Är det den här lite regnblötta bilden...

Som infödd svensk är det konstigt att man aldrig lär sig vårt fäderneslands årstider och dess växlingar. Det är sant ibland blir jag tröt på vårälskarnas positiva prat om vårtecken. Knoppar, kvistar, blommor, fåglar, blad och grässtrån med mera… Men innerst inne vill jag väl också ha det varmt och skönt, kunna gå ut med mindre kläder och så vidare. Som rullstolsberoende och framförande av eldriven rullstol har jag dock ett problem som gångare lider lite mindre av. När ni är ute i era täppor, trädgårdar, skog och mark samt de vårlika städernas gator; kommer era kroppar automatiskt i rörelse och lemmarna pumpar runt blodet, vilket för de flesta leder till en skön kroppstemperatur. Mitt rörelsehinder gör att jag färdas fram stillasittande i min elektriska rullstol. Luft, syre och sol som ni det får jag, men naturens krafter ger mig en ”bonus” i form av fartvind, som jag inte alltid bett om. Höst och vår kan denna kyla bli ganska påtaglig. Nu hör jag hur mina åhörare möjligen börjar mumla något om varma kläder… Mycket riktigt det är ett sätt att skydda sig, men då kommer ”gnällspiken” igen och säger att jag som assistansberoende inte har lika lätt till snabba klädombyten som mina medmänniskor. Framförallt kanske inte min servicepersonal är närvarande just när jag känner för att gå ut. Jag vill inte behöva gå ut bara för att ”nu ska det gås ut”! Då gäller det att kunna trösta sig med en variant av Askungens berömda uttalande om hur slottsbaler kan vara, och i mitt fall låter det så här: ”Det ser ut att vara vackert väder idag, men är det egentligen så skönt som det ser ut från mitt fönster? Det kan se vackert ut, men där jag sitter har jag ingen flagga eller vimpel som avslöjar hur mycket det egentligen blåser…

...eller den här vårsoliga bilden som är den rätta?

Pelle

Ligger här och för ett ”tvåfrontskrig” med mig själv och omständigheterna. Om det är en mänsklig styrka eller svaghet kan väl alltid diskuteras. Den naturliga nyfikenheten är en av de starkaste drivkrafterna i den ständigt pågående förändringsprocessen. En av de stora skillnaderna mellan människan och andra arter är ju vår förmåga till logiskt tänkande i flera led i detta ligger också förmågan att i stor utsträckning kunna göra konsekvensanalyser av olika möjliga handlingsalternativ. Detta har fört mänskligheten till den punkt där vi är idag, på gott och ont.

Många utmaningar kvarstår en av de saker vi hittills inte lyckats tämja är tiden. I alla tider har väl mänskan drömt om det jag drömmer om just nu: Att kunna ta mig tillbaks i tiden för att kunna rätta till det som jag just nu i min situation tycker känns fel eller tokigt. Oavsett om man önskar denna tidsresa på ett individuellt plan – som i mitt fall – eller mer generellt ”för hela jordens invånare”, gör man framförallt en stor logisk kullerbytta. Vi/jag vill göra denna tidsresa under en förutsättning: att man får ta med sig den kunskap man förvärvat sedan punkt X tills idag och då står variabeln ”X” för det vi/jag ligger här och vill förända. Får man inte ta med sig denna ”nya” kunskap är det nog ingen idé att resa tillbaka, för då är risken/möjligheten stor att man gör samma val på nytt, med nu kända konsekvenser.

Återgår jag nu till mig själv: det jag just nu skulle vilja ändra på är min sneda kropp och skolios, något som jag och den fysiopersonal jag har kontakt med verkligen jobbar på. Både de och jag försöker verkligen komma på smarta och vettiga lösningar på det som måste rättas till idag. Kunde vi – utan hänsyn till tid och rum – sätta oss i ”vår” tidskapsel och ta oss tillbaka till X – med den kunskap vi har idag – skulle det säkert både finnas motivation och resurser för att lösa önskade problem som vi då visste skulle finnas nu…

