Pelle går sina egna vägar...
- Hallå, Pelle! Jaså Greta är det du… Ja då får en väl tacka för i midsomras… Annica? Jamen hon sover väl… Vad jag gör uppe? Inte visste jag att kära syster hade sån röntgenblick att du såg att jag inte låg i sängen… haft en av mina rullstolssovningar i natt! Nej jag vet vad sjukvården och socialen tycker om detta – det har vi pratat om förut. Och hade ni samma sitts som jag, tror jag nog dessa ”älskade” myndighetsföreträdare skulle kunna agera likadant. Det är nämligen så
Härliga minnen (hela?)
Härliga minnen
På Kursbäret – om högsommardagar
Linda och Oskar sitter och lyssnar på Pelle; som har kommit igång:
Jo som ni vet var jag och Muhammed ner på stan för några dagar sedan. Tyckte det var skönt att klara av ett antal viktiga ärenden som släpade efter – bland annat på grund av det här ostadiga sommarvädret detta jubileumsår (Stockholm-OS 1912) – belönat oss med. Så vi vandrade ner till Gallerian och ”Gothia Sparbank”, vad jag inte riktigt hade tagit med i beräkningen var att människor i semestertider – med rådande väderläge – drabbas av ett ”flockbeteende”. Under dagar med ostadigt semesterväder samlas vi i klungor t.ex. på banker, affärer och apotek. Affärsidkare tycker säkert detta är mumma för rullansen, däremot är jag inte säker på att bankkontoren och apoteken är lika roade av årets utveckling…
Posten, bankor och apotek hör ju till de inrättningar som har olika typer av kösystem för att servicen ska flyta lätt och smidigt, men i förrgår verkade det mesta av detta brutit ihop på banken redan efter en kort stund. Och trots att personalen uppenbarligen jobbade på allt vad man kunde, växte irritationen kundkön. Bakom mig och Muhammed stod bl.a. en herre som flera gånger under de trettio-fyrtiofem minuter köandet varade beklagade sig högljutt över den sega servicen, samtidigt som han påstod sig ha väntat i flera timmar. Det sistnämnda måste varit en helt eget uppdiktat påstående; åtminstone om man med ”vänta i kö” menar att man befunnit sig inne i banklokalen, då de händelser jag här återger inträffade under den första ”öppna” timmen på dagen! En synpunkt som jag kan ha är att de inrättningar jag här relaterar till nuförtiden har en ganska ojämn kassabemanning under ”högtrycken”, men som Muhammed påpekade, är väl inte dessa inrättningars affärsverksamhet helt inrättad efter årets lynniga väderleksförhållanden… När det äntligen blev min tur, hamnade jag i kassan bredvid en annan rullstolsberoende man som tydligen tappat bort sin plånbok med både banksäkeerhetsdosa och ID-handlingar i. Han verkade vara mycket medveten om sakernas tillstånd, men förväntade sig tydligen – ja mer eller mindre ”krävde”- att banken skulle hjälpa honom på stående fot! Fick en känsla av att han försökte använda sin funktionsnedsättning som ett argument för en förmånligare behandling! Å visst det händer väl att jag förfaller till samma trick – om nöden så kräver – men vi människor med olika funktionshinder – och våra ”intresseorganisationer” - brukar orera om att vi vill bli bemötta/behandlade som ”vanliga människor”… Detta måste väl i så fall gälla både i med och motgång?
Något som jag upplever som mer frustrerande än denna bankepisod, är när man t.ex. rör sig på städernas gator, trottoarer eller andra gångytor och folk – oavsett kön och ålder – tränger sig före i små passager, dörröppningar eller dylikt. Andra tycks utgå ifrån att de har mer bråttom än den där farbror eller tanten som sitter i något slags självgående vagn? Hur det står till med den enskildes brådska vet jag ju inte… men bara ett litet mått av större hänsynsfullhet från oss alla skulle öka trafiksäkerheten för oss alla… På vägen från banken till ”Hobbyhörnan” höll jag på att köra över en skateboard som släpptes ner på trottoaren mitt framför mitt ena bakdäck…
Elvis him self!
