Bloggen fortsätter på pellepermo
Svampförgiftade...
Holger:
Om vi blev svampförgiftade? Ja, inte med avsikt i alla fall. Så här var det:
Det var ju så fint väder så Pelle och jag bad Seppo kör ut oss till Gothia Kommuns nya ”Naturstig” enligt den senaste tillgänglighetsgiuden. Å visst den var fin… Pelle blev så i gasen av omgivningarna och det fina vädret att han tog fram sin scoutkniv och började plocka svamp… och nej – det blev faktiskt varken vit eller röd flugsvamp! Men vi missade en viktig sak – som Annica tjatat om ända sedan vi kom in på GUS. Man skulle naturligtvis åkt hem och förvällt dem; innan vi började käka…
Kärt återseende
Vera:
Är det någon som har hört av Pelle och Holger de senaste dagarna?
Floria:
Jag hörde att de skulle få komma hem en dera da’n…
Buller utifrån receptionen och Ivar:
Välkomna ut! Hum… Välkomna tillbaka, menar jag…!
Vera och Floria tittar på varandra. Samma slutsats far igenom deras huvuden, men ingen av dem har tid att vänta! De spurtar ut i receptionen. Där står Pelle Permo och Holger Hansson och småpratar med Ivar. Den enda förändring som kan märkas mot tidigare är att Holger tillåter sig sitta på rollatorn. Skämtsam har ju Pelle alltid varit – tänker Floria – men vad nu? Under sommaren har han utrustat sin rullstol med ”Blåljus”, blåljus som uppenbarligen fungerar… De båda damerna skyndar sig fram och kramar om de återvändande stammisarna…
Floria börjar leta efter sin mobiltelefon… , men Ivar hinner före:
Hej Gösta, det är Ivar! Gissa varför jag ringer… Ja, de har kommit tillbaka nu; så försök att få loss Oskar ur Rosenrabatterna och kom in till stan…
Precis när Ivar avslutat telefonsamtalet, öppnas entredörren till Krusbäret och Pelles syssling Protest-Mulle kommer in:
Jaså är det här ni är!? Här får man på omvägar höra att ens kära syssling ligger på sjukhus efter att ha ätit svamp… Och när man skyndar dit för att kondolera med en av mina finaste Marinatotårtor – är det som om ni hade rymt…
Pelle:
Stopp ett tag Verner – jag uppskattar din omtanke - men vi blev faktiskt utskrivna!
Varför är Pelle så sleten,,,
Muhammed:
God dag mina herrar Oskar, Gösta och Holger!
Oskar:
Va, Pelle har du ”dadda” med dig idag?
Muhammed:
- Hum, herr Pelle är lite trött idag!
- Ser det, men varför
- Hum…
Muhammed blir plötsligt lite ovillig att svara. Pelle är dock lite för trött att ta vid, gör tecken åt Muhammed att fortsätta:
- Det är mig främmande att lägga mig i min brukares privatliv. Men en av anledningarna till herr Pelles tillstånd är att han och fru Annica legat och diskuterat handikapphjälpmedel halva natten… Vilken typ av hjälpmedel får herrarna själv fråga herr Pelle när han hunnit bli lite piggare…
Att allt ska vara så stelt...
Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:
- Pelle!
- Ja…
- Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?
- Ja, usch ja…
- Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…
- Nehä?
- De var väl ganska individuellt designade de där?
- Ja i alla fall inuti – vad jag minns…
- Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?
- Morfar Verner hade en teori om det där…
- Jaha?
- Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…
- Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!
- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet...
Att allt ska vara så stelt...
Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:
- Pelle!
- Ja…
- Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?
- Ja, usch ja…
- Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…
- Nehä?
- De var väl ganska individuellt designade de där?
- Ja i alla fall inuti – vad jag minns…
- Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?
- Morfar Verner hade en teori om det där…
- Jaha?
- Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…
- Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!
- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet...
Morgonform 3 Juli 2012
klockan 04.50. Har hackhosta. Har druckit och blåst. Vaknade vid fyra och kissade, rent teknist går detta bra med ”damflaska”. Flaskkanten dock obekvämt nära punghuden – vet inte om den går att flytta lägre ner, för att undvika detta. Vid uppvaknandet klockan fyra, obehagligt tung i kroppen. Statisk värk vänster axelparti upp mot nacken. Tossorna tynger ner ben och fötter. Hälskav mot madrassen höger häl. Ställningen ger mig statisk spänningsvärk i höger höft lår.
