Är det minsta man kan kalla mig! Med respekt för alla människor som tycker om – ja, kanske till och med älskar – Karaoke, jag är inte en av er! Sökte på musiktjänsten Spotify efter sir Elton Johns ”Your Song”, den här gången inte hans eget original; utan Rod Stewarts version. Den var lite svårlokaliserad så jag kollade  via google att jag var rätt ute i tanken att Mr. Stewart hade spelat in den? Och facebookvännerna kan konstatera att jag var rätt ute. Gick så tillbaka in på Spootify med den kopierade informationen, ”klistrade in den” i sökfältet. Jodå, sir Elton John kom upp, men sedan istället för Rod Stewarts egen version, dök det upp en massa förslag på karaoke-version på Mr. Stewarts ”Your Song-cover. Sptify: Jag  vill ha de riktiga versionerna först! När jag ändå är i farten tycker jag som användare det vore bra om Spotify kompletterade den enkla sökrutan med en mer utökad sökningsmöjlighet. Exempelvis: Låttitel, artist album…

Brukar ju berätta om tokigheter som assistenterna utsätter mig för… Men i morse gjorde jag bort mig alldeles på egen hand. Sedan Ling hade hjälpt mig på med kläderna och upp ur sängen, över till permobilen. Åt vi frukost. Därefter skulle jag i vanlig ordning borsta tänderna. Som ni kanske vet är mitt badrum för litet – trots att det ska vara handikappanpassat – så jag kommer inte intill handfatet med permobilen. När det är dags för att skölja munnen i samband med t.ex. tandborstning, får jag använda en rondskål som spottkopp. Inmundigade vatten för ändamålet – utan att reflektera över var Ling befann sig – trodde hon stod bredvid mig med rondskålen… Jo, rondskålen befann sig i mitt knä, men Ling hade studsat ut i köket för ett kort ärende. Utan att tänka mig för spottade jag ut första sköljen! Resultat: ”Fontana di Trevi” i mitt knä…

Ling Pelle

Fontana di Trevi

När jag börjar skriva detta är det fortfarande lördagen den 28 april 2012 så därför kan jag skriva ”tidigare ikväll”… skrev jag om Åsa Larssons senaste deckarroman ur ett samhällsperspektiv och det faktum att man tvingas flytta Kiruna för industrin – dvs. malmfyndigheternas skull. Har nu läst klart den senaste delen av hennes Kirunasvit: ”Till offer åt Molok” (2012) i Åsas egen uppläsning och kan bara konstatera att - tycker man som jag - mycket bra om fru Larssons författarskap, är boken bara att rekommendera!

Läser just nu den femte boken i Åsa Larssons deckarserie om åklagaren Rebecca Martinsson. Denna bok heter ”Till offer åt Molok” (2012).  Larssons böcker utspelare sig med utgångspunkt i trakterna kring Kiruna, varifrån författaren själv härstammar. Författare av deckare skapar ju gärna sina egna miljöer även om man ofta har många referenser i den kända samtiden. Håkan Nesser, bördig från Kumla utanför Örebro skapade i sin svit om kommissarie Van Veetern den fiktiva staden Mardam och poliskåren där. Han har även senare gärna varit mindre precis med en del geografiska angivelser, något som ju är en litterär rättighet – enligt mitt sätt att se det. Åsa Larsson kommer av allt att döma drabbas av problemet att de miljöer hon känner och därför valt att ha som omgivning i sina böcker ”tas ifrån henne”, i och med den planerade flytten av Kiruna; en flytt som just nu verkar slutföras någon gång mellan 2015-2020. Hur välbekant detta – enligt myndigheterna – nödvändiga flyttprojekt var för kirunaborna när Åsa Larsson färdigställde den första romanen om Rebecca Martinsson ”Solstorm” (2003) vet jag inte. Att grunda nya städer eller t.o.m. flytta redan existerande är väl i och för sig inget nytt. Göteborg som i äldre tid både hetat gamla Lödöse och nya Lödöse och fick sina nu gällande stadsprivilegier på 1620-talet är ett exempel. Det unika med Kiruna är att man anstränger sig för att i så stor utsträckning som möjligt flytta befintlig bebyggelse till dess nya plats. Förutom de trauma som kirunaborna av förklarliga skäl känner, så får man hoppas att stadsplanerarna denna gång placerar staden så att den inte på grund av industriella hänsyn tvingas flytta inom kort igen. Som etnolog och historiker hoppas jag att dessa discipliner vid närmaste högskola/universitet har fått resurser att dokumentera känslor och de faktiska händelser runt det som nu sker runt en stad vars grund lades för bara 112 år sedan. Nu tror jag inte att Åsa Larsson behöver några råd från mig om vad hon ska göra när hennes nu pågående romanprojekt är fullbordat, men om inte annat kan ju hon och andra teckna ner sina minnen från en stad som en gång var.