Elvis Presley rankas väl av de verkliga kännarna av ”rockens vagga”. Han var bra – även om jag personligen har andra favoriter från tiden! Den här saken faller jag dock oftast för… Mitt öga är inte så tränat, men visst finns det kvalitéskillnader mellan bild och ljud… Det har väl varit några inspirerade ljudmänniskor framme. Dessutom är ju korografen sådan att läpprörelserna inte märks så tydligt.
Blondie kunde låta så här...
Debbie Herry - Kot Biografi
Malin Åkerman i rollen som "Blondie"
Och jag fattar ingenting…
Pelle Permo
Först ylar alla människor omkring en – när vintern håller oss i sitt värsta grepp: Det blir skönt med sommar ’sol, vind och vatten’ – Jo tack, vind och vatten kan jag hålla med om! Men var är den där omtalade SOLEN? Måste snart höra med fordonstillverkarna av elrullstolar om det inte vore dags att lansera några modeller med tak, stänkskydd och infravärme…
Och så
Dom som slog två flugor i en smäll...
Rubriken är medvetet tillspetsad, men med facit i hand så... The Beatles och andra ur den dåtida brittiska musikeliten var med på denna direktsändning mellan Storbritannien och USA1967. "All you Need Is Love" är vad det blev när Mr. Lennon presenterade resultatet av vad myndigheterna "beställt" för detta celebra tillfälle…
Detta får ni inte missa...
En midsommarhälsning från G. Harrison och mig...
En hälsning från mig till alla mina vänner med en förhoppning om att ni får en glad och kärleksfylld midsommar!!!
Pelles reflektion
Att ta slemlösande hostmedicin för att komma på bättringsvägen är väl nödvändigt, men ingen rolig historia! Dess verkan var nämligen att sätta igång en serie upphostningsattacker, med resultat att jag höll på att flyga ur permom. Den första ”behandlingens” första direktverkan tog ungefär 30 minuter att ta sig igenom. Måste vara något i stil med Jeeves ”återställare”, med den stora skillnaden att Jeeves återställare lär enligt P.G. ge önskat resultat under loppet av någon minut. Hur lång tid det tar att bli av med den aktuella hostan får vi väl se…
Sett på TV.
Underbar rocklåt - speciellt när man behöver tömma systemet!
Och farmor går på promenaden...
Tankeväckande, men darrig upptagning!
Sällan sedd...
På jakt efter annat hittade jag den här roligt, men ganska dåligt synkad...
Krismöte i festkommittén...
- Hej, hur är det?
- Jo jag tror det är lite kris!
- Jaså, vem är det nu som är sjuk?
- Sjuk?
- Ja på äldreboendet…
- Jaså, nej där tror jag det är lugn och ro… Nej jag talar om midsommararrangremangen…
- Jaså! Vad är det med dem då?
- Jaså kunde inte spelmanslaget snurran?
- Du det verkar som flera av deras medlemmar under det här året gått vidare till de sällare markerna… Jag pratade med någon som hette Ellen.
- Jaha och…
- Ja, pratade kanske är lite för milt uttryckt. Vi förde samtalet på ganska hög volym, stackars Ellen kunde inte hitta sin hörapparat!
- Nä hä!
- Så vitt jag förstod var det bara Ellen och hennes kusin Ellna, som verkade vara kvar och ingen av dem spelar instrument.
- Jaha, vad gör vi nu du?
- Greta jag har en idé, men jag vet inte om den går hem, varken hos åhörare eller utövare…?
- Men låt höra?
- Pelles assistent, Johnny spelar väl…?
- Jo, men det är ju inte fiol direkt…
- Nej, men det skadar väl aldrig att fråga…?
- Pratar du med Johnny då?
- Ja, han kommer med Pelle till Krusbäret i eftermiddag…
Minner om en skön dame...
Minner om en skön dame...
...och han kan fortfarande på 2000-talet...
Dom kunde på 1960-talet
Även om ljudanläggningarna inte var så bra då...
Sir Paul 70, today, plus anyone else!!!
...och så en följsam men intressant nytolkning...
Originalet
”A Tribute to Bob Dylan”
Richard Lindgren med band och Gäster.