Har idag varit ner på ”Centrum För hjälpmedel”. I dag handlade det om att justera elrullstols sittskal så det förhoppningsvis blir mindre varmt – framför allt till sommaren. För att teknikerna skulle kunna göra sitt jobb, fick man flytta för mig i en manuell rullstol. Både jag och ansvarig utprovare var väl lite tveksamma till hur jag skulle klara mig i en ”vanlig” manuell rullstol utan det specialanpassade stöden, men efter som det handlade om en mycket begränsad tid kom vi fram till att det fick gå samt att man ”pallade upp mig” med kuddar om så behövdes. Till alla närvarandes överraskning satt jag – med lite extra kuddar – riktigt bra i lånestolen. Vet inte om detta syns på bilderna, men så här såg det ut. Om jag ser ”lidande” ut på bilderna, beror inte på att jag lider ut snarare på viss sömnbrist…

Kung Sigismund av Sverige-Polen

(1566-!632)

Har just avslutat läsningen av ”Sigismund – en biografi över den svensk-polske monarken” av Stefan Östergren, utgiven år 2005. Det här är den första fristående biografi över Sigismund I, svensk kungatitel eller Sigismund III, Polsk ungatitel; som jag läst. Sigismund (1566-1632)[1]. Äldste son till Johan III och hans första gemål Katarina. Katarina var polsk prinsessa av ätten Jagellonica, med hänvisning till dessa släktband fördes prins Sigismund fram som kandidat i det polska kungavalet 1587 och valdes. Han var då redan arvtagare till den svenska kronan, när hans far kung Johan i sinom tid avled 1592.

Ett av de stora framtida problemen för kung Sigismund var hans religion. Föräldrarna hade uppfostrat honom i den romersk-katolska inriktningen av kristendom, men si det togs till förevändning av delar av den svenska adeln att inte vilja ha honom. Sverige var ju officiellt protestantiskt sedan 1530-talet. Förenklat använde man det religiösa argumentet för att sätta käppar i hjulet för den nye kungen i början av 1590-talet. Slutet på denna tidvis blodiga strid blev att kung Sigismund, flydde Sverige 1598-99 och aldrig återkom, även om han hela sitt liv hävdade att han var kung av Sverige. Det var han väl också även om han likt sin farbror Erik (XIV), var avsatt.

Sigismunds eftermäle i svensk historieskrivning är ett typiskt exempel på att ”det är ’segrarna’ som skriver historien”. Jag kan väl inte påstå att jag blivit klokare av den nyss avslutade biografin, men håller med om att Sigismund egentligen aldrig fick en chans. Rent praktiskt berodde detta på att kungens farbror, hertig Karl (Karl IX) och hans anhängare inte ville ge honom den. Efter att innan denna bok ha läst en biografi över fadern Johan III, så kan man ju vara efterklok och säga att han (Johan) gett sin son ett ganska omöjligt uppdrag i dåtidens Europa.. ”min son ska minnsan bli kung över två riken.

Även om dagens strids- och  tortyrmetoder drabbar större antal i en befolkning, så har den nordeuropiska historien i äldre tid varit väl så grym, sett till individen.

[1] Död i april 1632, cirka ½ år före sin – för svenskarna – kanske mer kände kusin Gustav II Adolf, som stupade i Lützens dimmor.

Antingen tar dem ut allt och så blir en lam fortsättning på denna semifinalserie; Brynäs-Färjestad. Eller så blir det tio dagar med sena kvällar! Färjestad vinner första semin 2-3 i andra förlängningsperioden. Chefen blir inte glad, men däremot jag! Och eftersom Stockholm AIK tog Skellefteå 4-1, är jag nöjd efter omständigheterna.

Pelle och Johnny:

-       I kväll är jag skitsur! I dubbel eller tredubbel bemärkelse…

-       Jaså vaddå? Nog för att jag ser att det är blött på golvet, men vad är det som har hänt?

-       Det är den där förbannade neurologiska skadan jag har som ställer till det.

-       Ja?

-       Medan du var ute – så kunde jag naturligtvis inte vänta – utan var tvungen att ha lite öl! Och som den övermänniska jag ibland tror att jag är, trots att jag efter mer än 50 år borde veta bättre… körde jag till kylskåpet för att ta mig en smutt…

-       Jädrans pipmuggarna var tomma, eller hur!

-       Ja nästan…

-       Hade faktiskt det i tanken innan jag stack iväg…

-       Men glömde bort det?

-       Ja.

-       Nå, trodde fortfarande jag – trots min ålder – var kapabel att fylla på lite vätska.

-       Hur gick det?

