När jag för nu snart tre månader sedan startade bloggen inbjöd jag läsarna att komma med synpunkter både på form och innehåll. Det har ni gjort, tack för det. Vänner har bett mig berätta om mina erfarenheter av bemötande...

Cerebral pares, kallas ju den form av handikapp som jag har, förkortas i dagligt tal cp. Ett av cp-skadans främsta kännetecken är att man drabbas av okontrollerbara kramper. Kramper som tar kommandot för kortare eller längre stunder. Dessa återkommande anfall kan för den oerfarne upplevas som både skrämmande och otäcka. Anfallen är i regel helt ofarliga, men kan vara både fysiskt och psykiskt påfrestande, tro mig! Som om handikappet i sig inte vore nog är det "så roligt" när man vid besök inom vården, t.ex. hos tandhygienisten, får uppmaningen: "Du, kan du slappna av lite?" En gång är väl okey, men flera gånger, jag blir så trött...