Man har olika preferenser. Medan andra försökte heja fram Sverige i Fotbolls-EM. Var jag, mitt sällskap och likasinnade gäster på konsert i Stadsträdgården, Örebro. Richard Lindgren med 5-mannaband samt gästartister. I en hyllningskonsert till Bob Dylan och hans verk. Med tanke på hur sommaren hittills har varit, hade vi tur med vädret, medan vi fick njuta av artister som tolkade Mr. Dylan både i svensk översättning och på det amerikanska originalspråket. Tack alla inblandade för en fin kväll!
Fotbolls-EM
Förnyelsebar energi...
Lars-Åke: Ja, Pelles Permobil var ganska ”död”, men det var väl inte så konstigt… Jag vet inte hur ofta jag har predikat att elmotorer inte går på öl!
Nationaldag med Pelle
- God morgon. Sovit gott?
- Jo vars, Det är synd att klaga…
Men som vanligt gruvar sig Pelle för att hoppa ur bingen. Att sova eller sitta är väl inga större problem; men just det här övergångarna. Från det ena stadiet till det andra är inget roliga. Johnny har försvunnit till en annan del av lägenheten, för att hämta permobilen. Pelle hör Johnny grymta, men vad länge han dröjer…?
Johnny dyker i sovalkoven igen, men utan rullstol:
- Sorry, men jag får inte igång den!
Pelle tar emot beskedet med några väl valda, som är onödigt att återge här. Han fortsätter:
- Då får vi väl ta transportstolen…
- Går inte…
- Vadå, går inte?!
- Den fick ni ju punka på i förrgår?
- Javisst ja, det blir roligt för Lars-Åke när hjälpmedelcentralen öppnar igen och det första han får se är dig eller Muhamed, med min rullstolsparad. Vad gör vi nu då – matchen måste jag se…
- Den manuella, framhjulsdrivna står väl i förrådet?
- Neej! Inte den gamla kajken…
- Ja är rädd för att det är den enda lösningen just nu.
- Okey då…
Senare på Gothia idrottsstadio, där Gösta och Holger har mött upp. Pelle:
- Hej killar, Ja det här året behöver man i alla fall inte svettas…
Gösta:
- Hej! Kör du veteranvagn idag?
- Tyckte Permon kunde få vila och Johnny älskar motion!
Holger:
- Nej, men seriöst! Vad har hänt?
- Ingen aning, den ville inte starta i morse… Blir en liten kul uppgift för Lars-Åke så där i ”mellandagarna”…
Gösta och Holger i kör:
- Tycker du ja!
En institution...
Hyllar en annan institution
Ung jazz i dag
Grillmys...
Floria och Ivar pysslar med huset, när Greta och Karl kommer körande i juvelen. Både Ivar och Floria vinkar. Karl besvarar deras hälsning medan Greta parkerar. Floria går över till grannen:
- Hej och välkomna ut! Fast det ska väl inte vi säga som är nyinflyttade…
Ivar har slutit upp snett bakom sin fästmö, som fortsätter:
- I stan heter visst allt ”Fredagsmys”, nuförtiden! Men vi undrade om ni ville komma över på lite ”Grillmys” när ni känner er installerade?
- Gärna!
Svarar Greta, utan att bry sig om och läsa av Karls reaktion.
En stund senare samlas man runt Ivars läckerheter som puttrar och fräser på grillen. Floria säger:
- Ja, jag har tur! Ivar är inte bara en duktig grillmästare, han är alla tiderna kock i köket också!
Ivar ler blygsamt:
- Men att sätta det här köket i rimligt skick, tar nog en stund…
Greta konstaterar:
- Gottfrid var glad i mat, men särskilt huslig var han väl inte. Men vad säger du Karl, om Floria och Ivar behöver renovera eller bygga om nog kan du ge dem ett handtag?
Karl lyser upp:
- Om ni vill så…
- Och det frågar du?
Säger Floria:
- Det är väl alltid trevligt med lite hjälp…
- Husbygge och sånt är väl inte min starkaste sida… Men kom igen om ni behöver hjälp med bilen..
Säger Greta. Floria fortsätter:
- Apropå ingenting. Vad skulle Pelle ha för sig under ledigheten? Krusbäret öppnar ju inte förrän på måndag…
- Jag ringde faktiskt innan vi for från stan, Annica är visst upptagen med någon IT-mässa, så jag bjöd ut Pelle och Johnny; men jag vet inte…
Säger Greta. Varpå Karl rodnar och tar upp mobiltelefonen ur fikan:
- Vännen, jag glömde det; men jag fick ett sms från Pelle på väg ut.