-       Det var ett motsträvigt vakuum, som till slut gav med sig! men då med en sån där flopp / rekyleffekt att den ölen som fanns kvar i muggen skvimpade ut över händer, kläder, permobil, köksinredning och golv! Visst förbannar jag mig själv för att jag försökte… men jag blir nästan ännu mer frustrerad över det där jävla handikappet som går segrande ur fler och fler kamper, ju stelare man blir!

-       Jag kan förstå din känsla, och utan att låta mjäkig hoppas jag du tillåter mig att tycka synd om dig för själva företeelsen… Men för kläderna finns det tvättmaskin, för golvet och rullstolen trasor. Vill du torka av dig något innan du lägger dig?

-       Ja tack!

Pelle är sur!

Förmiddagskaffe på krusbäret. Ungefär tio minuter in på pausen. Vid borden sitter: Pelle, Oskar, Holger och Torsten i en grupp. Den sista stolen verkar vara lite slarvigt utdragen, men framför allt är den tom. Runt det andra bordet sitter: Vera, Petronella, Signe och Gösta. Här finns det också en tom stol, men till skillnad från vid det övervägande ”herrboedet”, så är den här snyggt och prydligt – nästan lite prudentligt – inställd. De tomma stolarna tillhör; vid herrbordet: Floria och vid ”dambordet” Ivar. Som den valp Ranis är, kan han inte sitta still, utan är på ständig expeditionsresa genom det som på människospråk kallas ”livet”. Ivar har ställt sig så att han fångar uppmärksamheten från bägge borden, medan Floria går runt och serverar påtår.  Ivar harklar sig och tar till orda:

-       Så här på den nya veckans första arbetsdag, hoppas jag alla haft en stimulerande och vilsam helg. Det är några saker jag vill förmedla så här när vi alla är samlade. Först hade Torsten något.

Torsten reser sig och vänder sig så alla åhörarna ska känna sig inbegripna. Samtidigt tar han upp något ur en plastpåse:

-       Jag har förstått att Krusbäret blivit nåt av ”syndens näste!”

Börjar han:

-       Det spelades om vem som skulle gå segrande ur melodifestivalen! Det var visst fru Pettersson och Floria som hade satsat rätt?

Petronella böjer lätt på huvudet. Torsten fortsätter:

-       Men jag tycker ni låter pengarna gå till kaffekassan och förslagsvis smakar på den nykomponerade ”Estelletårtan”, komponerad till vår nya tronarvinges ära. Istället vill jag så här i början på vårt samarbete sänke er och Krusbäret ”Melodifestivalen” 2012, med alla bidragen, för både träningen och avkoppling här på dagcentralen.

Han går fram till Ivar överlämnar CD:n och tar i hand. När Torsten satt sig åter tar Ivar:

- Förutom schlagerfestivalen så var det stora samtalsämnet vid vårt bord, att någon – som verkar vilja vara anonym – skänkt Petronella en katt och dessutom en katt som hon tycker sig känna igen… men Vera ville säga något?

Vera kallar in Ranis, som den senaste stunden larvat efter Floria. Backer elscootern så Ranis kan klättra upp i mattes knä. När han satt sig tillrätta och Vera börjat klappa sin nya kelgris ser hon så nöjd ut över allas blickar:

-       Jo, min gamle trogne katt ”Piraten” och lille Ranis här, trivdes inte så bra ihop, så då funderade jag på ett lämpligt nytt hem för Piraten. Efter moget övervägande föll mitt val på min kära grannfru Petronella Pettersson. Petronella, jag vet att vi inte alltid varit överens om allting, men jag hoppas du tar emot Piraten och ger honom det goda hem han är värd och som jag vet att du kan göra…

Petronella ser måttligt förtjust ut, men inser att det bara är att ”bita i det sura äpplet”:

-       En får väl tacka då för fru von Hurtigs förtroende , ja jag ska göra mitt bästa, även om Piraten aldrig kommer att kunna ersätta gamla Missan…

Ivar anar ett hotande oväder mellan grannarna och ska just gå in och försöka säga något diplomatiskt när det ringer på Krusbärets entré, Flora säger:

-       Jag går och öppnar!

Och försvinner ut. De församlade i matsalen hör hur Floria släpper in någon. Minuten senare är hon tillbaka med en man i Holgers och Pelles ålder, en man med något vildvuxet utseende. Floria säger:

-       Pelle du har besök!

