Varför är Pelle så sleten,,,
Muhammed:
God dag mina herrar Oskar, Gösta och Holger!
Oskar:
Va, Pelle har du ”dadda” med dig idag?
Muhammed:
- Hum, herr Pelle är lite trött idag!
- Ser det, men varför
- Hum…
Muhammed blir plötsligt lite ovillig att svara. Pelle är dock lite för trött att ta vid, gör tecken åt Muhammed att fortsätta:
- Det är mig främmande att lägga mig i min brukares privatliv. Men en av anledningarna till herr Pelles tillstånd är att han och fru Annica legat och diskuterat handikapphjälpmedel halva natten… Vilken typ av hjälpmedel får herrarna själv fråga herr Pelle när han hunnit bli lite piggare…
Att allt ska vara så stelt...
Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:
- Pelle!
- Ja…
- Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?
- Ja, usch ja…
- Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…
- Nehä?
- De var väl ganska individuellt designade de där?
- Ja i alla fall inuti – vad jag minns…
- Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?
- Morfar Verner hade en teori om det där…
- Jaha?
- Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…
- Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!
- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet...
Att allt ska vara så stelt...
Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:
- Pelle!
- Ja…
- Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?
- Ja, usch ja…
- Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…
- Nehä?
- De var väl ganska individuellt designade de där?
- Ja i alla fall inuti – vad jag minns…
- Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?
- Morfar Verner hade en teori om det där…
- Jaha?
- Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…
- Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!
- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet...
Morgonform 3 Juli 2012
klockan 04.50. Har hackhosta. Har druckit och blåst. Vaknade vid fyra och kissade, rent teknist går detta bra med ”damflaska”. Flaskkanten dock obekvämt nära punghuden – vet inte om den går att flytta lägre ner, för att undvika detta. Vid uppvaknandet klockan fyra, obehagligt tung i kroppen. Statisk värk vänster axelparti upp mot nacken. Tossorna tynger ner ben och fötter. Hälskav mot madrassen höger häl. Ställningen ger mig statisk spänningsvärk i höger höft lår.
Jag har ingen utbildning i att vänta!
Annica:
- Varför är min favoritkarl så upprörd?
Pelle:
- För att – som min morfar ofta sa – det finns så många människor som är ”korta om huvudet!”
- Jag förstår uttrycket, men vad tänkte den gode farbror Verner på då och framför allt. Vad tänker du på nu?
- Var nere på ”Varsam” i Gallerian för att titta på lite toalettgrejer för karlar…
- Nu igen…
- Ja, nu igen…
- Men var du inte där för bara några veckor sedan?
- Jo visst var jag det…
- Och?
- Nej de hade inte i lager just då, men skulle få hem…
- Konstigt, tycker mig alldeles ha hört det förut…
- Ja inte sant… men kommer sakerna hem…
- Inte vad det verkar, då skulle du väl inte behöva kolla så ofta?
- Nej man tycker inte det. Systerdotter Kims kille – Lasse – stödjer sig helhjärtat på tesen ”Om att ’Varsam’ med sitt utbud främst mot äldre och handikappad lever i en ’bubbla’ med lite för dålig konkurrensutsättning…"
- Kan nog vara så…
- Det ”köper” jag också, men då infinner sig nästa intressanta fråga?
- Nämligen?
- Vilka är det man skyddar/gynnar med denna typ av affärskonstruktion?
Jamen, älskling det vet du väl…? På en monopolliknande marknad är det alltid producenten som ligger steget före…God morgon värkande rygg…!
Det är väl i och för sig inget unikt för karlar eller sköna kvinnor i min ålder. Problemet är att jag som gravt funktionshindrad har avårt att göra något åt det själv – så länge jag befinner mig i sängen! Sen får syrran säga vad hon vill…
Nu ska vi tala klarsprånk, sen får de sociala tjänstemännen säga vad fan de vill:
Sängen är för jävlig - rullstolen/Permobilen rena paradiset i förhållande!