- Och vad innehöll det?
- Pelle lämnade återbud och hälsade till dig!
- Tack!
- Skulle visst gå på fotboll med några vänner! Vänner från Krusbäret antar jag…
- Han ska väl ut och röja med Gösta och Holger förmodar jag.
Konstaterar Floria.
När verkligheten tränger sig på
Naturligtvis helt nödvändigt att få hjälp med livsnödvändiga hjälpmedel – vilket jag också fått, så nu hoppas jag livet rullar på som det ska framöver. Men eftersom större delen av dagen har upptagits av tankar och diskussioner kring hjälpmedel som inte fungerat… kommer det väl inte några särskilt spirituella kommentarer på bloggen idag.
Det är skönt med tekniskt kunniga brudar!
Om man räknar på min ålder – hur länge jag har rullat omkring på den här planeten Tellus[1], är jag enligt trafikmyndigheterna en s.k. ”Veteranbil” eftersom jag byggdes för över trettio år sedan. Man ska ju inte prata om en dams ålder, men jag börjar närma mig de sextio. Jag är faktiskt äldre än min nuvarande ägare Greta Knutsson, men det är ju i för sig inget ovanligt i veteranbilskretsar. Däremot brukar motorintresserade killar – eller ska jag säga män – tycka om oss bilbrudar från 1950-talet för att vi inte hunnit utveckla så mycket elektronik så vi är ofta ganska lätta att bota för hemmafixarna. Till skillnad från våra barnbarnsbarn, som nästan alltid måste läggas in på ”bilsjukhuset” – ja, verkstan alltså – för specialistsjukvård. Men själv tillhör jag tydligen undantaget som bekräftar regeln. För nu senast när jag var krasslig hjälpte det inte vad än Greta tog sig till, trots att hon är läkare; men hon är ju ”bara” utbildad för att bota människor. Nå i alla fall Greta fick tillkalla en ung tjej ur bekantskapskretsen som la in mig i ett sånt här ”photoshopprogram” och nu mår jag prima! Tack så mycket…
[1] Tellus heter ju jordklotet på latin.
Gretas ögonsten bland bilar "Juvelen"
Idrottsligt förhinder
- Ja, Johnny det var Greta. Det kanske du förstod?
- Ja.
- Hon bjöd in dig och mig till deras sommarhus över nationaldagen.
- Det låter ju trevligt. Och du gör ju naturligtvis som du vill, men skulle ni inte gå på ”Nationaldagscupen” i fotboll; du Gösta och Holger, nu när Annica ändå var upptagen?
- Visst Sjutton! Bäst och sms Karl om de ändrade planerna. Karl får nog inte köra när ”Juvelen” just är vår/sommarfixad.
SMS:
”Hej Karl! Tack för inbjudan till sommarstugan i morgon. Kan tyvärr inte komma. Hade precis glömt bort att det är ”Nationaldagscupen” i fotboll när jag pratade med Greta… Har planerat att gå med några kompisar!
Ha det så bra och hälsa syrran
/Pelle”
Lantlig idyll...
Samtal mellan syskon
När Pelle och Johnny kommer hem från Krusbäret, hjälper Johnny Pelle att klä om till lite mera fritidsbetoade kläder, hans älsklings t-shirt och shorts.
Strax efter detta ringer telefonen och Pelle svarar:
- Pelle?
- Hej det är Greta, hur är det?
- Jo, förutom att Vera tog mig i upptuktelse nere på Krusbäret är det väl bra…
- Jaså vad hade du gjort då?
- Vill du höra den långa eller korta versionen?
- Den korta, Karl och jag är precis på väg ut till landet.
- Vera anklagade Annica och mig att var inblandade i att två andra personer inlett en relation! Att personerna i fråga har någon typ av relation stämmer – men att vi skulle tussat ihop dem är helt felaktigt, visste inte ens om det förrän Vera tog upp det.
- Vilka gäller det om man får fråga?
- Johnny Johansson och ett barnbarn till Vera som heter Veronica!
- Va!?
