Elvis him self!

 

Elvis Presley rankas väl av de verkliga kännarna av ”rockens vagga”. Han var bra – även om jag personligen har andra favoriter från tiden! Den här saken faller jag dock oftast för… Mitt öga är inte så tränat, men visst finns det kvalitéskillnader mellan bild och ljud… Det har väl varit några inspirerade ljudmänniskor framme. Dessutom är ju korografen  sådan att läpprörelserna inte märks så tydligt.

 

Blondie kunde låta så här...

 

Debbie Herry - Kot Biografi

http://www.biography.com/people/debbie-harry-200813

Malin Åkerman i rollen som "Blondie"

DN

Sett på TV.

SF-kanalen visade i kväll Tage Danielssons underbars och tänkvärda film "Sopor" från 1981.

Maxad föreställning...

Har i veckan samt i kväll sett Claes Erikssons – från Galenskaparna och After Shave – enmansföreställning ”MAX”. Jag är ett fan av herr Eriksson och Galenskaparna sedan närmre trettiofem år tillbaka. Även om både shower, tv och filmer av det ”normala” ”Kulturtuben”-format[1] brukar vara bra. Njuter jag av Claes Eriksons framträdanden i kammarformatet, som ger svängrum åt de tankar och den humor som är just hans kännetecken. Hans ”gubbar” har ett tydligt samhällsengagemang om man bara tar sig tid att lyssna och reflektera…



[1] Kulturtuben – Galenskaparna och After Shaves eget produktionsbolag.


Komik som håller...


Påfyllning efter en ansträngande dag...

Sir P. G. Woodehouse (1881-1975).
Brittisk författare och kulturpersonlighet ”pappa” till bl.a. Bertie Wooster och dennes fenomenale betjänt Jeeves. Hjälper mig att ladda batterierna efter en lång dag med bl.a. hjälpmedelsutprovning – igen… Den nu aktuella boken ”Den oefterhärmlige Jeeves”, hör jag på i en bra uppläsning/tolkning av skådespelaren Helge Skoog.

Vill gå samman...

NA

Att skapa och förlora en miljö...

 

Läser just nu den femte boken i Åsa Larssons deckarserie om åklagaren Rebecca Martinsson. Denna bok heter ”Till offer åt Molok” (2012).  Larssons böcker utspelare sig med utgångspunkt i trakterna kring Kiruna, varifrån författaren själv härstammar. Författare av deckare skapar ju gärna sina egna miljöer även om man ofta har många referenser i den kända samtiden. Håkan Nesser, bördig från Kumla utanför Örebro skapade i sin svit om kommissarie Van Veetern den fiktiva staden Mardam och poliskåren där. Han har även senare gärna varit mindre precis med en del geografiska angivelser, något som ju är en litterär rättighet – enligt mitt sätt att se det. Åsa Larsson kommer av allt att döma drabbas av problemet att de miljöer hon känner och därför valt att ha som omgivning i sina böcker ”tas ifrån henne”, i och med den planerade flytten av Kiruna; en flytt som just nu verkar slutföras någon gång mellan 2015-2020. Hur välbekant detta – enligt myndigheterna – nödvändiga flyttprojekt var för kirunaborna när Åsa Larsson färdigställde den första romanen om Rebecca Martinsson ”Solstorm” (2003) vet jag inte. Att grunda nya städer eller t.o.m. flytta redan existerande är väl i och för sig inget nytt. Göteborg som i äldre tid både hetat gamla Lödöse och nya Lödöse och fick sina nu gällande stadsprivilegier på 1620-talet är ett exempel. Det unika med Kiruna är att man anstränger sig för att i så stor utsträckning som möjligt flytta befintlig bebyggelse till dess nya plats. Förutom de trauma som kirunaborna av förklarliga skäl känner, så får man hoppas att stadsplanerarna denna gång placerar staden så att den inte på grund av industriella hänsyn tvingas flytta inom kort igen. Som etnolog och historiker hoppas jag att dessa discipliner vid närmaste högskola/universitet har fått resurser att dokumentera känslor och de faktiska händelser runt det som nu sker runt en stad vars grund lades för bara 112 år sedan. Nu tror jag inte att Åsa Larsson behöver några råd från mig om vad hon ska göra när hennes nu pågående romanprojekt är fullbordat, men om inte annat kan ju hon och andra teckna ner sina minnen från en stad som en gång var.

