Historia det är intressant det…

Kung Sigismund av Sverige-Polen

(1566-!632)

Har just avslutat läsningen av ”Sigismund – en biografi över den svensk-polske monarken” av Stefan Östergren, utgiven år 2005. Det här är den första fristående biografi över Sigismund I, svensk kungatitel eller Sigismund III, Polsk ungatitel; som jag läst. Sigismund (1566-1632)[1]. Äldste son till Johan III och hans första gemål Katarina. Katarina var polsk prinsessa av ätten Jagellonica, med hänvisning till dessa släktband fördes prins Sigismund fram som kandidat i det polska kungavalet 1587 och valdes. Han var då redan arvtagare till den svenska kronan, när hans far kung Johan i sinom tid avled 1592.

 

Ett av de stora framtida problemen för kung Sigismund var hans religion. Föräldrarna hade uppfostrat honom i den romersk-katolska inriktningen av kristendom, men si det togs till förevändning av delar av den svenska adeln att inte vilja ha honom. Sverige var ju officiellt protestantiskt sedan 1530-talet. Förenklat använde man det religiösa argumentet för att sätta käppar i hjulet för den nye kungen i början av 1590-talet. Slutet på denna tidvis blodiga strid blev att kung Sigismund, flydde Sverige 1598-99 och aldrig återkom, även om han hela sitt liv hävdade att han var kung av Sverige. Det var han väl också även om han likt sin farbror Erik (XIV), var avsatt.

 

Sigismunds eftermäle i svensk historieskrivning är ett typiskt exempel på att ”det är ’segrarna’ som skriver historien”. Jag kan väl inte påstå att jag blivit klokare av den nyss avslutade biografin, men håller med om att Sigismund egentligen aldrig fick en chans. Rent praktiskt berodde detta på att kungens farbror, hertig Karl (Karl IX) och hans anhängare inte ville ge honom den. Efter att innan denna bok ha läst en biografi över fadern Johan III, så kan man ju vara efterklok och säga att han (Johan) gett sin son ett ganska omöjligt uppdrag i dåtidens Europa.. ”min son ska minnsan bli kung över två riken.

 

Även om dagens strids- och  tortyrmetoder drabbar större antal i en befolkning, så har den nordeuropiska historien i äldre tid varit väl så grym, sett till individen.



[1] Död i april 1632, cirka ½ år före sin – för svenskarna – kanske mer kände kusin Gustav II Adolf, som stupade i Lützens dimmor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0