Är lite osäker var uttrycket härstammar så det överlåter jag till någon annan, men innebörden är helt klar. På ren svenska: Grinig gammal gubbe! Oavsett var man sätter ”gubb-gränsen” känns det som jag under de två till tre senaste vinter/vårvintersäsongerna hållit på att utvecklas till en sån. Förr om åren sade jag ofta att jag inte hade något större problem med inomhusliv, tyckte rent utav det var ganska skönt när en alltför varm sommar övergick till höst för att sedan gå in i vintern då man hade mindre krav på sig att vistas ute, men de senaste årens väldigt omväxlande väderlek – nästan oberoende av årstid – gör mig trött och le… har mindre möjlighet att planera uteaktiviteter och de gånger man tillsammans med vänner och assisteter eventuellt gör så. Får man köra rullstolsrally mellan aktiviteterna och färdtjänsten, istället för att lugnt kunna gå eller rentav strosa över stan. Vädrets lynnighet i kombination med den ständiga assistanskampen, gör att man tappar lite av den gamla gnistan i att företa sig saker, men vet ju ändå inte hur vädret blir… Just nu gör man det nödvändigaste på stan, men inte mer…

Linda Pelle

Jag vet att extra sköljning med flor har förespråkats av tandvården så länge jag kan minnas. Och förebyggande tandvård är ungefär som förebyggande friskvård. Har man som handikappad bra tänder, då ska man använda flor för att inte få dåliga. Har man dåliga tänder ska man använda flor för att inte få sämre. Och det skulle väl fungera med florsköljning om inte eftersmaken var så erbarmligt dålig. Det smakar väl inte så mycket säger ni, tillräckligt för att ge mig en dålig smak i munnen. Dessutom är flor och magbrok ingen rolig kombination. Jag vet att man ska hålla det i munnen, skölja runt och spotta ut, men har man en neurologisk skada av min typ, går en del av floret ”fel” väg, det vill säga jag sväljer även om man inte ska göra så. Nej, jag har aldrig upplevt att det är skadligt – men rolig är det inte. Det gick väl an i plugget, när man sköljde en gång i veckan eller något i den stilen, men varje dag som nu är på bjudet på Krusbäret, är inget roligt.

-       Flortabletter då?

-       Ja, då är florblandning ifrån flaska en bättre lösning för mig. De gånger jag har testat flortabletter har jag mått illa, eftersom man ska ta så många.

-       Många?

-       Ja, fyra till sex per dag enligt de rekommendationer jag har fått! Efter två mår inte min mage bra…

-       Oj!

-       Ja, det kan man säga… Den dåliga eftersmaken gör också att man sätter i sig sötsaker så fort man kan!

-       Ja, men då gör väl floret ingen, eller i alla fall betydligt mindre nytta?

-       Just precis – i alla fall om man får tro vetenskapen – så då är man väl tillbaka på status quo.

Holger, Vera och Pelle:

Pelle: Var ute i går med kära Annica plus assistent och letade kläder inför sommaren.

Vera: Vad hittade du?

Pelle: Ja, jag vet inte om det blev så klädsamt…

Holger: Har du sagt a, får du säga b.

Pelle det är inte så lätt att beskriva, men jag har ett foto. Annica tyckte det var lika gott jag började vänja mig vid tanken…

Vera och Holger i kör: Få se!

Pelle tar lite tveksamt fram sin mobil och visar:

Holger: Humm!

Vera: Ja, det ser i alla fall luftigt och lätt ut...

Idén till följande spirade i morse och den rullbandspelare modell 1970/80-tal som jag hittade i mitt fotobibliotek. Gammal teknik kan tyckas... Ja, men ofta var det härligt och mycket stimulerande att få fixa med sina inspelningar... Ock nej jag är inte emot tekniska landvinningar som underlättar... Detta är bara ett utslag av "Antikrundefrossa"... som i förlängningen blev detta lilla bildcollage över äldre och nyare ”musikkällor”...

Förr:

Nu:

Prisceremonin

Söndagen den 22 april 2012 var det konsert i Conventum, Örebro. Huvudattraktionen för den vanlige besökaren var ”Vinden susa uti skogarna”. Trombonisten och kompositören Nils Landgren möte Bohus Big Band och WermlandsOperas Orkester. Stort blås och klassisk orkester under ledning av Magnus Lindgren – en av den nutida svenska jazzens hetaste musiker. I denna konstellation framfördes örhängen ur både jazz- och folkviseskatten.

För undertecknad var det dock stipendiaten Arvid Ingberg och hans band ”Arvid Ingberg Kvartett” som var kvälls höjdpunkt! Jag erkänner det utan omsvep, jag är jävig - det avslöjar redan rubriken på detta inlägg.