 


Erland Josephson - en stor kulturpersonlighet är död.

En av efterkrigstidens stora kulturpersonligheter skådespelare, regissör, författare m.m.
DN

Kulturträning - träningskultur

NA
Detta gör mig kluven... eller så får jag bara dåligt samvete för jag är så skral på egenträning och det känns som om det bara är jag i hela världen som avskyr den egenträning jag är hänvisad till...

Skattkammarön...

"Grvinnan och betjänten" i all ära, men den här går inte heller av för hakor...

Kultur på undantag?

Man brukar tala om att ”Kulturen är satt på undantag”. Denna typ av kulturpolitisk diskussion är i och för sig ofta sann i ekonomiskt kärva tider, men så här i början av det nya året gjorde jag mig skyldig till en fadäs i mina servicerutiner och detta beroende på mitt kulturintresse. Med tanke på min livssituation har jag ett s.k. trygghetslarm kopplat till min kommun för att kunna kalla på hjälp i en nödsituation. Larmanordning tickar och går av sig själv, men jag som användare bör larma ibland för att både jag och kommunens servicepersonal ska veta att det funkar. Borde gjort denna koll igår, men tappade helt bort det eftersom det var så intressanta kulturprogram på tv. Dels ett samtal om teater och dess villkor mellan Lars Forsell, Yngve Gamlin, Hans Alfredsson, Tommy Berggren, Gösta Ekman och Lena Nyman, i "Det handlar om teater" (tv-program från 1972). Dels ”Tio-i-topp 50 år” om Sveriges Radios klassiska och kultförklarade topplisteprogram över aktuell popmusik en gång när det begav sig på 1960- 70-talet. Men lugn ni som månar om mitt välbefinnande. Jag har reparerat ”skadan” och allting fungerar som det ska. Ville bara illustrera att det fortfarande existerar tillfällen när kulturen kommer först…


Kulturknutten rekommenderar: Skriv ut kultur på recept

Har idag haft diskussioner om mitt assistansbehov utöver den mest basala servicen och det är märkligt hur vi assistansberoende måste genomlyses när vi vill aktivera oss. Det är väldigt mycket man måste delge tredje part, för att få gå ut på olika evenemang om man är assistansberoende om det inte handlar om sådant som statliga och kommunala myndigheter anser är nyttigt för oss handikappade. För så fort man önskar tid för träning och dylikt är det mycket enklare. Antagligen för att ”det är så nyttigt”. Snälla staten som myndig medborgare anser jag att det är min ensak vad som är ”nyttigt” eller vad som håller mig i trim, så länge jag inte skadar någon annan. Oavsett hur mycket av min fritid jag väljer att lägga ner på den ena eller andra aktiviteten. Och detta oberoende om jag behöver personlig assistans vid dessa tillfällen. Och en annan sak: När man får tid sig tilldelad av de offentliga, får man samtidigt en tidpunkt när den tilldelade tiden ska vara förbrukad. Annars fryser timmarna inne! I sjukvårds-/ friskvårdssvängen börjar det dyka upp något som kallas ”Motion på recept”. Jag tycker man kunde döpa om det hela till ”Kultur på recept”. Nu ser jag de av mina läsare som bara är ena stora frågetecken? Men när jag en gång i tiden studerade på kulturvetarlinjen, fick varje student i uppdrag att definiera begreppet kultur. Det visade sig att vad som hamnade inom kulturbegreppet nästan bara begränsades av vilken definition man själv valde. Med detta som utgångspunkt så kan person A träna kroppen tills svetten lackar och kroppen värker av ansträng, en ansträng som A efter träningspasset njuter av. Medan B kan gå till biblioteket och läsa böcker tills både öron och ögon blöder. C. Kan ha klippkort på teater och konsertevenemang. D kan shoppa loss så långt dennes egna pengar räcker E. Kan nöta sittplatser på alla möjliga idrottsevenemang etc. Allt faller ju inom det utskrivna kulturreceptet…

 


Fredagsmys 2011 = Eva Estwood med sin gitarr...

