Ivar och Floria står och småpratar vid disken när Torsten kommer.

Torsten: God morgon, tack för både semla och prinsesstårtan i helgen!

Floria: Det var så lite, kul att ni kunde komma över.

Torsten: Stör jag mycket?

Ivar: Nej, hurså?

Torsten: Jag skulle behöva prata jobb… Floria faller in:

Då ska inte jag störa!

Floria får en kindpuss av Ivar innan hon förvinner till sitt och Ivar vänder sig mot Torsten:

-       Ja?

-       Jag har ett problem med gymnastiksalen…

-       Ja?

-       Den saknar lås.

-       Och?

-       Ja det är ju rätt värdefulla grejer som vi använder där nere… Går det inte att låsa så måste jag ta firmabilen och ta med mig utrustningen varje gång. Det blir både tungt och tidsödande, samtidigt som det begränsar den utrustning vi kan använda.

-       Jag förstår! Vi har ju kommuns avtal att följa i sådana här fall.

Ivar rynkar pannan:

-       Vilka anlitar dom då?

-       ”Nyckelringen AB” har det väl varit de senaste åren… Men jag måste titta i mina papper. Hur snabbt behöver du låset?

-       På studs…

-       Ja, det var värre det. Jag skickade in vårt budgetförslag till stadsdelsförvaltningen i förra veckan, men ÄOM har visst inte sitt budgetsammanträde förrän i mars.

-       Vad sjutton är ”ÄOM”

-       Gothia kommuns nämnd för äldromsorgsfrågar, det är genom dem vi får vårt driftsbidrag för verksamheten här på Krusbäret.

-       Och utan klartecken från dem kan ni inte göra några sådana här åtgärder?

-       Mycket förenklat uttryckt, ja!

Ivar och Torsten har varit så upptagna av sina egna funderingar att de inte lagt märke till Gösta Kvist.

Nu harklar han sig försiktigt och säger:

-       Ursäkta, men jag kunde inte undvika att höra vad herrarna pratade om.

-       Hej Gösta, välkommen! Det är som alltid trevligt att se dig!

Säger Ivar:

-       Jag säger detsamma!

Fyller Torsten i:

-       Tack detsamma! Som sagt jag kunde inte undgå att höra… Vad är det för problem ni har?

Ivar och Torsten utbyter blickar, men innan Ivar – sin vana trogen – hinner slå in på den försiktiga vägen tar Torsten till orda:

-       Du hade varit kamrer eller något sånt va?

-       Bokhållare var min officiella titel, så nog har jag hållit på med siffror.

-       Ja, du vet det är det här med kommunal ekonomi… Jag skulle behöva sätta in ett lås – för säkerhets skull - till gymmet, men enligt Ivar här så kom frågan vid en  något olämplig tidpunkt för stackars kommunen.

Ivar ogillar det sätt på vilket Torsten grabbat åt sig kommandot. Det märkes på hur Ivar rodnar…

Gösta ignorerar Ivar och frågar Torsten:

-       Jag kanske kan hjälpa till, vad behöver du?

-       Va, har du en låsfirma så där lite vid sidan av!

Gösta, rodnar svagt i sin tur:

-       Nej, nej! Men jag känner en som har…

-       Vad säger du Ivar?

-       Torsten, du gör som du vill, men kom inte och begär kommunen på ersättning efteråt.

-       Så fasligt dyrt kan det väl inte vara? Gösta, vad heter din kompis?

-       Filip Fagersten.

Svarar Gösta oskyldigt. Då brister det för Ivar:

-       Nej inte ”Filips Lås och Larm”!

-       Vaddå då?

Undrar Torsten.

Och för en gångs skull blir Gösta märkbart irriterad. Torsten:

Nu hänger jag inte med…

Ivar säger:

Filip har som sagt ”Filips Lås och Larm”. Jag tvivlar inte på hans kunskaper i det nu aktuella ämnet, men han har ju inte alltid gått den ”smala vägen” så att säga…

Gösta:

Ivar, du vet lika väl som jag att det där är 30-40 år sedan…

Torsten undrar:

Vaddå?
Gösta fortsätter:

Ja, Jag vill ju inte vara taskig mot en god vän, men är nu A sagt måste jag väl säga B… Torsten, du minns kanske inte den då så omtalade ”Vikingakuppen”?

Torsten rynkar pannan:

Tror inte det...

På sin tid ganska omtalad. Och som utsedd övervakare så visst stod det klart att Filip var inblandad… Men Ivar, du som arbetar med sociala frågor vet ju; när en dömd har sonat sitt brott så ska det ju vara bra så.