- Va, va? Det låter nästan som du nynnade på George Harrisons ”Wah-Wah”…
- Vad pratar du om?
- Ja, det är en låt från George Harisson album ”All Things Must Pass” från 1970, titeln ska visst vara lite ljudhärmande för en sån här Waw-Waw-pedal på en elgitarr…
- Jaså, det är möjligt, men musik från 1970 är för sent för mig – om man inte kör 50-talsstyket – det vet du! Vad jag va:ade åt var namnet Veronica von Hurtig, det måste vara den relativt nyutexaminerade barnmorska som jobbar mot oss på akuten, för det kan väl inte finnas två…
- Bingo!
- Var det rätt?
- Jag tror det. Pratade med Annica efter mitt och Veras lilla mellanhavande. Hon tittade i folkbokföringen…
- Å det stämde? Jamen då är det en trevlig flicka med vissa musikambitioner… Nej nu har jag egentligen inte tid att stå här och prata med dig. Kommer du och Annica ut i morgon?
- Tyvärr hon jobbar…
- Ta med dig Johnny då…
- Tack för inbjudan.
- Jag måste rusa, hej!
- Hej…
Karl står och trampar.Greta säger:
- Då åker vi då!
1+1=2, innan det kan bli 3...
Pelle och Johnny tar en lagom rask promenad från krusbäret. Johnny:
- Och din dag har varit?
- Jodå sådär.
- Bara sådär?
- Nu när du frågar så… Jag vill inte verka nyfiken på sånt som du med all rätt kan tycka att jag inte har med att gör men…
- Men?
- Har du känt Veronica von Hurtig länge?
- Fjorton dar tre veckor kanske, träffades nere på Hades[1].
- Trevlig flicka?
- Det tycker jag, hur så?
- Nej, det var bara Vera – hennes farmor alltså – som hade fått syn på något bildcollage av dig och Veronica hemma hos Veronicas föräldrar i helgen och fotat av det med sin mobilkamera.
- Ja Veronicas mamma talade om det för Veronica. Veronica blev så topp tunnor, så det var hennes idé att vi skulle dyka upp tillsammans.
- Så dom visste om det hela tiden?
- Ja, lattjo va…
- Möjligen tills du får höra konsekvenserna…
- Vadå för konsekvenser?
- Ja, jag borde väl har ringt dig istället för Annica…
- Nu förstår jag inte?
- Det förstår jag, men vänta ska du få höra! I morse när jag lugnt och städat kom inrullande på Krusbäret, gissa vem som haffade mig då?
- Vera von Hurtig…
- Just det, hon och ingen annan. Hon visade mig några bilder i sin mobil och sen blev det rena Inkvisitionen, för att du och Veronica hade haft lite roligt med dom där bilderna…!
- Herrejävlar, ja det var ju inte mening förstås.
- Det fattar jag väl, men gumman anklagade både mig och Annica för att ha våra fingrar med i smeten!
- Nä nu jä…! Vet Annica om det här?
- Ja, jag ringde ju henne när jag antagligen borde ringt dig, men hon rådde mig till att försöka strunta i det hela!
Johnny tar upp sin mobiltelefon:
- Jag ska ringa och förklara…
- Det behöver du inte, säg mig bara: Vad tycker Veronicas föräldrar om det här?
- Inget särskilt – tror jag – vi kommer i alla fall bra överens. Det var ju därför de fick de där korten…
[1] Kvarterskrog där Pelle Permo bor.
Tack för kaffet!
Nationaldagsfriandet på Krusbäret börjar lida mot sitt slut och gästerna börjar troppa av så smått. Det är faktiskt bara Vera, Holger och Pelle som bildar någon slags eftertrupp. Tillsammans med Ivar och Floria står man och pratar i entréhallen.
Pelle tar upp sin mobil för att ringa efter färdtjänst. Ivar frågar vänd mot Vera och Holger:
- Och hur tar ni er hem?
Vera svarar:
- Ja, jag har ju i och för sig inte så långt hem, men min sondotter Veronica – hon kastar en dolsk blick åt Pelles håll – kommer och hämtar mig.
Holger fyller i:
- Och jag tar sällskap med Pelle.
Som just kommit fram till taxiväxeln.