Pelle tittar upp och för bråkdelen av en sekund får han ett mycket mångtydigt uttryck i ansiktet:

-       Nejmen Verner, är du i stan?

-       Ja hej käre syssling tänkte jag skulle titta förbi.

Den nyanlände går – efter en kort nick till övriga i rummet - fram till Pelle klappar om honom kärvänligt och halar fram vad som ser ut som en ordinär tårtkartong. Torsten hjälper snabbt till att röja undan lite på bordet så kartongen får plats. Med försök till ett leende, men onda aningar innerst inne öppnar Pelle kartongen och Torsten hjälper honom att lyfta ur innehållet. Med tillkämpad förtjusning konstaterar Pelle:

ft

-       Morots och spenatpaj, å vad jag har längtat…

-       Morots och spenattårta!

Rättar Verner.

-       Min egna Morenatotårta konstaterar Verner glatt…

Pelle kämpar för att inte tappa ansiktet, meden Oskar och Holger utbyter talande blickar…

- Får jag presentera. Detta är min syssling Verner. Verner det här är mina vänner här på Krusbäret.

Verner Müller har kommit hem till Sverige och Gothia för att schacka en ny bil inför kommande sommarsäsong med aktivistvännerna. Ny och ny föresten. I dag skramlar Verner omkring i en gammal Ford Taunus Transit, från förra hälften av 1960-talet. Verners problem är att hans miljöengagemang ofta kolliderar med passionen för gamla bilar! Och det vet vi ju alla vid det här laget att gamla bilar kan vara mycket charmiga – om man är lagd åt det hållet – men några tio-i-top på miljömarknaden är de inte. ”Mulle” Passar på att svänga förbi Krusbäret för att morsa på sysslingen Pelle.

Verner Müller, ”Protest Mulle”. Syssling till Pelle Permo. Umgicks från och till som barn i Hamra och Gothia på sommarlov och större släktträffar. En tid som småpojkar gick de tillsammans i den lokala ”Mulle-skolan”. Verner utvecklade ett grundmurat naturintresse medan Pelles var mera ytligt. Självklart gick Verner naturvetarlinjen på gymnasiet, blev utflippad akademiker, miljöaktivist och en tidig medlem i Gothias lokalavdelning av det nystartade Miljöpartiet på 1980-talet. Trots skilda levnadsbanor träffas Pelle och Verner med jämna mellanrum.

Denna reflexion kommer väl vid lite fel årstid, men det är lustigt hur man präglas av musik. Sången ”Vintersaga” av Ted Ström, hörde jag första gången i mitten av 1980 på Monica Törnells skiva ”MICA”. För mig är detta en av Törnells mest kända låtar. Kassettbandet som låten finns på har gått många varv. Nu när mycket har digitaliserats har jag med jämna mellanrum letat efter låten på musiktjänsten ”Spootify”. Låten har jag naturligtvis hittat men det tog till idag; ungefär 2 ½ år innan jag fick träff på ”rätt” version. Mycket trevligt!

Pelle Permo

Pelle och Vera

-       Jo, Floria och Ranis kom riktigt bra överens, Ivar var han däremot mer reserverad  inför…

-       Högst förståeligt, om du frågar mig.

Vaf, Vaf, Vaf

-       Jo, och det var ju så mycket nytt för den lille krabaten! När vi kom igår så var Signe, Petronella och Holger där… Men jag vet inte om Ivar pratade i nattmössan eller vad det var för han påstod att du skulle vara här!

-       Vilket uppenbarligen var fel…

-       Ja! I vilket fall, det sägs ju att hundar och katter lätt noterar olika individers inställning till dem själva. Ja, jag vet inte hur tidigt hundar utvecklar denna instinkt, men Ranis tycks redan präglas på mig!

Konstaterar Vera stolt:

-       Hurså?

Undrar Pelle:

-       Han har samma väderkorn för er här på Krusbäret som sin matte! Floria älskade han, Ivar var han väl nära och börja morra åt. Petronella tyckte han inte om, Signe var han ganska neutral inför, du och Holger ska nog komma bra överens med Ranis…

Ranis: Blää! Hon luktar KATT! Jaså var det till henne "Piraten" flyttade....

Ranis: Den här damen verkar inte särskilt intresserad? Nej, människornar har väl inte lätt de häller när man kommer ny så här.

Ranis: Den här herren verkar kul, men det var en fastligt konstig apparat han går omkring med!