Jag har ingen utbildning i att vänta!
Annica:
- Varför är min favoritkarl så upprörd?
Pelle:
- För att – som min morfar ofta sa – det finns så många människor som är ”korta om huvudet!”
- Jag förstår uttrycket, men vad tänkte den gode farbror Verner på då och framför allt. Vad tänker du på nu?
- Var nere på ”Varsam” i Gallerian för att titta på lite toalettgrejer för karlar…
- Nu igen…
- Ja, nu igen…
- Men var du inte där för bara några veckor sedan?
- Jo visst var jag det…
- Och?
- Nej de hade inte i lager just då, men skulle få hem…
- Konstigt, tycker mig alldeles ha hört det förut…
- Ja inte sant… men kommer sakerna hem…
- Inte vad det verkar, då skulle du väl inte behöva kolla så ofta?
- Nej man tycker inte det. Systerdotter Kims kille – Lasse – stödjer sig helhjärtat på tesen ”Om att ’Varsam’ med sitt utbud främst mot äldre och handikappad lever i en ’bubbla’ med lite för dålig konkurrensutsättning…"
- Kan nog vara så…
- Det ”köper” jag också, men då infinner sig nästa intressanta fråga?
- Nämligen?
- Vilka är det man skyddar/gynnar med denna typ av affärskonstruktion?
Jamen, älskling det vet du väl…? På en monopolliknande marknad är det alltid producenten som ligger steget före…God morgon värkande rygg…!
Det är väl i och för sig inget unikt för karlar eller sköna kvinnor i min ålder. Problemet är att jag som gravt funktionshindrad har avårt att göra något åt det själv – så länge jag befinner mig i sängen! Sen får syrran säga vad hon vill…
Nu ska vi tala klarsprånk, sen får de sociala tjänstemännen säga vad fan de vill:
Sängen är för jävlig - rullstolen/Permobilen rena paradiset i förhållande!
Pelle går sina egna vägar...
- Hallå, Pelle! Jaså Greta är det du… Ja då får en väl tacka för i midsomras… Annica? Jamen hon sover väl… Vad jag gör uppe? Inte visste jag att kära syster hade sån röntgenblick att du såg att jag inte låg i sängen… haft en av mina rullstolssovningar i natt! Nej jag vet vad sjukvården och socialen tycker om detta – det har vi pratat om förut. Och hade ni samma sitts som jag, tror jag nog dessa ”älskade” myndighetsföreträdare skulle kunna agera likadant. Det är nämligen så
På Kursbäret – om högsommardagar
Linda och Oskar sitter och lyssnar på Pelle; som har kommit igång:
Jo som ni vet var jag och Muhammed ner på stan för några dagar sedan. Tyckte det var skönt att klara av ett antal viktiga ärenden som släpade efter – bland annat på grund av det här ostadiga sommarvädret detta jubileumsår (Stockholm-OS 1912) – belönat oss med. Så vi vandrade ner till Gallerian och ”Gothia Sparbank”, vad jag inte riktigt hade tagit med i beräkningen var att människor i semestertider – med rådande väderläge – drabbas av ett ”flockbeteende”. Under dagar med ostadigt semesterväder samlas vi i klungor t.ex. på banker, affärer och apotek. Affärsidkare tycker säkert detta är mumma för rullansen, däremot är jag inte säker på att bankkontoren och apoteken är lika roade av årets utveckling…
Posten, bankor och apotek hör ju till de inrättningar som har olika typer av kösystem för att servicen ska flyta lätt och smidigt, men i förrgår verkade det mesta av detta brutit ihop på banken redan efter en kort stund. Och trots att personalen uppenbarligen jobbade på allt vad man kunde, växte irritationen kundkön. Bakom mig och Muhammed stod bl.a. en herre som flera gånger under de trettio-fyrtiofem minuter köandet varade beklagade sig högljutt över den sega servicen, samtidigt som han påstod sig ha väntat i flera timmar. Det sistnämnda måste varit en helt eget uppdiktat påstående; åtminstone om man med ”vänta i kö” menar att man befunnit sig inne i banklokalen, då de händelser jag här återger inträffade under den första ”öppna” timmen på dagen! En synpunkt som jag kan ha är att de inrättningar jag här relaterar till nuförtiden har en ganska ojämn kassabemanning under ”högtrycken”, men som Muhammed påpekade, är väl inte dessa inrättningars affärsverksamhet helt inrättad efter årets lynniga väderleksförhållanden… När det äntligen blev min tur, hamnade jag i kassan bredvid en annan rullstolsberoende man som tydligen tappat bort sin plånbok med både banksäkeerhetsdosa och ID-handlingar i. Han verkade vara mycket medveten om sakernas tillstånd, men förväntade sig tydligen – ja mer eller mindre ”krävde”- att banken skulle hjälpa honom på stående fot! Fick en känsla av att han försökte använda sin funktionsnedsättning som ett argument för en förmånligare behandling! Å visst det händer väl att jag förfaller till samma trick – om nöden så kräver – men vi människor med olika funktionshinder – och våra ”intresseorganisationer” - brukar orera om att vi vill bli bemötta/behandlade som ”vanliga människor”… Detta måste väl i så fall gälla både i med och motgång?
