Traditionell Bernadotte dopfotografering. Men ändå en tradition i sin tid, vilket innebär att den kvinnliga arvföljden och dominansen in i framtiden av naturliga skäl tagit över. Ni som är i kronprinsessan Victorias och prinsessan Estelles generationer, får antagligen uppleva hur doptraditionen förs vidare. Visst det dopfotograferades också på 1970-talet, men det är första gången på över sextio år som den direkta arvsföljden består av fler än två generationer.

Kung Carl XVI Gustaf med sitt barnbarn Estelle i famnen 2012. Stående till höger om kungen, kronprinsessan Victoria. Av hävd fotograferas bara bärarna av arvet.

Bild 2: Kung Gustaf V, sittande med prins Carl Gustaf i famnen 1946. Omgiven av kronprins Gustaf (VI) Adolf - även han sittande - och den nyfödde prinsens far, arvprins Gustaf Adolf.

Bild 3: Kung Oscar II, sittande med prins Gustaf Adolf i famnen 1906. Omgiven av kronprins Gustaf (V), till vänter i bild - och arvprins Gustaf (VI) Adolf.

Världens mest berömda övergångsställe? Abbey Road i London...

Initiativtagarna…

Variant på sig själv…

Kopierar idolerna…

Sedan har vi alla andra fans som crossat denna street.

Plus de människomassor som genom åren använt just denna passage, utan någon annan avsikt än att ta sig över en trafikerad gata!

Kung Sigismund av Sverige-Polen

(1566-!632)

Har just avslutat läsningen av ”Sigismund – en biografi över den svensk-polske monarken” av Stefan Östergren, utgiven år 2005. Det här är den första fristående biografi över Sigismund I, svensk kungatitel eller Sigismund III, Polsk ungatitel; som jag läst. Sigismund (1566-1632)[1]. Äldste son till Johan III och hans första gemål Katarina. Katarina var polsk prinsessa av ätten Jagellonica, med hänvisning till dessa släktband fördes prins Sigismund fram som kandidat i det polska kungavalet 1587 och valdes. Han var då redan arvtagare till den svenska kronan, när hans far kung Johan i sinom tid avled 1592.

Ett av de stora framtida problemen för kung Sigismund var hans religion. Föräldrarna hade uppfostrat honom i den romersk-katolska inriktningen av kristendom, men si det togs till förevändning av delar av den svenska adeln att inte vilja ha honom. Sverige var ju officiellt protestantiskt sedan 1530-talet. Förenklat använde man det religiösa argumentet för att sätta käppar i hjulet för den nye kungen i början av 1590-talet. Slutet på denna tidvis blodiga strid blev att kung Sigismund, flydde Sverige 1598-99 och aldrig återkom, även om han hela sitt liv hävdade att han var kung av Sverige. Det var han väl också även om han likt sin farbror Erik (XIV), var avsatt.

Sigismunds eftermäle i svensk historieskrivning är ett typiskt exempel på att ”det är ’segrarna’ som skriver historien”. Jag kan väl inte påstå att jag blivit klokare av den nyss avslutade biografin, men håller med om att Sigismund egentligen aldrig fick en chans. Rent praktiskt berodde detta på att kungens farbror, hertig Karl (Karl IX) och hans anhängare inte ville ge honom den. Efter att innan denna bok ha läst en biografi över fadern Johan III, så kan man ju vara efterklok och säga att han (Johan) gett sin son ett ganska omöjligt uppdrag i dåtidens Europa.. ”min son ska minnsan bli kung över två riken.

Även om dagens strids- och  tortyrmetoder drabbar större antal i en befolkning, så har den nordeuropiska historien i äldre tid varit väl så grym, sett till individen.

[1] Död i april 1632, cirka ½ år före sin – för svenskarna – kanske mer kände kusin Gustav II Adolf, som stupade i Lützens dimmor.

Kunglig bröllopsyra i dag när prins William och Catherine Kate Middleton gifte sig i London. Varje generation har sina kungliga förebilder. Dagens ungdom har kronprinsessan Victoria och prins Daniel av Sverige. Kronprinsparen Fredrik och Mary av Danmark, Haakon och Mette-Marit av Norge samt nu senast Prins William och prinsessan Catherine av Storbritannien. Min genration har kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia av Sverige. Drottning Margrethe II och prins Henrik av Danmark. Prinsessan Diana av Storbritannien och i någon mån Caroline av Monaco. Min föräldragenration pratade gärna om prinssessan Elizabeth av Storbritannien – nuvarande drottning Elizabeth II av Storbritannien, samt hennes syster Margret m.fl.

