lördag morgon/förmiddag
Morning has brooken – Cat Stevens; strömmar ur högtalarna. ”Ring så spelar vi!” Annica – som sovit över – är redan uppe, men kommer och lägger sig bredvid sin man:
Hade du en orlig natt älskling?
Vet inte om det var ölen som bekom mig illa. Men förutom att det där jädrans uridomet satt på sniskan när jag väckt dig, så har magsafterna shakat loss i natt. Vet inte vem som hade bestämt att det skulle vara distriktsmästerskap i löpning sträckan: ”Pelle Permos magsäck-matstrupe”, men så var det. upp-och-ner, upp-och-ner!
Varför väckte du mig inte?
Vad skulle det ha tjänat till? Förresten verkade du sova så gott…
Jag kunde ju hjälpt dig upp i rullstolen, så hade du kanske kunnat slumra till någon god bok? Ska vi ge återbud till Linda och Linus?
Nej! Du ska i alla fall gå, men jag hoppas jag hittar dig här i morgon bitti…
Det är klart du gör!