Något som jag upplever som mer frustrerande än denna bankepisod, är när man t.ex. rör sig på städernas gator, trottoarer eller andra gångytor och folk – oavsett kön och ålder – tränger sig före i små passager, dörröppningar eller dylikt. Andra tycks utgå ifrån att de har mer bråttom än den där farbror eller tanten som sitter i något slags självgående vagn? Hur det står till med den enskildes brådska vet jag ju inte… men bara ett litet mått av större hänsynsfullhet från oss alla skulle öka trafiksäkerheten för oss alla… På vägen från banken till ”Hobbyhörnan” höll jag på att köra över en skateboard som släpptes ner på trottoaren mitt framför mitt ena bakdäck…
Och jag fattar ingenting…
Pelle Permo
Först ylar alla människor omkring en – när vintern håller oss i sitt värsta grepp: Det blir skönt med sommar ’sol, vind och vatten’ – Jo tack, vind och vatten kan jag hålla med om! Men var är den där omtalade SOLEN? Måste snart höra med fordonstillverkarna av elrullstolar om det inte vore dags att lansera några modeller med tak, stänkskydd och infravärme…
Pelles reflektion
Att ta slemlösande hostmedicin för att komma på bättringsvägen är väl nödvändigt, men ingen rolig historia! Dess verkan var nämligen att sätta igång en serie upphostningsattacker, med resultat att jag höll på att flyga ur permom. Den första ”behandlingens” första direktverkan tog ungefär 30 minuter att ta sig igenom. Måste vara något i stil med Jeeves ”återställare”, med den stora skillnaden att Jeeves återställare lär enligt P.G. ge önskat resultat under loppet av någon minut. Hur lång tid det tar att bli av med den aktuella hostan får vi väl se…
Och farmor går på promenaden...
Krismöte i festkommittén...
- Hej, hur är det?
- Jo jag tror det är lite kris!
- Jaså, vem är det nu som är sjuk?
- Sjuk?
- Ja på äldreboendet…
- Jaså, nej där tror jag det är lugn och ro… Nej jag talar om midsommararrangremangen…
- Jaså! Vad är det med dem då?
- Jaså kunde inte spelmanslaget snurran?
- Du det verkar som flera av deras medlemmar under det här året gått vidare till de sällare markerna… Jag pratade med någon som hette Ellen.
- Jaha och…
- Ja, pratade kanske är lite för milt uttryckt. Vi förde samtalet på ganska hög volym, stackars Ellen kunde inte hitta sin hörapparat!
- Nä hä!
- Så vitt jag förstod var det bara Ellen och hennes kusin Ellna, som verkade vara kvar och ingen av dem spelar instrument.
- Jaha, vad gör vi nu du?
- Greta jag har en idé, men jag vet inte om den går hem, varken hos åhörare eller utövare…?
- Men låt höra?
- Pelles assistent, Johnny spelar väl…?
- Jo, men det är ju inte fiol direkt…
- Nej, men det skadar väl aldrig att fråga…?
- Pratar du med Johnny då?
- Ja, han kommer med Pelle till Krusbäret i eftermiddag…
Grillmys...