Ranis:

- Låt mig komma med vissa korrigeringar. Själv vet jag inte hur länge jag står ut med den där fjäskisen Ivar! När jag träffade tant Petronella kom jag på vart den där katten som jag pratade om hade försvunnit… Det kändes lång väg att han måste bo hos henne. Vad gäller damen som Petronella hade i sällskap måste jag få fundera ett tag. Hon verkade inte speciellt intresserad och då fick jag lära mig av mamma, att man inte ska tränga sig på. Holger verkar ungefär lika trevlig som den här rullande Pelle, men det var en konstig apparat han har att gå med? Sen kom det två till -  vid lunchen – som jag inte hann att bilda mig någon uppfattning om...

Annica Holger Pelle

Nu är det dags att bänka sig snart: Först slutspelet Brynäs-Frölunda. Om hjärta och hjärna pallar så blir det väl också ”Smartare än en 5:klassare” som så vitt jag vet drar igång idag. Problemet är väl bara ”Vill man se det?” – alltså hur mycket man glömt på fyrtio år…

Pelle Permo

Idag är jag en surgubbe - utöver det vanliga. Om någon frågar varför? Så vet jag väl inte riktigt vad jag ska svara... Eller jo det vet jag väl förresten, felet är bara att det är en hel roman som snurrar runt där i huvudet med väldigt många skäl till min sinnesstämning. Och alla dessa "skäl" kan vara svåra att koka ner till en enda mening... Men som man säger:

- Livet suger!

Som rörelsehindrad med stort fysikt servicebehov och därmed förenat tvång att ta hänsyn till omgivningen, kan jag bli väldigt avundsjuk på författare till "krisböcker" i stil med: "Min fru gick i från mig", "Mitt barn fick den eller den diagnosen - och då ställde hela familjens liv på huvudet!" Förstå mig rätt, jag avundas inte människor att gå igenom livskriser - långt därifrån! Men när boken kommer ut och bokens författare av journalister och intervjuare får frågan "Men hur har du orkat skriva ner allt det här?", blir svaret ganska ofta. "Jag stängde in mig i vår sportstuga i fjorton dagar!", eller något lika checkt! Mitt handikapp gör att jag inte har möjlighet att unna mig denna typ av "lyx". Skulle jag isolera mig från omgivningen i tre-fyra dagar, skulle jag väl i det närmaste vara död...

Holger Pelle

1-1 i matcher AIK-Luleå. 2-0 i matcher Skellefteå-MODO. Jag och Holger såg AIK-Luleå. Det var kul – förutom den allvarliga skadan på AIK-spelaren. Får väl se på onsdag vilka lag som är starkast. Först har vi HV-Färjestad i morgon. Och det är inget att sticka under stol med att redaktionsmedlemmarna har hjärtana på olika håll. Jag och Holger har ju våra hjärtan hos HV i första hand, medan Sir George håller på Brynäs. Ingen av oss önskar Färjestad i fortsättningen. En önskan som bara framtiden kan utvisa resultatet av.

Holger Hansson

Egentligen är ju all uppståndelse runt melodifestivallåten ”Mirakel” upphovsmän och artister ett bevis på det klassiska dillemmat: ”Ska man prata ihjäl, eller ska man tiga ihjäl” en företeelse? Herr Ranelinds ”prestationer” i media de senaste åren ”Stjärnorna på slottet” inbegripet, har väl i stort sett bara genererat reklam för mannen i fråga och hans verk. Och oavsett om han tycker sig ha blivit misstolkad etc, så sägs det ju att ”all reklam, även ”dålig reklam” i grunden är bra för ”offret” i fråga. Har inte tagit mig tid att studera författarens i fråga försäljningssiffror, men inte gör detta jippo honom fattigare.

Jag vet inte om John Lennon och killarna i det tidiga Beatles var så insatt i sporton ishockey? Men en sak som blivit smått klasiskt i Beatles historia var åren 1960-62 när de spelade på klubbar i Hamburg. När publiken taget de brittiska banden till sina hjärtan, blev ett av hejaropen från dem ”Showa”. Det var där många band lärde sig utveckla scenframträdandena. Nu är det fortsatt ishockeyslutspel här i Sverige och Niklas Wikegårds analys av vad han trodde om kvällen var fakta men även show. Det var roligt Niklas!

