Annica och Pelle

 

God morgon älskling, hur är det?

God morgon. Hur mår kvinnan i mitt liv?

Jo, det kommer väl vara ganska körigt, fick ett dataproblem på halsen; men det är väl det man är till för…

Antar det.

Du då?

Jodå…

Vad är det nu då?

Om du har mycket för dig kan vi ta det senare.

Inte mer än att jag kan höra på min man?

Jo, jag tappade hörlurarna i golvet i natt.

I natt igen… Tappade du eller kastade du dem i golvet?

Nej jag tappade! Möjligen svepte väl min bångstyriga arm iväg dem, för klipinnen for med. I mina yngre dagar hade jag väl kunnat komma runt på sidan och få upp dem…

Försökte du?

Ja, jag försökte! Du behöver väl inte låta så inkvisitorisk?

Förlåt, fortsätt:

Förstod ju ungefär var de låg så jag försökte använda griptången.

Hur gick det?

Sådär, men orkade inte tända lyset så alla jädrans spiralsladdar trasslade in sig i varandra…

Humm…

Annica sitter tyst en stund sedan frågar hon:

Hur vore det med en spegel?

Spegel?

Ja, nu orkade du visserligen inte tända, men en spegel i vilket du ser den närmaste delen av golvet (om du tänder – vill säga)? Vem jobbar idag?

Muhamed…

Jamen  då så, ni kan säkert hitta något på Clas Ohlsson eller Biltema… Nej nu måste jag rusa! Kommer upp i kväll och ser hur ni har löst det. Puss och kram!

Puss och kram…