Ivar skruvar på sig:

Jo, ja…

Torsten har plötsligt förvandlats till den vetgirige pojken med glimten av bus i ögat:

Vikingakuppen? Berätta!

Gösta svarar:

En annan gång, kanske… Ska jag fortfarande fråga Filip?

Torsten nickar bestämt. Gösta ursäktar sig, går lite avsides och tar upp sin mobiltelefon.

Har bytt tillbaka till det tidigare nackstödet. Det är möjligt att mitt tal inte blir lika tydligt, vilket i såfall är en nackdel. Men man måste ju väga för och nackdelar mot varandra hela tiden. Och så här långt med 3 timmars användning, tog jag rätt beslut.

"Fiffige Filip" Gothias okrönte ”låssmed” leverantör av diskutabla verktyg.

Filip Fagersten, också känd under artistnamnet ”Fiffige Filip”. Utbildad låssmed. Egen företagare inom säkerhetsbranschen. Ägare till ”Filips Lås och Larm”. Efter en sejour på sjön gick han i land och halkade in i lite ljusskygga kretsar. Men innan det gick riktigt snett fick Filip en villkorlig dom och en tids övervakare. Filip Fagerstens kontaktperson blev den oförvitlige Gösta Kvist. De båda männen fick trots mycket olika läggning en god kontakt och är fortfarande vänner.

I den politiska retoriken går det ofta hem med följande retoriska bild: ”Det är vid köksbordet som svensken i gemen diskuterar de frågor som påverkar våra enskilda hushåll. Men är det riktigt säkert att denna schablonbild stämmer idag:

Pelle: Hur tyckte du jag skötte mig idag på mötet?

Annica: Skötte dig? Du höll dig till ämnet, svarade på frågorna. Vad kan en sån här personutredare mer begära?

Jamen, vi kom ju in på en massa annat?

Det är inte vårt problem om tjänstemannen inte håller sig till ämnet, det är hans tid som går åt min gubbe lilla! Slappna av och försök tänka på något annat. Jag förstår att min älskling grubblar. Min tro är dock att: Du, jag och Greta får fason på det till slut…

Pelle Permo: Det är starkt av en knappt dygnsgammal liten dam att dra igång en sån debatt. Visst, det är väl fritt för en var att tycka till om kronprinsessan Victorias och prins Daniels val av namn till sin dotter; Estelle Silvia Ewa Mary; men att gå igång på det sättet som journalisten och populärhistoriken Herrman Lindqvist gjorde i den kommentar vi hörde i Ekot på fredagskvällen, var väl varken snällt eller särskilt taktiskt… Nog tror jag att Victoria och Daniel har övervägt namnvalet grundligare än vad herr Lindqvist gjort med detta uttalande.

Annica har tagit ut några semesterdagar för att bland annat följa med Pelle när hans assistansbeslut skall omprövas, men nu är de nere bland vännerna på Krusbäret. Trots att Pelle och Annica stigit upp i ottan, är de inte först. Ivar strålar bakom sin disk:

Vilken härlig och välsignad dag och en ny tronarvinge har Sverige fått, en liten prinsessa! Hon är nog lik sin mor…

Vera ignorerar Ivars iver och rullar Pelle och Annica till mötes, ger Pelle en kort nick innan hon drar Annica avsides:

Skulle du kunna göra mig en tjänst?

Visst.

Gå och köp tårta till förmiddagskaffet.

Någon speciell?

Prinsess, så klart.

Annica hjälper Pelle att komma i ordning, sedan frågar hon Ivar:

Hur många tror du vi blir?

Ja de vanliga, Holger sitter faktiskt redan inne vid tv:n.

Pelle rullar in i tv-rummet. De båda männen nickar åt varandra. Pelle parkerar sig bredvid Holger, som säger:

-       Ja, Bernadotterna är visst mycket för det här med datums övernstämmelse med varandra.

-       Vaddå då?

-       Jo men det minns du väl…

-       Vaddå?

-       Daniel och Victorias bröllop… Det var samma datum som kungen och drottnings.

-       Ja, ock?

-       Vem är född den 23 december?

-       Ja just det! Drottning Silvia.

-       Rätt, men inte nog med det. Prins Gustaf Adolf, kungens pappa, fast det blev det väl bara nästan rätt?

-       Han var född den 22 april 1906.  Sedan har vi ju det jag hade satsat en liten slant på.

-       Vaddå?

-       1912 i februari och 2012 i februari!

-       Vaddå?

-       Ringer det inte någon liten klocka? Prins Bertil!

-       Jaså, var han född 1912?

-       Ja.

