen i Eurovison och att Tre Kronor kämpat sig till final i hockey-VM så är det sammanlagt det bästa året på länge. Jag såg inte lördsgens europafinal i schlsger eftersom jag preoriterar ishockeyn den här helgen. Naturligtvis förstår jag om det ändå är blandade kännslor i det svenska europalaget, En tredje plats är ju mycket bra, men alla vill ju vinna!
Om vi nu för gemförelsens skull kallar Christer Björkman för Sveriges Förbundskapten i schlagermusik, så vill jag ändå hävda att ishockyns Förbundskapten Pär Mårts har det lättare. Ishockey spelas ungefär på samma sett oavsett lagdelar, ledarna i ishockey - eller andra idrotter för den delen - kan oftast bygga laget kring återkommande spelare, man behöver inte satsa på rouckies varje år...
Håller på med Håkan Nrssers senaste bok "De Ensamma" och eftersom jag långt ifrån är färdig med den är detta inte någon recenssion. Konstaterar bara att "Kumla-böckerna" och "Kymlingeserien" är bland det bästa jag läst av honom hittills. Ska genast tillägga att jag då - än så länge - "bara" läst runt halva "Van Veeterenserien", men även om Kymlingeböckerna också rör sig i ett delvis uppdiktat landskap, kännes både de, Barbarotti och toutchen av akademiker mer verkliga. Som läsare genom att lyssna är det också en fröjd att ha författaren själv i öronen, det ger en mysig intimitet som jag uppskattar.
Ja jag hoppas verkligen det går vägen. Det här var Sveriges bästa match i VM - så här långt - Men på något sätt var det också den mest nervösa, som åskådar alltså. Går det nu bra i schlagerfestivalen i morgon lördag (vinst?) så kanske man kan bli lika glad som 1991. Schlagervinst på lördagen och guld i hockey-VM på söndag! Jag säger inte att Sverige lyckas, men oj vad jag håller tummarna.....
Som entnolog och folklivsforskare kom jag just på. Det sägs ju att idrottare är särskillt skrockfulla. Om det går åt pipsvämgen mot Tjeckien i dag, vet jag i alla fall vad Tre Kronor kan skylla på... Och skulle Sverige gå till final, är det ju en bragd! Bragd? Tre Kronor slog ju Tjeckien - trots att det var fredag den 13:e...
Har just kommit hem från en aktivitet med "mitt" assistansbolag."Aktiv Assistans Tillsammans AB" , dess "kundförening" "Alla tillsammans" Dessa två och Studieförbundet Vuxenskolan hade bjudit in Jonas Helgesson, till två föreläsningar om hur det är att vara handikappad i dagens Sverige. Föreläsningen var både rolig och tankeväckande, även om jag själv (tyvärr) mött många av de attityder Jonas berättade om, trots att jag nog är tjugo år äldre! Tråkigt att det tar så lång tid med attitydförändringar, men det är bara att jobba vidare...
För några timmar sedan var jag en ganska nöjd och positiv, vårälskande människa på min blogg. Sedan dess har jag sett de regionala nyheterna över vårt område, där man i kväll rapporterade om missförhållanden inom hemtjänsten. Jag är inte orolig för egen del, de kontakter jag har med den kommunala hemtjänsten är ganska få och mestadels goda. Men bara det faktum att det kommer rapporter om missförhållanden i ens egen kommun, gör att livsandarna sjunker en smula...
Ja, jag vet att "det heter" vårtecken, om man ska vara språkligt korrekt! Men för det första tycker jag vi närmar oss sommaren med stormsteg - bara tre veckor kvar innan den första officiella sommarmånaden! Och för det andra, är väderleken sån att man inte riktigt har kläm på årstiden.Ena dan skiner solen och andra dan snöar det... I dag fick vi jaga ut säsongens första geting ur lägenheten. Getingar och andra stickiga flygfän, tycker jag personligen är en av sommarens främsta nackdelar, och då är jag inte - vad jag vet - allergisk not några insekter! Betydligt mysigare är det då att rulla ut i stadens parker - helst med trevligt sällskap, något drickbart och njuta...
Har varit på sjukgymnastik idag, någon som jag personligen inte värderar särskilt högt, men det är något som förstå sig påarna tycker är nyttigt. Sakerna blev väl inte bättre av att jag hade en jobbig natt med hosta och annat som hänger ihop med mitt magbrock. Det positiva var väl vädret när vi ändå var ute på stan...
Det är ju naturligtvis inte den enskilda hjälpmedelspersonalens fel att de måste gå ut med varningar och rekommendationer om hur man - i mitt fal - ska hantera det bord jag just fått ut till min Permobil. Om att jag t.ex. inte bör ha varma drycker eller liknande på det aktuella rullstolsbordet. anledningen: om man fäller sig bakåt kan det rinna ut i knät osv. Rekommendationerna som sådana förstår jag mycket väl. men jag förstår inte varför tillverkarna inte försöker undvika den här typen av så uppenbara problem. Nu hör jag hur någon genast säger: Kom med förslag på förändringar av bordet i fråga! Jadå! Tre enkla punkter till att börja. 1) Bygg varianter av bordet med ordentliga skyddskanter. 2) Gör försänkningar i bordet där t.ex koppar eller dricksglas kan sänkas ner. 3) Gör en konstruktion så användaren av det aktuella rullstolsbordet kan vika upp skivan i ett plant läge, även om man lutar sittbrunnen bakåt.
