Att allt ska vara så stelt...

 

Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:

-       Pelle!

-       Ja…

-       Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?

-       Ja, usch ja…

-       Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…

-       Nehä?

-       De var väl ganska individuellt designade de där?

-       Ja i alla fall inuti – vad jag minns…

-       Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?

-       Morfar Verner hade en teori om det där…

-       Jaha?

-       Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…

-       Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!

- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på  hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0