Tisdag eftermiddag...

 

Hallå Gösta! Pelle här.

Hej!

Hej, vad gör du?

Ingenting särskilt, tänkte ta mig en promenad.

Har du något emot att promenera över till mig om jag bjuder på en fika?

Inte alls! En liten tår säger man ju aldrig nej till. Ska jag köpa med mig nå´t?

Om du råkar gå förbi något!

Om en halvtimme-fyrtiofem minuter då?

Det blir bra, vi ses!

En timme senare hemma hos Pelle Permo.

Vad var det Oskar hade råkat ut för?

Gösta ler lite försiktigt:

Hur mycket har du hört?

Var Nere på ”Krusbäret” i förmiddags. Pratade med Floria och Vera, men Vera mumlade mest.

Kan det berott på att ni kom in på fru Pettersson?

Stämmer! Under samtalets gång dök Petronella Pettersson upp med en Signe Svensson… Din nya granne om jag förstod det rätt?

Nu är det inte bara ett småleende på Göstas läppar, karln rodnar… Han gör sitt bästa för att återställa anletsdragen och svarar:

Ja, Signe är en mycket stilig och trevlig dam.

Pelle förstår mycket väl att det ligger mer bakom vännens ord, men väljer att skjuta det åt sidan så länge. Gösta, berätta nu om igår:

Som sagt, Vera och jag satte oss för att dricka kaffe. Bäst som vi satt där kom den där Petronella och Signe. Plötsligt blev Vera väldigt kort i tonen. Och jag förstår henne!

Vad nu då? flikar Pelle in.

Göstas läpp darrar:

Jamen det fattar du väl? Det var ju Petronella som klubbade ner Vera på Näröppet, för en tid sedan.

Ja, just det! Tyckte väl att namnet var bekant… Fru Pettersson har visst startat en syjunta och det lär störa Vera.

Ja, jag har också hört något i den vägen.

Vad hände sen?

Ja, det gick kanske 1 ½, Så hörde vi hur de flamsades ute vid receptionen. Vera blev nyfiken så vi gick ut och tittade (Gösta skrattar till vid minnet). Det var Oskar och Holger som kom i Seppos färdtjänstbuss.

Va, var det så alvarligt?

Ja, Oskar kom i alla fall i rullstol framförd av Holger. När vi kom ut i entrén så höll Ivar och Seppo på att lasta ur Holgers Rollator och någon kryckanordning som Oskar ska använda under sin rehabilitering…

Ja, då förstår jag att det var cirkus… Fasen att man missade det!

Vet inte om de la märke till det, men jag tog faktiskt några bilder med mobilkameran.

Få se…

Gösta plockar upp sin mobil ur fickan. Bläddrar en stund bland bilderna innan han håller fram den så bägge ser:

Ja, du vet ju hur envis Oskar kan vara. här "bevisar" han, att han visst det "kan gå!"

Ja förstår. Vad är det då för någonting? Kryckan förstår jag, men...

Korgen? Det är visst någon ny modell. Något mellanting mellan kryckkäpp och rollator. Ganska fiffig såg den ut, vad bilden inte skvallrar om var att Oskar åter fick sätta sig i den medhavda rullstolen, bara sekunder senare...

Stackarn.

Ja! Fast jag vet inte med Oskars ihärdighet och sin f.d. elev, Torsten Svensson som lärare, så kan han nog lämna tillbaka både rullstol och krycka ganska snart.

Det har du nog rätt i förstås...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0