Floria och Ivar pysslar med huset, när Greta och Karl kommer körande i juvelen. Både Ivar och Floria vinkar. Karl besvarar deras hälsning medan Greta parkerar. Floria går över till grannen:
- Hej och välkomna ut! Fast det ska väl inte vi säga som är nyinflyttade…
Ivar har slutit upp snett bakom sin fästmö, som fortsätter:
- I stan heter visst allt ”Fredagsmys”, nuförtiden! Men vi undrade om ni ville komma över på lite ”Grillmys” när ni känner er installerade?
- Gärna!
Svarar Greta, utan att bry sig om och läsa av Karls reaktion.
En stund senare samlas man runt Ivars läckerheter som puttrar och fräser på grillen. Floria säger:
- Ja, jag har tur! Ivar är inte bara en duktig grillmästare, han är alla tiderna kock i köket också!
Ivar ler blygsamt:
- Men att sätta det här köket i rimligt skick, tar nog en stund…
Greta konstaterar:
- Gottfrid var glad i mat, men särskilt huslig var han väl inte. Men vad säger du Karl, om Floria och Ivar behöver renovera eller bygga om nog kan du ge dem ett handtag?
Karl lyser upp:
- Om ni vill så…
- Och det frågar du?
Säger Floria:
- Det är väl alltid trevligt med lite hjälp…
- Husbygge och sånt är väl inte min starkaste sida… Men kom igen om ni behöver hjälp med bilen..
Säger Greta. Floria fortsätter:
- Apropå ingenting. Vad skulle Pelle ha för sig under ledigheten? Krusbäret öppnar ju inte förrän på måndag…
- Jag ringde faktiskt innan vi for från stan, Annica är visst upptagen med någon IT-mässa, så jag bjöd ut Pelle och Johnny; men jag vet inte…
Säger Greta. Varpå Karl rodnar och tar upp mobiltelefonen ur fikan:
- Vännen, jag glömde det; men jag fick ett sms från Pelle på väg ut.
- Och vad innehöll det?
- Pelle lämnade återbud och hälsade till dig!
- Tack!
- Skulle visst gå på fotboll med några vänner! Vänner från Krusbäret antar jag…
- Han ska väl ut och röja med Gösta och Holger förmodar jag.
Konstaterar Floria.
Det är skönt med tekniskt kunniga brudar!
Om man räknar på min ålder – hur länge jag har rullat omkring på den här planeten Tellus[1], är jag enligt trafikmyndigheterna en s.k. ”Veteranbil” eftersom jag byggdes för över trettio år sedan. Man ska ju inte prata om en dams ålder, men jag börjar närma mig de sextio. Jag är faktiskt äldre än min nuvarande ägare Greta Knutsson, men det är ju i för sig inget ovanligt i veteranbilskretsar. Däremot brukar motorintresserade killar – eller ska jag säga män – tycka om oss bilbrudar från 1950-talet för att vi inte hunnit utveckla så mycket elektronik så vi är ofta ganska lätta att bota för hemmafixarna. Till skillnad från våra barnbarnsbarn, som nästan alltid måste läggas in på ”bilsjukhuset” – ja, verkstan alltså – för specialistsjukvård. Men själv tillhör jag tydligen undantaget som bekräftar regeln. För nu senast när jag var krasslig hjälpte det inte vad än Greta tog sig till, trots att hon är läkare; men hon är ju ”bara” utbildad för att bota människor. Nå i alla fall Greta fick tillkalla en ung tjej ur bekantskapskretsen som la in mig i ett sånt här ”photoshopprogram” och nu mår jag prima! Tack så mycket…
[1] Tellus heter ju jordklotet på latin.
Gretas ögonsten bland bilar "Juvelen"
Idrottsligt förhinder
- Ja, Johnny det var Greta. Det kanske du förstod?
- Ja.
- Hon bjöd in dig och mig till deras sommarhus över nationaldagen.
- Det låter ju trevligt. Och du gör ju naturligtvis som du vill, men skulle ni inte gå på ”Nationaldagscupen” i fotboll; du Gösta och Holger, nu när Annica ändå var upptagen?
- Visst Sjutton! Bäst och sms Karl om de ändrade planerna. Karl får nog inte köra när ”Juvelen” just är vår/sommarfixad.
SMS:
”Hej Karl! Tack för inbjudan till sommarstugan i morgon. Kan tyvärr inte komma. Hade precis glömt bort att det är ”Nationaldagscupen” i fotboll när jag pratade med Greta… Har planerat att gå med några kompisar!
Ha det så bra och hälsa syrran
/Pelle”
