Oavsett om det är välplanerat, halv spontant, eller helt improviserat är: Jonas Gardell. Trevligt att du äntligen har fått ihop en liten fyndig bok som förhoppningsvis kan tävla med Marks barncitat. Möjligen har ni lite olika målgrupper? Men jag läser med stor behållning även dina "tyngre böcker". Från Juha till Jesus. Kvällens Go´kvällvärd Ebba von Sydow frågase om du tänkte twittra på julafton. Jonas, du hade där inget färdigt svar, även om jag misstänker att svaret faktiskt är nej! Det behöver du ju inte heller. Tills det året när du ev. accepterar erbjudandet att vara "julvärd" i tv, så har du ju redan bidraget. Ett med din nya bok "Har man inget liv får man väl köpa ett som alla andra" - samlade visdomsord 2010/2011 - som ett tidsdokument, Två Boken "Om Jesus" - även om den kanske passar bättre i påsktider. Men som den tredje "Mormor gråter" - Svensk julafton i konsentrat, på mindre än 15 minuter. För mig lika nödvändig som "Kalle Anka" och Karl-Bertil Jonssons julafton" är för andra!
Igår var det familjehögtid när ett av brosbarnen gifte sig. Fint trevligt och minnesvärt och trots denna sommar hade vi tur med vädret. Jag säger Grattis till de unga tu, och lycka till på livets stig.
Då jag haft mycket att göra, har denna dag gått mycket fort. Fått en hel del gjort, men hjärnan är för mjuk fört att omvandla detta till en vettig text...
Beatles gamla melodislinga från 1965 dök upp i mitt huvud. Väderleken kan ju inte hindra en att tänka på sommar. Har också haft Michael Wiehes textrad ”Sakta lägger båten ut från land”, ringande i öronen. För mitt inre ser jag en gaska gisten brygga i en lummig vik. En ruffad träbåt, med det blåa kappellet öppnat ovanför styrpulpeten så ock i aktern, sakta backa ut. Läger om rodret åt babord tills den går fri. Rätar upp slår framåt och med ett fast dovt dunkande från motorn, glider den iväg i det uppsprickande molntäcket. Ser ut att bli en fin dag på vattnet…
Nej, jag ska inte klaga på er i dag. Ni behövs och gör bra saker... Snubblade bara på en kommentar idag som visar att man även kan var en tuff tjej eller kille utåt, och ändå när det kommer till en själv vilja springa så långt benen räcker så fort era professioner kommer på tal... Skönt att inte känna sig så ensam.
I grunden är jag positivt inställd till ny teknik och tekniska prylar som underlättar min vardag, men ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Musiktjänster i datorn och mobilen. Detta är fantastiskt i sig om det inte vore så att de spelar låtarna från mina favoritalbum i fel ordning. Ja, jag vet att det går och fixa till med spellister taggar m.m. men det blir ändå merjobb för konsumenten. Dessutom törs jag vara så ”gammalmodig” och säga att kassettbanden också hade sina fördelar. Apropå kassettband. Som framskymtat i tidigare inlägg är ja en ivrig boklyssnare! Sedan kanske tio år eller något sådant finns det ett system för oss som lyssnar oss igenom böcker. Talböcker som lånas via biblioteken distribueras på s.k. DAISY-skivor, det är enkelt utryckt mp3-filer på en enda skiva. Det är ju praktiskt och bra men jag har inte hunnit få en ordentlig DAISY-spelare än. Skivorna går att spela i CD-spelare som läser MP3-filer, det uppstår bara ett litet problem. Om man som jag tycker om att läsa innan jag ska somna på kvällen… Jag är nämligen som många andra, somnar ifrån boken om det är riktigt mysigt. Vaknar några timmar senare av att någon pratar i mina öron. Vad är detta? Jo, det är någon snäll människa som sitter och läser för döva öron. Jag har ännu inte sett någon DAISY-spelare live, så jag vet inte hur det funkar, men min Walkman har ingen insomningsfunktion och då blir det lite tjatig att behöva ta om…
Än en gång smyger de in lite försynt och slår knockout! Vilka då? Enligt min - och många andras - mening Sveriges bästa låtskrivarduo Benny Andersson & Björn Ulvaeus. Ett antal nyskrivna sommarpärlor framföda av den s.k. "hobbyorkestern" BAO. Många har intygat att det inte är lätt, men det låter lätt och underbart, när dessa två tillsammans med musiker sångare och alla andra runt omkring förenar populärmusik med en spröd folkviseton. Hör bara...
Vaknar torsdag morgon, är så där lite luddigt morgontrött. Lite slött konstaterar jag att dånet utanför fönstret måste vara ösregnen, igen… Kurar under filten. ”Skönt att inte behöva gå upp än.” Och även om det är ett dygn kvar, är det ett uppiggande faktum att inte ha något deltagarkrav på de obligatoriska midsommarlekarna. Sänder en medlidsam tanke till alla dessa arrangörer runt om i vårt midsommarland. ”Ja visst ja, hörde igår att årets midsommarfirande i SVT ska sändas från min barndoms sommarparadis Marstrand", i mitt tycke västkustens pärla! Hoppas de både för egen skull och för oss tv-tittares, har tur med vädret samt att man lyckats med eventuellt förinspelat material. Ett regnigt Marstrand är ingen höjdare, tro mig; men i sol och lagoma vindar vid vattnet är det helt underbart…
Tack Peter för din intressanta text och tänkvärda åsikter. Utan att vara varken journalist eller författare betecknar även jag mig som intellektuell. Men en av förklaringarna till att det inte finns en mer framträdande debatt just nu tror jag har sin rot i att vår yttrandefrihetslagstiftning i grunden är så gammal, mitten av 1700-talet kom den första.
