När man får oväntat besök…

Förmiddagskaffe på krusbäret. Ungefär tio minuter in på pausen. Vid borden sitter: Pelle, Oskar, Holger och Torsten i en grupp. Den sista stolen verkar vara lite slarvigt utdragen, men framför allt är den tom. Runt det andra bordet sitter: Vera, Petronella, Signe och Gösta. Här finns det också en tom stol, men till skillnad från vid det övervägande ”herrboedet”, så är den här snyggt och prydligt – nästan lite prudentligt – inställd. De tomma stolarna tillhör; vid herrbordet: Floria och vid ”dambordet” Ivar. Som den valp Ranis är, kan han inte sitta still, utan är på ständig expeditionsresa genom det som på människospråk kallas ”livet”. Ivar har ställt sig så att han fångar uppmärksamheten från bägge borden, medan Floria går runt och serverar påtår.  Ivar harklar sig och tar till orda:

-       Så här på den nya veckans första arbetsdag, hoppas jag alla haft en stimulerande och vilsam helg. Det är några saker jag vill förmedla så här när vi alla är samlade. Först hade Torsten något.

Torsten reser sig och vänder sig så alla åhörarna ska känna sig inbegripna. Samtidigt tar han upp något ur en plastpåse:

-       Jag har förstått att Krusbäret blivit nåt av ”syndens näste!”

Börjar han:

-       Det spelades om vem som skulle gå segrande ur melodifestivalen! Det var visst fru Pettersson och Floria som hade satsat rätt?

Petronella böjer lätt på huvudet. Torsten fortsätter:

-       Men jag tycker ni låter pengarna gå till kaffekassan och förslagsvis smakar på den nykomponerade ”Estelletårtan”, komponerad till vår nya tronarvinges ära. Istället vill jag så här i början på vårt samarbete sänke er och Krusbäret ”Melodifestivalen” 2012, med alla bidragen, för både träningen och avkoppling här på dagcentralen.

Han går fram till Ivar överlämnar CD:n och tar i hand. När Torsten satt sig åter tar Ivar:

- Förutom schlagerfestivalen så var det stora samtalsämnet vid vårt bord, att någon – som verkar vilja vara anonym – skänkt Petronella en katt och dessutom en katt som hon tycker sig känna igen… men Vera ville säga något?

Vera kallar in Ranis, som den senaste stunden larvat efter Floria. Backer elscootern så Ranis kan klättra upp i mattes knä. När han satt sig tillrätta och Vera börjat klappa sin nya kelgris ser hon så nöjd ut över allas blickar:

-       Jo, min gamle trogne katt ”Piraten” och lille Ranis här, trivdes inte så bra ihop, så då funderade jag på ett lämpligt nytt hem för Piraten. Efter moget övervägande föll mitt val på min kära grannfru Petronella Pettersson. Petronella, jag vet att vi inte alltid varit överens om allting, men jag hoppas du tar emot Piraten och ger honom det goda hem han är värd och som jag vet att du kan göra…

Petronella ser måttligt förtjust ut, men inser att det bara är att ”bita i det sura äpplet”:

-       En får väl tacka då för fru von Hurtigs förtroende , ja jag ska göra mitt bästa, även om Piraten aldrig kommer att kunna ersätta gamla Missan…

Ivar anar ett hotande oväder mellan grannarna och ska just gå in och försöka säga något diplomatiskt när det ringer på Krusbärets entré, Flora säger:

-       Jag går och öppnar!

Och försvinner ut. De församlade i matsalen hör hur Floria släpper in någon. Minuten senare är hon tillbaka med en man i Holgers och Pelles ålder, en man med något vildvuxet utseende. Floria säger:

-       Pelle du har besök!

Pelle tittar upp och för bråkdelen av en sekund får han ett mycket mångtydigt uttryck i ansiktet:

-       Nejmen Verner, är du i stan?

-       Ja hej käre syssling tänkte jag skulle titta förbi.

Den nyanlände går – efter en kort nick till övriga i rummet - fram till Pelle klappar om honom kärvänligt och halar fram vad som ser ut som en ordinär tårtkartong. Torsten hjälper snabbt till att röja undan lite på bordet så kartongen får plats. Med försök till ett leende, men onda aningar innerst inne öppnar Pelle kartongen och Torsten hjälper honom att lyfta ur innehållet. Med tillkämpad förtjusning konstaterar Pelle:

 

 

ft

 

 

-       Morots och spenatpaj, å vad jag har längtat…

-       Morots och spenattårta!

Rättar Verner.

-       Min egna Morenatotårta konstaterar Verner glatt…

Pelle kämpar för att inte tappa ansiktet, meden Oskar och Holger utbyter talande blickar…

- Får jag presentera. Detta är min syssling Verner. Verner det här är mina vänner här på Krusbäret.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0