-       Ja, fast det där vem hon skulle hedra – den nya Hagasessan alltså. Det kan inte vara lätt när man är så liten födas samma datum som morfarsfar eller mormor?

-       Nej, men huvudsaken är ju att hon lyckligt och väl kom till världen. Vad är det den heter den där gamla slagdängan som Lill-Babs brukar sjunga? Den går väl någonting sånt här: Ta-ramtam-tamtam-ta att ”Vem du än är så välkommen till världen, jag ska va med vart du än ställer färden…”

-       Det låter gött.

-       Någonting annat som låter gött är väl prinsesstårta?

Vera står i dörren och bjuder de båda herrarna att följa med in i matsalen.

Nu har Oskar och Gösta också kommit. Ivar och Annica lägger sista handen vid kaffebordet. När alla satt sig äskar Ivar tystnad:

Har idag varit på ”Centrum För Hjälpmedel" och gjort nya justeringar på min elrullstol av märket Permobil. Huruvida dessa förändringar – som i första hand rör nackstödet – syns i bild, ska jag låta vara osagt. Ska be någon av mina fotografer ta lite nya bilder de kommande dagarna, så får vi se…

Varför är jag så glad?

Jo det beror på följande...

Lördag kväll den 18 februari 2012 och Club 700 i Örebro, genomgick en förvandling till Paperland när the Mersey Beatles från Liverpool intog scenen. Publiken som bänkat sig för en bra popkonsert, togs med på en musikalisk vandring genom the Beatles historia. Från ett lovande band 1963 förvandlas dessa fyra unga hungriga killar till ett fenomen som vid 1960-talets slut hade spelat en ledande roll i förvandlingen av populärkulturen. Det finns nog inte många som på så kort tid, initierat någonting som fått så stor betydelse för den uppväxande generationen och kommande släkten. The Mersey Beatles förvandlade sin konsert till en happening som man skulle kallat det när det begav sig. På knappa två och en halv timma, fick publiken - vars entusiasm växte ju längre kvällen led - en upplevelse vi sent ska glömma. Konserten var mer än en konsert, det blev en performance med musik, rollspel, kostym och bilder. Det här är en av de bästa Beatleshyllningar man sett på länge! Några minustecken måste ände lyftas fram. Keyboardisten "studiomusikern" borde varit klädd i en mer neutral scenkostym. Sedan är jag som beatlesfantast ändå lite kluven till att man försöker återskapa studiosoundet från senare delen av gruppens karriär på scen. Jag menar inte att man ska veja för Beatles senare verk, men man kanske också måste vara beredd till en lättre ändring av existerande musikarrangemang för att det ska funka för coverbandets mer begränsade resurser. Som helhet blir dock omdömmet att det var den bästa Beatleskvällen på länge... The Mersey Beatles är hjärtligt välkomna tillbaka.

Not: Paperland, är ett av de fantsilandskap i vilket the Beatles rör sig.

Helkväll med en entusiastisk publik och The Mersey Beatles!

Jag slänger ut en idé till rullstolskonstruktörer, framför allt ni som tillverkar sittbrunnsinsatser eller s.k. formsitsar. Inom bilindustrin har man ju olika krockskydd som utlöses med hjälp av någon slags laddning vid nödsituationer, med ett samlingsnamn kallar man väl dessa saker för ”krockkuddar”. Nu menar jag inte att varken tillverkare, utprovare och förskrivare inom hjälpmedelssektorn ska gå omkring och spränga sina kunder i luften – det skulle varken vara humant, eller någon bra affärsidé. Nej ta krockkudden och sätt in någon slags motor så att stolsanvändaren kan reglera hur löst eller tight en given form ska sitta. Eftersom jag som användare av sitsen ofta vill att den ska sitta tight eller lösare vid olika tillfällen under dagen, beroende på situation. Jag kan dra en parallell till bilkörning eller kontorsarbete. Bilbälte vid bilkörning eller som passagerare är ju enligt lag ett obligatorium i dag. De flesta som far omkring på landets vägare följer ju också denna lagstiftning, däremot är ju bältena olika hårt spända över tid. Ibland – när situationen så tillåter lättar man också lite på bältet. Kontorssituationen likaså. Man ändra medvetet eller omedvetet kroppsställning x gånger varje dag eller varje tillfälle och detta oberoende av hur länge man sitter vid sitt skrivbord. Denna frihet skulle jag som rullstolberoende också vilja ha. Jag tror också detta skulle medföra mindre inaktiva muskler. Det finns säker de som river sig i huvudet när man läser dessa idéer, men det gjorde nog folk när man började fundera på bilmotorn eller pc:n också. Vet inte om jag kommer få uppleva ovan skisserade utveckling – förhoppningsvis – men kommande generationer av rullstolsberoende medmänniskor kanske får det…

Morning has brooken – Cat Stevens; strömmar ur högtalarna. ”Ring så spelar vi!” Annica – som sovit över – är redan uppe, men kommer och lägger sig bredvid sin man:

Hade du en orlig natt älskling?

