I mitt senaste inlägg på bloggen, skrev jag under rubriken ”Släpphänthet”. Alltså att man av en eller annan anledning går omkring och lätt tappar saker. Detta fenomen var jag inte speciellt glad över. I samband med detta kommer nästa lilla episod som inte gjorde mig gladare. Rubriken talar egentligen för sig själv. Jag är en person som ganska lätt får hicka och s.k. sura uppstötning. Dagen då detta senast hände i någon större omfattning råkade vara en söndagseftermiddag. När jag förberedde mig inför detta kåserande för Sir Georges räkning tittade jag naturligtvis lite i vilket sammanhang mina små betraktelser skulle förekomma, såg då att någon hade nämnt begreppet kinderägg. Dessa episoder som jag idag beskriver, kan väl också ses som ett kinderägg av episoder. Först fick jag hicka som satt i mellan ½ till en timme. Och då talar vi inte om någon liten försynt åkomma. Om hickan verkligen har bestämt sig för att jäklas med mig, gör den sitt jobb ordentligt. Jag far runt i rullstolens sittbrunn som en studsboll utan styrsel. Som sagt mellan ½-1 timme senare när ja lyckats häva hickan, kommer nästa ”rolighet”. Sätter mig och tittar på ”Sportsöndag”. Utan att se mig för, sveper jag ut med armen och sveper ner kvällens alla mediciner – ner på golvet. Jaha suck! Efter ett antal mindre vackra, men lättande haranger – som inte skall återges här – inser jag att tabletterna får ligga tills Mustafa, min personlige assistent från GPS kommer och hjälper mig senare på kvällen, eftersom ”handikappvärlden” är så checkt beskaffad att jag inte når till golvet från min rullstol. Vaddå GPS? Å, förlåt mig GPS står för ”Gothia På Språng AB” assistansbolaget som har äran att ha mig som kund. Som tröst i bedrövelsen tänkte jag ta mig en kall öl, tills jag erinrade mig att ”Järnpiller” jag hade ju ingen hemma, det hade ju Ada lovat att fixa nästkommande dag. Så det fick bli kranvatten och Bengt Bedrup…

Själv heter jag Pelle Permo och är rörelsehindrad.