Pelle Permo

Vera:

- Hej Pelle, ska du vara med och betta?

-       På vaddå?

Holger:

-       Melodifestivalen, så klart!

- Jag vet inte… Hur mycket?

-       En fema, Vera är kassör.

-       Jag är inte så insatt. Vilka står det mellan?

Holger ögnar igenom papperet framför sig:

-       Ja, om vi räknar med dig; så är det

Petronella Vera                 Floria Gösta Oskar

och jag. Petronella och Floria håller på Loreen, Vera på Björn Ranelid. Gösta håller på Molly Sandén, Oskar på Lisa Miskovsky och jag på Torsten Flinck. Nå?

-       Var det inte något rocka billie- gäng med?

-       Jo Top Cats, menar du?

-       Ja, dem kommer i alla fall min syster Greta rösta på! Och så var det väl någon ung kille? Som systerdotter Kim skulle ta?

-        Danny Saucedo menar du nog?

-       Ja, så var det!

-       Nå, och din röst går till?

-       Lisa Miskovsky får det nog bli. Vart går pengarna?

-       Ja är det någon som satsat rätt, går pengarna till den vinnande här på Krusbäret, för inköp av låten. Missar vi alla, går det till kaffekassan.

-       Fair enough, ja här har ni min insats och må bästa bidrag vinna!

Vera tar emot slanten och skriver ner summan i sin fickkalender, som får fungera som tillfällig kassabok.

Holger lägger till Pelles namn på listan. Pelle funderar högt:

-       Men Vera, måste erkänna att jag är lite förvånad över ditt val?

-       Han skriver intressanta böcker…

-       Jamen ändå…

Vera rodnar.

-       I veckan var min dotter och jag på en Kennel – barna tycker att mor behöver lite sällskap – och valde ut den mest bedårande lille Cocker Spaniel och han heter Ranis, så imorgon sitter vi där Ranis och jag och ser på när Björn Ranelid slår er andra på fingrarna!

Vera ser oförskämt nöjd ut – så där som äldre damer ibland tar sig friheten att göra… Holger och Pelle tittar i taket och himlar med ögonen…

Också ett av mina favoritcitat som jag hörde första gången som rubrik på ett ämne med det äldsta ”På minuten”-gänget; i Sverige. Dvs. Stig Järrel, Margareta Krok, Catrin Westerlund, Moltas Eriksson & Hasse Alfredson. Minns inte om det var i det ämnet som Moltas ”alter ego” fick klistra ihop ett nattkärl innan han kunde göra vad som behövdes… undertecknad kopplar i alla fall ihop dessa saker och tycker själv att jag råkar ut för det ganska ofta och det var ju typiskt att jag inte hade min kära Annica hos mig i natt när uridomet pajade. På grund av dessa förbaskade ”liggkuddar” - som expertisen tror ska hålla min kropp på plats (Vilket inom parantes sagt är fel.) - var det i vanlig ordning svårt att få kissflaskan på plats! Så min sömn blev väl inte vad den borde. Att det ska vara så svårt och få ihop fungerande hjälpmedel…

Fredagssur Pelle Permo

Pelle Permo:

”Jag är besviken” ”Trodde verkligen att vädret och vårälskarna hade kommit fram till en lösning som båda parter kunde leva med. Att det skulle bli vår så där lite efter hand… ”

Reportern:

”Och hur tror du det går nu?”

Pelle Permo:

”Vet inte…”

Reportern:

”Har ni Vårälskare fortsatt förtroende för er motpart?

Pelle Permo:

”Det är alldeles för tidigt att uttala sig om den saken…”

Och det är klart att vi alla ska hylla våra dagars upphov, liksom systrar och döttrar även om målet måste vara att den här typen av märkesdagar ska bli överflödiga: Därför sätter jag släkt och vänner av det motsatta könet först. I detta busväder får alla ni tappra damer som ser till att service, vård och omsorg går runt sådana här dagar en speciell tanke!

Och det är klart att vi alla ska hylla våra dagars upphov, liksom systrar och döttrar även om målet måste vara att den här typen av märkesdagar ska bli överflödiga: Därför sätter jag min Annica först. Följd av:

Annica

Greta

Kim

---Och Linda!

Är bara några av de kvinnor i mitt liv som bör hyllas i dag! Därför håller jag mig lite i bakgrunden...