Pelle:

Vet inte om det var ölen som bekom mig illa. Men förutom att det där jädrans uridomet satt på sniskan när jag väckt dig, så har magsafterna shakat loss i natt. Vet inte vem som hade bestämt att det skulle vara distriktsmästerskap i löpning sträckan: ”Pelle Permos magsäck-matstrupe”, men så var det. upp-och-ner, upp-och-ner!

Varför väckte du mig inte?

Vad skulle det ha tjänat till? Förresten verkade du sova så gott…

Jag kunde ju hjälpt dig upp i rullstolen, så hade du kanske kunnat slumra till någon god bok? Ska vi ge återbud till Linda och Linus?

Nej! Du ska i alla fall gå, men jag hoppas jag hittar dig här i morgon bitti…

Det är klart du gör!

Tjena, Pelle Permo här!

Skulle idag köpa ett nytt skrivbord till min datorhörna. Visste vad jag ville ha så jag och assistent gick in på IKEA:s hemsida. För att jag skulle kunna visa henne. Vi hittade bordet och allt var frid och fröjd. Hon tog sin bil och åkte iväg. Vad jag reagerade på redan när vi satt och tittade på möbeln, var att den på ett halvår hade stigit så mycket i pris. Så medan assistenten var på IKEA gick jag in och kontrollerade. Fick en smärre chock vi hade tittat på rätt serie men fel bord. Ryckte upp mobiltelefonen och började sms:a. Hade tur, dels hade min assistent börjat undra, dels hade hon inte genomfört köpet än. Så ingen skada skedd. Får nu se om det hela blir bra… Jag, vet, vi borde mätt innan hon åkte; var lite snabb där. Men den delen får faktiskt jag ta på mig!

Debatten om vilken pensionsålder som ska gälla i Sverige riskerar att åter blossa upp sedan moderatledaren Fredrik Reinfeldt återlanserat idén om 75 års ålder som ett rimligt mål för framtida pensionsålder. Det som är problemet för förespråkarna av höjd pensionsålder samtidigt som det är en fördel för motståndarna är att det i den förenklade diskussionen som medierna älskar gäller att slå fast vilken högsta pensionsålder som framför allt socialdemokraterna förespråkar respektive moderaterna, för att därefter kunna koka ner x år respektive y år till en sifferexecis är det mumma för dem som ska föra den ”allmänna debatten”. Socialdemokratiska företrädare har redan börjat damma av det gamla vanliga yviga argumenten om hur arbetsgivarna ”bryter ner” de stackars arbetarna som ”tvingas” arbeta till man är minst 75. Här är det minst två felslut man medvetet använder sig av om man förespråkar socialdemokraternas linje. För det första: man tror att välfärdsmodellen fortfarande bygger på de premisser som gällde mellan 1950-1980-talen om tillväxt osv. För det andra Socialdemokrater och fackföreningsföreträdare riskerar att gå i sin egen fälla; agera som om man hade minst 50 procentigt stöd i ryggen. För det tredje: man väljer mycket nogsamt att inte lyssna på moderatledarens fortsatta argumentation nämligen att den modell som han och det parti han företräder, förespråkar en flexibel modell där varken yrkesval eller pensionsålder ska bygga på kollektiva lösningar, utan just individuella hänsynstaganden. Själv är jag en bit över femtio och just nu pensionär, men vem vet vad framtiden har att erbjuda?

Platschefen Ivar Intresserad ser med ett nöjt leende ut över uppslutningen vid dagens förmiddagsfika. Han knackar i bordet för att få tystnad och uppmärksamhet:

Oskar, det var ju tråkigt med din olycka sista dagen av julhelgerna. Som talesman för dina vänner här på Krusbäret, önskar jag dig en snabb återhämtning. Vi hoppas att detta ska muntra upp dig.

Floria kommer farm med en stor bukett tulpaner och ger Oskar en kram. Ivar fortsätter:

Detta var ju inte planerat utan kommer snarare som ett lyckosamt sammanträffande. Kommunen och landstinget har under hösten fört diskussioner om hur man ska kunna bereda seniorerna en bra förebyggande friskvård. I den här delen av Gothia har äldreboendet Björkhagen och dagcentret Krusbäret fått uppdraget att erbjuda er mjölighet till ett fysiskt aktivare liv. Det är mig ett kärt nöje att få presentera Torsten Svensson från "Torstens Sim & Spring". Ivar gör en inbjudande gest mot den jämnårige mannen bredvid sig:

Torstens uppgift blir att ge oss en djupare inblick i kostens och motionens betydelse för kroppens välbefinnande samt leda våra små motionsstunder. Jag lämnar nu över ordet till dig Torsten, men först tycker jag vi ger honom en varm välkomstapplåd!

