Efter det här inlägget får jag säkert ”tjatmostrarna” på mig. Men fy vad jag längtar tillbaka till tiden när jag hade en bättre kropp och smidigare rullstolar, men det var väl ungefär i 35-40 års åldern. Ja, jag vet! Jag undanber mig medvetet den mesta formen av sjukgymnastik, som kanske – men bara kanske – skulle göra mig bättre. Men för alla er som håller på med olika former av träningspass, så vidhåller jag. Jag tycker inte sjukgymnastik är tillräckligt stimulerande. Ett av de stora problemen för mig som handikappad är. Oavsett om jag tycker det både är roligt och skönt, eller bara gör det för att hålla mig i någon slags fysisk form, så kan jag inte göra det på egen hand. Jag måste hela tiden ha någon som rycker och drar i mig. Det är varken skönt eller roligt…