I detsamma svänger en grön nercabbad Volkswagenbubbla upp utanför entrén, ur kliver Johnny ”The Rocker” Johansson och en lång blond tjej som suttit vid ratten. Pelle kopplar bort samtalet utan att bry sig om att det just var någon som svarade i andra änden och Vera utbrister triumferande:
- Vad var det jag sa!
Johnny och ”Blondie” släntrar in på Krusbäret. Flickan nickar lite obestämt mot ”folksamlingen” och gå fram till Vera i det hon säger:
- Hej farmor!
- Hej kära barn…
Svarar Vera i en både beklagande och beskyddande ton. Johnny slår sig i slang med Pelle:
- Hej! Har du hunnit beställa bil ännu?
- De svarade just, men jag blev så häpen när ni två – en nick åt Veronicas håll – dök upp, så jag la på..
- Bra, för jag tänkte vi kunde ta en promenad?
- Men Holger då? Vi hade tänkt att samåka…
Här bryter Floria in vänd mot Holger:
- Dej kan Ivar köra hem, inte samt älskling?
- Jo, jovisst!
För ett ögonblick ligger det i luften vem som verkligen bestämmer i det förhållandet. Vera rullar mot utgången och Veronica ropar mot Johnny:
- Jag ringer dig!
Johnny svarar med att höja sin hand till hälsning. Vera rullar bort mot äldreboendet Björkhagen, medan Veronica sätter sig i bilen och följer efter.
Ivar som har varit inne i personalutrymmena och hämtat bilnycklarna kommer tillbaka:
- Jaha, ska vi åka då Holger?
Han låter lite forcerad i sitt tal, när han och Holger går mot utgången… Det har sin naturliga förklaring. Ivar är inte helt pigg på att lämna Floria ensam med två män som uppenbarligen attraherar yngre kvinnor…
Men Floria hon pratar på:
- Jaha vad ska ni göra de här lediga dagarna…?
- Ja, jag jobbar ju. …
Börjar Johnny:
- Ja, jag och Ivar åker ut till sommarstugan nu direkt efter jobbet, ska bara hem och packa bilen först. Pelle, skulle inte Karl och Greta dit ut över helgerna?
- Jag tror det.
- Varför kommer inte du och Annica ut?!
- Nja, Annica ska jobba.
- På nationaldagen?
- Ja hur länge hon är upptagen vet jag inte, men universitetet var tvungen att lägga någon IT-konferens de här dagarna…
- Jamen, kom du då – eller rättare sagt - ni två?
Inkluderande Johnny i samtalet, Pelle svarar:
- Vi får se. Men en trevlig helg önskar vi er!
Johnny nickar instämmande. Man rullar mot utgången, samtidigt som Ivar kommer insvängande framför porten. Man hejar i dörren.
Följande personer i det här inlägget: Pelle Holger Ivar Floria Vera Veronica Johnny Greta Karl och Annica.
Rena gymnastikpasset:
I morse peppade jag mig själv med lite Beatles inför dagens huvudnummer ”Ännu en justeringsrunda på CFH” (Centrum För Hjälpmedel). Idag handlade det om bältesanpassning… och så här går det till:
Puuh!!! Två positiva saker ska emellertid framhålles. Det är väldigt glada och positiva människor – även om vi genom åren haft våra dispyter. Och ”vi (jag och min assistent) hade i alla fall tur med vädret” så vI kunde gå fram och tillbaka!
Peptalk med mig själv...
Lite kampmusik inför dagens drabbning. Nu kommer dom fråga: "Är vi verkligen så farliga?" Absolut inte, som enskilda personer men med "svensk byråkrati" som jag lite yvigt väljer att kalla det - vet man aldrig förrän efteråt. Ena gången är man glad som en lärka efteråt. Nästa gång kan övningarna startat i dur och förklingat i moll; därför denna beredskap...
Nationaldagsfirande på Krusbäret.
När Pelle avslutat sitt samtal med Annica, kör han från Ivars kontor ut i receptionen för att växla några ord med honom innan Pelle ringer färdtjänst och beger sig hemåt. Ivar finns emellertid inte där han brukar, däremot hörs det uppsluppna röster ifrån dagrummet. Med viss tveksamhet fortsätter Pelle in genom dörren. Hela ”ligan” är samlad. Holger gör en bestämd gest som uppmanar Pelle att komma och sätta sig vid deras bord.
