I efterdyningarna till terrordåden i Osloområdet säger sig medieanalytiker i kommentarerna på nätet ha sett en ökad sympati för gärningsmannen. och en mer öppen främlingsfientlighet, vilken naturligtvis måste bemötas och på det sättet bekämpas. Riktigt vad man kan göra på kort sikt – mer än debattera – vet jag inte.

På längre sikt borde olika krafter i samhället, enskilda så väl som organisationer, myndigheter m.fl. gå samman och hjälpas åt att ta fram ett material i stil med ”Om detta må ni berätta – En bok om förintelsen 1933-1945” , av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine. Naturligtvis ska dagens mångkulturella samhälle speglas. Men min tanke är också att man bör bjuda in historiker som både kan ge en bild av det månkulturella Europa i äldre tider och hur Europa fått och givit influenser till andra världsdelar.

Under den s.k. ”Lasermannens” härjningar på 1990-talet, organiserades också en demonstration under parollen ”Utan invandrare stannar Sverige”. Främlingsfientlighet bottnar väl oftast i en okunskap och rädsla för det okände. Hur man praktiskt osv. bör gå till väga är nog andra bättre lämpade än jag att ta sig an. Då min fysiska rörlighet hindrar mig i detta avseende.