Idag är det 99 år sedan ”Världens mest osänkbara fartyg” möte sitt Waterloo i form av ett isberg! Och detta på sin jungfrutur mellan Storbritannien och USA. Vad fartyget hette? Titanic…

I lördags började SVT sända ännu en dramatisering av familjen Kennedys liv, alltså familjen som gav USA och världen president John F. Kennedy, senator och presidentkandidat Robert F. Kennedy samt senator Edward M. Kennedy. Men dagens datum har också något av världshistorisk klang. Den 12 april 1945 avled Franklin D. Roosevelt och efterträddes av sin vicepresident Harry S. Truman. Faktum är att i slutet av sommaren 1945 hade tre av fyra av andra världskrigets huvudpersoner lämnat den världspolitiska scenen: Franklin D. Roosevelt, Adolf Hitler, Winston Churchill. Den sistnämnde var den ende som skulle återkomma.

Gustav III är väl en av de fem sex monarker i svensk historia som har väkt störst intresse, både bland forskare av facket, men även andra. Tiden, hans livsgärning – både som politiker, svensk ”solkung” (gemför Ludvig XIV av Frankrike) och kulturpersonlighet. Det går att räkna upp en lång rad författare inom olika gagers som lagt ner möda på Gustav. August Strindberg, Erik Lönnroth (historiker och Peter Englunds företrädare på stol nr. 10  i Svenska Akademin), Herman Lindquist samt Klas Östergren för att bara nämna några. Strindberg och Östergren har skrivit pjäser den senare så sent som på 2000-talet ”Gustav III:s äktenskap” (för tv 2001).

Man brukar prata om skotten på operamaskeraden och Gustav III:s död i ett och samma sammanhang. Att det ena ledde till det andra är ju helt riktigt, men inte som det var tänkt från kuppmakarnas sida.

Scenariot de sammansvurna hade tänkt sig var att kungen i samband med skottet skulle falla död ner, med påföljande förvirring varvid de sammansvurnas anhängare skulle träda fram, visa lugn och ta kontroll över situationen. När sedan den första chocken över den ”älskade” kungens hastiga frånfälle hade lagt sig vrida händelseutvecklingen i önskad riktning. Vilket betydde en kringskuren kungamakt. Bibehållna privilegier för landets besuttna osv.

Istället blev bara skottet en halvmesyr så tillvida att det träffade fel, blev livshotande - men inte direkt dödande. Kungen fördes undan, hans miltär, polis och ämbetsmän behöll kontrollen. En säkert hård men också effektiv polisutredning startades bokstavligen där och då. Kungen fördes skadad men vid medvetande hem till slottet och från sitt sjukläger kunde han se till att statsapparaten i hans ögon gjorde rätt saker. Vilket ledde till att sammansvärjningen mot honom föll samman. När det under dessa dramatiska dagar i mars 1792 stod klart att kungen inte skulle överleva, köpte han sig ändå tid att ordna med landets styrelse under de dryga fyra år som var kvar innan sonen kronprins Gustav Adolf kunde bestiga tronen.

Henric Lijensparre – Gustav III.

Hans Holmér – Olof Palme.

Carin Götblad – Anna Lindh.

Tre polismästare i Stockholm – Tre uppmärksammade mord i Stockholm. Två av tre mordutredningar sköttes polismässigt proffsigt. Den tredje ännu icke slutförd. Kommer antagligen så förbli under lång tid framöver. Varför…?

Den 16 mars 1792. Upp tar många historikers tankar. Jag väljer att rekommendera: Gardar Sahlbergs: Den aristokratiska ligan. Sammansvärjningen mot Gustaf III. Bonniers 1969. ISBN 9969014366.

I vilken författaren på ett både initierat och medryckande sätt skildrar ett spännande och viktigt förlopp i Sveriges historia. Tyvärr är väl boken ganska svår att få tag på, men den som lyckas har en spännande läsning framför sig.