När han slagit av motorn frågar han vänd mot Holger:
- Vad är det frågan om!
Men i detsamma klappar någon i händerna och ber om tystnad.
Allas blickar vänds åt samma håll. Ivar står mitt på golvet och bredvid honom, Floria med en jordgubbsgarnerad gräddtårta som pryds av Sveriges blågula flagga. Ivar trycker igång DVD-spelaren. Den välkända vyn över Skansenscenen i Stockholm och Kattis Ahlströms röst hörs: ”Men först hör vi Louise Hoffsten och Nanne Grönvall framför Sveriges nationalsång ’Du gamla du fria!’ ”
På dagcentralen "Krusbäret" möttes idag: Pelle, Holger Torsten och Ivar. Petronella, Signe, Vera och Floria.
Tack för "Öppet Hus"
Ett tack till arrangörerna av ”Öppet Hus” fredagen den 1 juni 2012. Se detta som en liten hyllning och inte ett försök att bräka er. Letade upp ett välkänt videoklipp i denna genre…
En beatlesfantast - alltid på spaning!
Efter livsmedelsshoping på stan i Krämaren – var det här fotot är taget – åt vi hamburgare på McDonalds utåt Gustavsvik. Vädret var bra på ditvägen sämre hemåt. Nu kom vi antagligen från fel håll, för ingången vi använde saknade dörröppnare och hade utåtriktade ”slussdörrar”, men då både de in/utgångar jag såg användes av både personal och allmänhet; hade det inte gjort något om båda ingångarna också hade varit utrustade med elektriska dörröppnare, istället för som i det här fallet; bara den ena.
En Beatlesfantast på varuhuset "Krämaren", Örebro 5 juni 2012
På spaning…
Pelle och Vera skiljs i en något spänd stämning.
Pelle åker ut till Ivar i receptionen:
- Hej Pelle vad du ser sammanbiten ut?
- Hej Ivar! Kan du göra mig en tjänst?
- Det är därför jag är här…
- Skulle jag kunna få låna kontoret några minuter?
- Visst.
Ivar låter blicken fara över entrén innan han lämnar sin post och följer med Pelle till sitt kontor:
- Behöver du låna telefon?
- Tror inte det…
- Som van tjänsteman vet du, det är bara att slå ”nollan” för att komma ut på linjen.
- Ja tack.
Ivar lämnar honom, medan Pelle fiskar upp sin mobiltelefon och trycker på
kortnummerknappen, på tredje signalen svarar det:
- Anderbergh-Johansson, Gothia Universitet:
- Hej älskling, det är jag. Stör jag?
- Hej du, mannen i mitt liv! Önskar jag kunde säga att du aldrig stör, men jag har ett möte om femton minuter…
- Ursäkta då om jag går rakt på sak.
- Lyssnar!
- Har Linda eller Patrik nämnt någonting om en Veronica von Hurtig?
- Nej, vem skulle det vara?
- Enligt Vera ett barnbarn till henne. Avslutade nyss ett ganska obehagligt samtal med Vera under vilket hon visade bilder på Veronica som var sammanflätade med bilder på Johnny. Bilder som Vera påstod sig ha hittat hos sin son och svärdotter. Och på något sätt ville hon påskina att denna flicka/unga kvinna och Johnny har inlett ett ”förhållande” och om det nu så är fallet skulle det vara vårt ”fel”…
- Vad sjutton snackar tanten om och vad har hon med det att göra. Älskling du vet att jag inte kunde komma ifrån i kväll, men jag ska söka Linda på lunchen. Så vitt jag ser på schemat har du ju Johnny idag.
- Ja!
- Du kan ju fråga om det ligger något i ryktet – han brukar ju inte vara rädd att svara. Stämmer det, så stämmer det; annars får du väl strunta i tanten. Och visst har jag sett Johnny ute i svängen genom åren, men det är ju inte så jag störtar fram och hälsar eller för bok över hans kvinnoaffärer… Har slagit upp folkbokföringsregistret. Var det Veronica hon hette?
- Ja.
- Det finns faktiskt en Veronica här…
- Lite över tjugo. Barnmorska! Om vi verkligen ska bry oss, så kanske du skulle prata med din syster…
- Ja?