Pelle Permo

Min lägenhet är visserligen både fin och bra, men blir varm på sommaren. Har i flera år diskuterat med nära och kära hur man ska kunna skapa en drägligare inomhusmiljö på sommarhalvåret ”Here Comes the Sun” som beatlarna sjunger är visserligen trevligt, men inte stekhet sol som vräker in 10-12 timmar om dygnet – om det vill sig illa. Var därför ute på stan med min assistent Ling Pin Wang, för att leta lösningar i tid. Gick runt i Gothias större gallerior i flera timmar, drog säkert runt stackars Ling över halva stan innan vi fann det vi sökte i en affär vägg i vägg med Näröppet, så nu blir det hem, mäta och dona – så vi får rätt proportioner på en gång! En sak skulle min mellanstadielärare uppskattat med dagens promenader – Vi hade i alla fall tur med vädret! Och jag fick mängder med frisk luft. Så frisk den nu kan bli i en innerstad?

Jag vet att det kan låta som en idrottsklyscha, men i ishockeyns elitseries sista grundomgång var det en hård kamp ända in över mållinjen. Personligen hade jag hellre sett Linköping i kvalserien nu när både de och Djurgården haft så knaggliga elitseriesäsonger. Mycket kul att Växjö gick upp och inte bara gick upp och vände. Nu har den klubben chans och se över både ekonomi och spelarmaterial till en andra säsong. Som slutspelsträdet ser ut nu hoppas jag på HV71 och Brynäs i första hand. Även om det hade varit roligt för oss som håller på smålandshockeyn med en rad derbyn! Dock var det nog bra för både det fysiska och psykiska välbefinnandet att slutspelet inte fick en sån utveckling. Den yttersta hyllningen till bortgångne Stefan Liv, vore ju naturligtvis att HV71 vann SM-Guld 2011/2012 och vem vet?

Pelle Permo

Efter Vasaloppet tog jag och Annica en promenad i det vackra vårvädret.

På promenaden mötte vi lillasyster Greta, hennes man Karl, deras dotter Kim med nye pojkvänen Lars. När det var dags att skiljas åt så frågade Kim om hon och Lasse fick följa med morbror Pelle hem. Annica hade inget däremot och själv måste jag erkänna att ”morbror Pelle” alltid har varit svag för Kim.

När vi kom hem och ville bjuda ungdomarna på söndagslunch, tog de tacksamt emot detta. Vid kaffet efteråt sa Kim att Lasse och hon hade en sak till mig vilket förbryllade mig. Fyller viserligen år i mars men inte riktigt än. Jag fick ett vitt ganska platt paket och när jag öppnade det visade det sig vara en sån här ”digital fotoram di kallar´t. Lasse hjälpte mig att tanka över en massa familjebilder Annica och jag lagt in i datorn. Sen blev det lite knepigare, batterier till den medföljande fjärrkontrollen, trots de logiska människor som jag anser oss vara gjorde vi alla samma tankekullerbytta. Batterier? Som den tjänstvilliga flicka hon är, sprang Kim ut och köpte. Bara för att upptäcka när hon kom hem att det redan satt en omgång i. Ja, ja! Det blir väl bra att ha till ett senare tillfälle…

Men när vi höll på med den här nya prylen så här i schlagertider, rann en gammal textrad upp i mitt huvud: ”Blixtar och dunder, magiska under…!” mycket riktigt, den minnesgode kommer ihåg att raden förekommer i Sveriges vinnande bidrsg ”Diggi-loo diggi-ley” från 1984 med bröderna Herrey.  Och visst är det ett litet ”magiskt under” när pappersfoton från 18 och 1900-talet genom mini-elektronik kan omvandlas till datasignaler och bli till ett ”bildspel av minnen” i bokhyllan…

Pelle Permo

Var i går glad över att Torsten Flinck gick vidare från melodifestivalens ”Andra Chans”. Bonus att han slog ut Sean Banan. Skönt att Jörgen Brink vann herrklassen i dagens vasalopp. Att norskan Vibeke Skofterud, får jag gratulera till och leva med.

Pelle Permo

Brukar akta mig för att bli för storsvenskt nationalistisk. Idrott och musiktävlingar får dock ses som nödvändiga tillfällen. Svenska Vasaloppsåkare ”I fädrens spår…” Håller allting som går för att en svensk och svenska ska komma först över mållinjen i Mora i morgon!