Grinig ”Gammgubbe”

Är lite osäker var uttrycket härstammar så det överlåter jag till någon annan, men innebörden är helt klar. På ren svenska: Grinig gammal gubbe! Oavsett var man sätter ”gubb-gränsen” känns det som jag under de två till tre senaste vinter/vårvintersäsongerna hållit på att utvecklas till en sån. Förr om åren sade jag ofta att jag inte hade något större problem med inomhusliv, tyckte rent utav det var ganska skönt när en alltför varm sommar övergick till höst för att sedan gå in i vintern då man hade mindre krav på sig att vistas ute, men de senaste årens väldigt omväxlande väderlek – nästan oberoende av årstid – gör mig trött och le… har mindre möjlighet att planera uteaktiviteter och de gånger man tillsammans med vänner och assisteter eventuellt gör så. Får man köra rullstolsrally mellan aktiviteterna och färdtjänsten, istället för att lugnt kunna gå eller rentav strosa över stan. Vädrets lynnighet i kombination med den ständiga assistanskampen, gör att man tappar lite av den gamla gnistan i att företa sig saker, men vet ju ändå inte hur vädret blir… Just nu gör man det nödvändigaste på stan, men inte mer…

Pelle Permo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0