Fredagskvällen tillbringade jag på Stadsträdgården/Café i Örebro, tillsammans med goda vänner och andra glada gäster. Det blev en avskalat svänig kväll med Eva Estwood och gitarr. En salig blaning musik i dess mest positiva bemärkelse. Från Elvis Presly, "Siwan" (Siw Malmkist), Eva Estwood själv, Fleetwood Mac, Tom Petty och många många fler. Till sist stämnde hela lokalen upp i "I natt jag drömde". Musiken interfolierades av trevliga kommentarer och publikkontakt. Och Eva jag tycker du var alltför blygsam om din yrkesprestation. Var det på ett par månader i hemmiljö som du skrivit sextio nya låtar? Min huvudräkning fick i alla fall ihop det till i genomsnitt en låt om dagen.
Som rullstolsburen och assistansberoende gäst vill jag slutligen rikta uppskattning och ett varmt tack till arrangörerna för den service och hjälp som jag och mitt sällskap fick för att kunna få en bra upplevelse denna kväll. För mig blev det fredagsmys i kubick.

 


En kväll på Örebro konserthus

Var i går kväll på konsert tillsammans med en god vän. vi såg och hörde Örebro Kammarkör, solister samt Rebaroque en barockorkester från Stockholm allt under ledning av dirigenten Fred Sjöberg. Kvällens huvudnummer var "DIXIT DOMINUS" av G. F. Händel, men även mycket annat dock i barockstil, musik från tiden dvs 1600-talet, till cirka 1750, såväl som nykomponerat. Mycket trevligt!

Kanin på tapeten igen…

Den 14 juli 2011 skrev jag om en statsvandrig jag och en vän hade gjort genom delar av Open Art 2011. Givetvis kunde jag inte låta bli att hälsa på vår gigantsiska kanin som blivit detta års Open Arts stora dragplåster, vare sig det var tänkt så eller inte. Samtidigt som detta enorma gosedjur gett avtryck och genklang åt hembygden världen över har den delat örebroarna i åtminstone ett för- och ett emotläger. Jag tillhör tveklöst förespråkarna. Konstutställningen Open Art är – så vitt jag kunnat förstå – tänkt som en tidsbegränsad företeelse, men under sommarens gång har röster i debatten höjts för att något eller några installationer skulle få vara kvar. Och den Gula Kaninen har tveklöst avgått med segern. Debattens vågor om detta djurs fortsatta existens i statsmiljön har gått höga. Så här i elfte timmen (utställningen avslutas i helgen) har en grupp på facebook ” Vi som vill att den stora gula kaninen blir kvar i Örebro på något sätt. dragits igång, får väl ser hur det lyckas…

 

 


Apropå Björn Sundins utspel kring "Open Art"...

Jag är inte emot att ha kvar större eller mindre del av ”Open Art” och vad gäller priser eller liknande så är det väl en sak för den kommunala ekonomin och sponsorer med flera. Jag säger inte heller nej till en ”Open Art” varje år. Men man får nog tänka sig lite för. Om vi ska ha både ”Open Art” årligen och (om jag förstår Sundin rätt) behåller ett eller flera konstverk år från år. Konstverk i stadsbilden är både trevligt och intressant, men man får akta sig så att innerstaden efter ett antal säsonger inte blir överbelamrad med grejor, då finns det en risk att det ursprungligt goda syftet motverkar sig själv…


Open Art Örebro 2011, 20110720

Som allmänt kulturintresserad tycker jag det är både upprörande och sorgligt att allmänheten ger sig på installationer av denna art. Skriv gärna insändare, debattera i radio, tv, tidningar och på nätet. Att olika kulturella uttryck och uttrycksformer upprör och väcker debatt är inget nytt. Men med vilken rätt tar man lagen i egna händer och fysiskt ger sig på utsmyckningar som konstnären har lagt ner mycket möda på och som är där för att alla ska kunna ta del av den. Jag stödjer "Open Art" och dess konstnärer.

Tidigare inlägg
RSS 2.0