- För hon, barnmorskan alltså, verkar jobba på sjukhuset.
- Tack.
- Nej älskling, nu måste jag rusa… hoppas inte ”hurtiga Vera” förstört hela da´n för dig! Puss min älskling…
- Puss…
Med en rynkigare panna än vanligt, knäpper Pelle bort samtalet…
Veronica von Hurtig...
Veronica von Hurtig, blond barnmorska med artistambitioner. Veras älsklingsbarnbarn.
Vera "förhör" Pelle
Funkisbloggarna
Finalomgång i "Mästarnas mästare 2012"
I gårdagens inlägg om ”Mästarnas Mästare” drog jag lite förhastade slutsatser när jag nästan var hundra på att Pernilla Wiberg skulle sopa hem slutsegern. En miss i bergsklättringen kan ha kostat henne slutsegern. Nu kom hon sist i den första grenen, vilket hon tyvärr aldrig lyckades ta igen. När serien drog igång höll jag på Jörgen Jönsson, så jag borde vara nöjd, men Pillan gjorde såna resultat att jag gärna sett henne som totalvinare i år. Jörgen Jönsson är verkligen en värdig segrare, men surt att damen i sällskapet ”bara” kom tre. Blir det möjligt och aktuellt inom en snar framtid, vore det intressant att se Pernilla Wiberg och Ingemar Stenmark i samma tävling. Gärna kryddat med Anja Pärsson och Stig Strand.
Att acceptera sina begränsningar…
Alla brottas vi säkert från och till med det här ”roliga” fenomenet; sladdhärva! Vilket säkert kan driva den lugnaste person till upplösningstillstånd. Lägg därtill en funktionsnedsättning – som i alla fall inte är av det lättare slaget – och ni får förutsättningarna för den match jag just förlorat… Är väl ungefär lika glad som den som kommer två i något. Visst det här löser sig framåt förmiddagen, så det är ju ingen kris på det viset. Men som kanske har framskymtat genom mina uttalanden är jag av naturen envis. Utifrån mina levnadsomständigheter är detta en bra – för att inte säga nödvändig – egenskap, men som oftast finns det en baksida. ”Kan själv…” är nog bra vare sig man är liten eller stor, men när jag nu inte har förutsättningar att reda ut sagda sladdhärva gäller det inte bara att inse- utan också acceptera faktum och släppa det hela både fysiskt och psykiskt till ett lämpligare tillfälle. Koppla bort ”nederlaget” måste jag göra. Men det är lättare sagt än gjort…
Mästarns Mästare - en rysare framför tv:n...
Annica och Pelle har en helg när de riktigt får ”rå om” Linda och Linus. På fredagskvällen har Pelle och Linus chevalereskt titta på ”Let´s Dance”, tillsammans med sina respektive. På lördag eftermiddag var damerna ute och handlade grillmat medan Linus och Pelle bl.a kikade på ”Stockholm Marathon” .
Pelle:
Och nu har vi sett semifinalen av Mästarnas Mästare. Är inte så förvånad över att Anna Le Moine var den som blev sist och utslagen. Personligen hade jag hellre sett henne än Magnus Wislander bland de tre i finalen, men jag vet ju att Annica och Linus håller på Wislander. Jag har svårt att välja mellan Pillan och Jörgen Jönsson, men ska man döma av dagens resultat så ser det ju ut som om Pernilla Wiberg kommer stå som slutsegrare – och en värdig sån!
Maxad föreställning...
Har i veckan samt i kväll sett Claes Erikssons – från Galenskaparna och After Shave – enmansföreställning ”MAX”. Jag är ett fan av herr Eriksson och Galenskaparna sedan närmre trettiofem år tillbaka. Även om både shower, tv och filmer av det ”normala” ”Kulturtuben”-format[1] brukar vara bra. Njuter jag av Claes Eriksons framträdanden i kammarformatet, som ger svängrum åt de tankar och den humor som är just hans kännetecken. Hans ”gubbar” har ett tydligt samhällsengagemang om man bara tar sig tid att lyssna och reflektera…
[1] Kulturtuben – Galenskaparna och After Shaves eget produktionsbolag.
Öppet hus på Vivida...
