Segt...

Det går segt för kompisen: Både att få assistenter så här efter sommaren och även på damfronten

Assistansen kräver engagemang

Från alla parter. Som samhällsstrukturer ser ut i dag är - åtminstone i mitt fall - personlig assistans och personliga assistenter den bästa lösningen. Men för att det hela ska fungera väl krävs det också ett stort och genuint intresse. Jag har den turen att vara klar i huvudet och från mitt arbete på universitetet, har jag vanan inne att vara med och organisera. Naturligtvis är en bra personalgrupp grund, men det gäller också för mig att kunna var med och styra upp. Man ska inte förvänta sig att Gothia På Språng kan vara med, hålla dig i hand och styra upp allt ihopa. Hade jag inte varit ganska klar över vad jag ville när Annica, Greta och jag gav oss in i det hela, hade saker kunnat varit mycket annorlunda - och i mina ögon - mycket sämre. Som jag ser på det här är vi tre parter: Jag - och mina anhöriga - assistansbolaget - och de assistenter som jag och mitt bolag väljer att anställa. Jag och "GPS" måste också förhålla oss och ta hänsyn till vilket utrymme kommuns LSS- handlägare givit mig. Dessa LSS-beslut omprövas ju också med jämna mellanrum.

Bekymrade miner...

Ja, enligt Ada, hade Pelle haft en ganska tung dag redan innan.
Ja, vi stötte bokstavligen på Vera von Hurtig på stan...
Oj, vardå?
Ja först körde hon om oss på väg till Cupolen - med några checka tutningar...
Och det inte Pelle tycka om?
Nej det var väl milt utryckt, men jag fick hom att inte överreagra då.
Men senare...
Stod damen i vägen inne i affären och då "tappade" Pelle kontroll över permon och ramade henne...
Det förklar varför han sitter i sin gamla stol
mmm...

Ada Andersson - Kulturstuderande & Personlig assistent


Speciialintressen, musik, teckning och film.

Kultur för alla...

Min goda vän Sonja Sigyn (medieforskare på universitet) har ofta konstaterat ”Den dag då de s.k. 40-talisterna och 50-talistena hamnar på pensionärshemmet, blir det annat ljud i skällan”. Beslutsfattare och omtänksamma socialarbetare som tror att man kan tuffa på med Calle Jularbo och ”Barnatro” kommer få en chock när propparna rycker av att Kenny och Clary bottnar datorernas musikprogram med Janis Joplin, Stones, Beatles, Peps Persaon, Larz-Kristerz och Arvingarna...


Jag blir tokig...

Var ner med "Gothia På Språng" och bevistade invigningen av det nya hamncafét idag. Det var på det hela taget mycket trevligt, men önskar att arrangörer av den här typens tillställningar började leva i nuet! Medelåldern på deltagarna låg väl mellan 30-40, ändå var huvudnumret "gammeltjoa". Inget ont om artisterna nen varför måste det vara dragspelsmusik av traditinellt snitt bara för att många av åhörarna sitter i rullstol eller går med kryckor? "No give me some of that oldtime rock´n´roll"...

RSS 2.0