Nu har alla programmen inför "Eurovision Song Contest 2011", sänds i SVT. Och som vanligt med det senaste decenniets ? sätt att presentera dem - med en känd lekfull och ganska självsvåldig jury, tycker jag det är underhållande - men jag undrar om jag inte gör som förra året när alvaret börjar; hoppar över det hela. Visst skulle det vara en fjäder i hatten om Sverige vann, men jag tror tyvärr inte vi gör det och då är inte "baksmällan" värd den musikaliska underhållningen? på lördag kväll. Personligen tycker jag dessutom att t.ex. Charlotte Perrelli och Marlena Ernman, från tidigare år var betydligt bättre än Erik Sahade... och ingen av dessa damer vann ju. Men som bekant "Osvuret är bäst" både i frågan Hur det går för Sverige! Samt om jag kommer se finalen eller inte...
jag är medveten om att min fråga kan göra att det tar "Hus i helvete!". Jag menar inte att man inte ska ta hand om så många berörda arbetare och tjänstemän som möjligt. Men bilmärket SAAB, får väl inte vara heligt i årtionden om man kan få ut en bättre sysselsättning för alla berörda. Någon eller fler utvecklingsnischer som har framtiden för sig. Jag tycker inte heller statsmakterna ska lägga sig i industriutvecklingen mer än nödvändigt.
Är medveten om att dagens rubrik blev lite dubbeltydig om man tänker på det förestående omvalet i Örebro, men det är faktiskt inte det jag tänker på! Jag syftar på olika fenomen som vår gemensamma mötesplats Facebook gör reklam för och som man kan göra "tummen upp" för och därmed "Gilla". Detta är väl bra. Men även om jag förstår att min tanke är politiskt inkorrekt skulle man i bland vilja kunna göra "tummen ner" också. Antar att om man inte gör "tummen upp" räknas det som neutral eller negativ inställning...
På detta fick jag följande reaktion: Håller med dig Per Johan. Varför finns det inte en ogillaknapp? Jag är en som ogillar rätt mycket,men ändå gillar en hel del. Vad gör vi. Vi "gillare"
På detta svarar jag: Möjligen kan man påpeka för de ansvariga för den här typen av mötesplatser att det kan finns mer än en åsikt. Men som jag redan säger i mitt inlägg. Är väl klart negativa åsikter inte lika intressanta att föra fram. Dessutom finns det säkert en risk för att det skulle utbryta ett "Gilla - Ogilla!" "krig" av olika företeelser som t.ex. Facebook inte önskar bli en del av.
Är medveten om att dagens rubrik blev lite dubbeltydig om man tänker på det förestående omvalet i Örebro, men det är faktiskt inte det jag tänker på! Jag syftar på olika fenomen som vår gemensamma mötesplats Facebook gör reklam för och som man kan göra "tummen upp" för och därmed "Gilla". Detta är väl bra. Men även om jag förstår att min tanke är politiskt inkorrekt skulle man i bland vilja kunna göra "tummen ner" också. Antar att om man inte gör "tummen upp" räknas det som neutral eller negativ inställning...
Som Jag berättade för någon tid sedan hade jag inhandlat "Solkungen" en biografi över Ludvig XIV av Herman Lindqvist. Den var både intressant och underhållande, samtidigt som Herman Lindqvist är en god uppläsare. Är man intresserad av fransk historia och kultur i ett snabbformat, rekommenderar jag ovannämnda titel. Ska nu fortsätta med något helt annat, men på sitt sätt säkert lika bra: "De Ensamma" kriminalroman av Håkan Nesser, i hans egen uppläsning.
Har nu sett den senaste miniserien ”The Kennedys” om familjen Kennedy, denna släkt som bidragit med ett ganska stort antal personer som på olika sätt bidragit till USA:s politiska liv under 1900-talet. Trots att jag bara var drygt fyra år den gången i november 1963 – När John F. Mördades i Dallas; är jag en beundrare av denna familj. Om nu historieskrivningen stämmer har det ju med åren kommit fram en hel del mindre smickrande detaljer om denna amerikanska ”drömfamilj”. Samtidigt får man inte glömma att de minsann bokstavligt talat har bidragit med blod, svett och tårar. Serien ”The Kennedys” var väl rätt hyfsad, även om den fjärde och sista delen blev lite väl rappsodisk. Och även om filmmakarna fick in både det ena och det andra under seriens gång, tycker jag att de hängde upp lite väl mycket runt just John. Jag förstår att det är stort att ha varit president i en av de s.k. ”Supermakterna”, och att den vinkeln på familjen och det världspolitiska lockar dramaturger, men det har gjort så många dokumentärer och dramatiseringar om John F och hans tid. I USA:s över tvåhundraåriga historia, borde det finnas fler intressanta politiska personligheter att ta sig ann. Mitt minus vad det gäller det just sedda dramat är att det blev för mycket av president Kennedy och förhållandevis lite om vad de andra åstadkom.
Första maj – dags att hälsa våren! Vi har olika traditioner beroende på bakgrund, filosofi osv. Själv brukar jag hälsa våren bl.a. genom att titta på Ishockey-VM och se på Lunds studentsångare i tv. I morse när jag vaknade märkte jag att jag tydligen hade ”gått i sömnen”, vilket resulterat i att jag – helt omedvetet – hade slängt ner en massa saker som vanligtvis brukar ligga i – eller i närheten av – sängen, för att jag ska nå dem under natten. Men lugn alla vänner allting har löst sig till det bästa! Det var nog vårkänslorna som spelade mig ett spratt…
Bloggare i arbete.