Jag tänker så här att liksom en mycket lång fredsperiod, så har vi en ganska lång period av självklar yttrande- och tryckfrihet. Så vitt jag kan komma ihåg och bedöma är det väl ganska länge sedan man åkte i fängelse p.g.a. vad man skriver (IB-affären, var väl ett undantag?). detta som en reflexion på vad din vän från Bangladesh sa.
Tystnaden i debatten tror jag mycket väl kan vara en av baksidorna av de ”sociala medierna” som det vi nu kommunicerar över. Debatt och tanker byter man nog i dag också, men den interaktiva tekniken och ”plattformarna” tillåter att avsändaren i mycket högre grad kan välja sin publik sina mottagare, genom taggning och annat. Man vänder sig till en publik som i grunden redan har samma inställning, livssyn – filosofi - som en själv.
Sedan har jag en känsla av att just det där som du skriver om pretto-varning är ganska på pricken. Panel-tyckare – eller i alla fall de som sätter ihop dessa paneler skickar ut någon form av s.k. dubbla budskap: 1) Bra ”panel bla-bla-bla tycker i mitt ställe. 2) Eftersom nu ”panel bla-bla-bla”, har sagt sitt, ska du inte komma och tro att du ska tycka något annat ”proffsen” vet ju vad de talar om. Och då har det blivit som med valhemligheten: Vad jag tycker är min ensak.
Krönika i ETC Örebro 110617. Jag pratade med min vän C, en skrivande person som jag själv. Han hade en besvärlig uppgift framför sig. – Varför måste just jag skriva den här artikeln? frågade han mig. Jag kände att det bara fanns ett sätt att svara. – Därför att du är den ende som kan skriva den. Han och jag är intellektuella. Det är egentligen inget ord som jag brukar använda och senast jag hörde det var det avsett som ett skällsord. Förr kunde det räcka med att man hade glasögon för att skällas för att var intellektuell. I dag får ”intellektuell” betyda förläst, nördig, världsfrånvänd och snobbig. Det är inte särskilt smickrande och kan kanske förklara den påtagliga frånvaron av intellektuella nu för tiden. Då dök frågan upp: Vart tog de intellektuella vägen? Var jag och min skrivande vän är, det vet jag ju. Men alla de andra? När jag kollar ordboken inser jag att frågan är felställd. En intellektuell är ett ganska neutralt begrepp. Det är helt enkelt någon som har till yrke att tänka, som till exempel lärare, ingenjörer, författare, vetenskapsmän, journalister, filosofer och konstnärer. Dessa och en del andra tillhör samhällets intelligentia eller dess intellektuella elit. Jag vet var de finns. Jag känner många av Örebros konstnärer och författare och jag vet vilka som arbetar på universitetet. Nästan ingen av dem yttrar sig i debatten. Att utpekas som elit är riskfyllt. I vårt samhälle finns en sund skepsis mot alla eliter. Fast i det här fallet innebär ett medlemskap inga fördelar. Du får ingen automatisk löneförhöjning för att du tillhör kultureliten. Och att skriva en sådan här text kan ge en riktigt saftig pretto-varning. Jo, förresten finns det något man kan uppfatta som en fördel. Intellektuella kan uttrycka sig. Det är också därför som jag menar att de har ett speciellt ansvar. Den riktigt ställda frågan är väl just om det medför några plikter att vara intellektuell. Räcker det med att tänka eller måste man också uttrycka sina tankar? I dag liksom tidigare finns det intellektuella, men var är de och vilket ansvar är de beredda att ta i samhällsdebatten och det offentliga samtalet? Tidningarnas kultursidor, bokutgivningen och kulturinstitutionerna präglas av konsumtion snarare än diskussion. Det är inte Sartre man pratar om på kaféerna idag. Till och med politikerna skriver hellre deckare än debattböcker (en nästan utdöd genre). Det känns som om det fattas något. Ett intelligent samtal. Om den arabiska våren. Om kärnkraften. Om den segrande kapitalismen. Om kulturens villkor. Om vardagen. Kan det vara så att de intellektuella är så rädda att bli kallade kultursnobbar att de hellre håller käften, lägger ner pennan och stänger av Word-programmet? Har de kanske en hög lektorslön som lägger sig som fetvadd över skrivarlusten? Eller sitter alla i var sitt bås och skriver briljanta bloggar men läser aldrig någon annans? Ska det offentliga samtalet bestå av rasister, gnetiga insändarskribenter och därutöver tystnad? Jag känner en journalist som förföljts och jagats bort från sitt hemland Bangladesh på grund av det han skrev där. Han frågar mig ibland vad vi har vår yttrandefrihet till här i Sverige. Här där vi är fria att kritisera vad vi vill pratar vi mest om nonsens. – Jag vet inte om jag klarar att skriva om det här, sa C. – Vem ska göra det om inte du gör det, sa jag. Och på ett lite besvärat sätt kände jag att vara intellektuell är en börda. Men en börda att bära med stolthet.
Vet inte riktigt varför, men humöret har varit nere i garaget och vänt under eftermiddagen. Skyller väl på vädret som gör spontanaktiviteter svårt. Hörde att en av Sveriges stora underhållningslegender Owe Thörnqvist kommer på tv i kväll.Yeeh! Under tiden värmer jag upp med lite "Status Quo"
I dag hade vi i alla fall tur med vädret och det borde varit en bild utan jacka, för att vara riktigt sanningsenlig...