Den påbjudna applåden blir nog något lamare än vad Ivar hoppats på. Torsten Svensson väntar ut den och börjar:

Jag heter alltså Torsten och har bott och arbetat här i tio-femton år. Jag tänker inte hålla något långt anförande nu utan hälsar de som vill välkomna till en träningsintroduktion som jag kommer hålla i den nyinrättade gymnastiksalen i källarplanet kl 13.

Torsten Svensson 38, Son till Signe och Per-Arne. Också han utbildad på GIH, men egen företagare i friskvårdsbranschen. Torsten är god vän med Ivar och Floria. Genom dessa kontakter har Torstens och Tomas företag ”Torstens Sim och Spring” fått anbud om att starta upp en träningsgrupp på ”Krusbäret”.

Hallå Gösta! Pelle här.

Hej!

Hej, vad gör du?

Ingenting särskilt, tänkte ta mig en promenad.

Har du något emot att promenera över till mig om jag bjuder på en fika?

Inte alls! En liten tår säger man ju aldrig nej till. Ska jag köpa med mig nå´t?

Om du råkar gå förbi något!

Om en halvtimme-fyrtiofem minuter då?

Det blir bra, vi ses!

En timme senare hemma hos Pelle Permo.

Vad var det Oskar hade råkat ut för?

Gösta ler lite försiktigt:

Hur mycket har du hört?

Var Nere på ”Krusbäret” i förmiddags. Pratade med Floria och Vera, men Vera mumlade mest.

Kan det berott på att ni kom in på fru Pettersson?

Stämmer! Under samtalets gång dök Petronella Pettersson upp med en Signe Svensson… Din nya granne om jag förstod det rätt?

Nu är det inte bara ett småleende på Göstas läppar, karln rodnar… Han gör sitt bästa för att återställa anletsdragen och svarar:

Ja, Signe är en mycket stilig och trevlig dam.

Pelle förstår mycket väl att det ligger mer bakom vännens ord, men väljer att skjuta det åt sidan så länge. Gösta, berätta nu om igår:

Som sagt, Vera och jag satte oss för att dricka kaffe. Bäst som vi satt där kom den där Petronella och Signe. Plötsligt blev Vera väldigt kort i tonen. Och jag förstår henne!

Vad nu då? flikar Pelle in.

Göstas läpp darrar:

Jamen det fattar du väl? Det var ju Petronella som klubbade ner Vera på Näröppet, för en tid sedan.

Ja, just det! Tyckte väl att namnet var bekant… Fru Pettersson har visst startat en syjunta och det lär störa Vera.

Ja, jag har också hört något i den vägen.

Vad hände sen?

Ja, det gick kanske 1 ½, Så hörde vi hur de flamsades ute vid receptionen. Vera blev nyfiken så vi gick ut och tittade (Gösta skrattar till vid minnet). Det var Oskar och Holger som kom i Seppos färdtjänstbuss.

Va, var det så alvarligt?

Ja, Oskar kom i alla fall i rullstol framförd av Holger. När vi kom ut i entrén så höll Ivar och Seppo på att lasta ur Holgers Rollator och någon kryckanordning som Oskar ska använda under sin rehabilitering…

Ja, då förstår jag att det var cirkus… Fasen att man missade det!

Vet inte om de la märke till det, men jag tog faktiskt några bilder med mobilkameran.

Få se…

Gösta plockar upp sin mobil ur fickan. Bläddrar en stund bland bilderna innan han håller fram den så bägge ser:

Ja, du vet ju hur envis Oskar kan vara. här "bevisar" han, att han visst det "kan gå!"

Ja förstår. Vad är det då för någonting? Kryckan förstår jag, men...

Korgen? Det är visst någon ny modell. Något mellanting mellan kryckkäpp och rollator. Ganska fiffig såg den ut, vad bilden inte skvallrar om var att Oskar åter fick sätta sig i den medhavda rullstolen, bara sekunder senare...

Stackarn.

Ja! Fast jag vet inte med Oskars ihärdighet och sin f.d. elev, Torsten Svensson som lärare, så kan han nog lämna tillbaka både rullstol och krycka ganska snart.

Det har du nog rätt i förstås...