Arvid Ingberg i full aktion.

Arvid Ingberg från Örebro har tilldelats 2012 års ”Nils Landgren-stipendium”.

Nils Landgren och Arvid Ingberg i härligt samspel.

Så här skriver Nerikes Allehanda: ”Som 15-åring bildade Örebrobördige trombonisten Arvid Ingberg sin första jazzkvartett. Han skrev och arrangerade redan då sin egen musik. Efter studier på Risbergska skolans estetprogram och ett år på Skurups folkhögskola landade han i höstas på KMH. Där fann han nya medmusikanter till sin kvartett – som därmed fick ett lite tuffare sound. – Tidigare har jag alltid haft med en kontrabas, men nu värvade jag Oskar Alex som spelar elbas. Det har bidragit till att musiken fått ett tydligare beat, även om jazzinfluenserna naturligtvis finns kvar. En viktig inspirationskälla är Roy Hargrove. Övriga medlemmar i kvartetten är Ludwig Lindell, piano, och Hannes Sigfridsson, trummor. …” ”…För Arvid Ingberg betyder stipendiet välkommen uppmuntran och ekonomiskt stöd. – Som ung oetablerad musiker får man ofta spela gratis eller för lite gage för att göra pr för sig själv. Sådana här bidrag gör att jag får bättre möjligheter att nå ut med min musik, säger Arvid Ingberg.”

Bild 1, 2 och 3. Fotograf Sven Nilsson. Per-Johan Ingbergs album april 2012. Bild 4. Per-Johan Ingbergs album, april 2012. Hämtad från Arvid Ingbergs bilder. (facebook).

Jag vet att det finns olika synpunkter runt hur man/vi bör hantera Breiviks fruktansvärda dåd mot sina medmänniskor, landsmän och inte minst den öppna demokratin som vi hyllar och värnar. Men jag tror inte detta fruktansvärda dåd varken går eller ska tigas ihjäl. Idag har massmördaren visat att han har en ännu mer förvrängd syn än vad man kanske trott, när det framkom att han ”lyckats” med betydligt mindre än han själv ursprungligen planerat. Rättvisan måste ha sin gång med en så rättvis rättegång som omständigheterna tillåter. Vad utgången än blir, resten av sitt liv kommer han tillbringa i cell någon stans i Norge. Den ända rättvisa och ända rimliga utgången efter detta dåd som inneburit ett trauma för det öppna och demokratiska samhället, men nu gäller det att visa att demokratin försvarar vi med fredliga medel!

Per-Johan Ingberg, Örebro

Min dagform är sådan att jag vill låna gamle Catos uttalande om att ”…Kartago bör förintas…” och avsluta mina uttalanden med ”För övrigt anser jag att alla magbrock bör förintas!”

Oskar Pelle

Oskar: Hej Pelle, jag började undra var du tagit vägen?

Floria: Men ser ni inte hur tjusig han är?

De tre männen runt bordet Oskar, Gösta och Holger fattar ingenting…

Pelle: Har varit hos ”Balders Barberare”!

Gösta: Ja, nu ser jag det!

Oskar: Men det kan väl inte ta hela dan?

Holger: Jo i den här stan kan det säkert göra det…

Pelle: Jag har visserligen nyttjat färdtjänst i närmare fyrtio år, ändå lär man sig aldrig hur de tänker på det där kontoret…  I påskas när Annica och jag var bjudna till Greta och Karl, då var transporten av ganska obegripliga skäl försenade gott och väl en halvtimme… Idag när jag skulle till Balders, var bussen tio minuter / en kvart för tidig och stod tydligen och frustade av körgäldje, för han ringde på porttelefonen och undrade om vi inte var färdiga? Johnny förklarade att vi skulle komma ut till avtalad tid, men med uppfattningen att skjutsen stod där nere och väntade skyndade vi oss naturligtvis. Väl nedkomna fanns det inget fordon som var avsett för oss…

Oskar, mycket upprört förvånad: Va!?

Pelle: Nej den stod inte där, men lugn den kom… Dock, Oskar i grunden delar jag fullt din bestörtning! Vi får vänta och vänta med lite krumbukter till svar när man frågar de ansvariga… Visst det kann säkert försvaras som en ”services” när de någon gång är för tidiga, och ringer på, men det är ändå så att denna typ av transportservice med åren blivit svårare att veta hur man ska förhålla sig till…

Pelle fortsätter: Nå gubbar, ska vi övergå till dagens huvudämne?

De tre andra ser åter frågande ut:

-       Matchen! Hur går det i semifinal fem, Holger?

-       Förlusten förra gången borde var en väckarklocka, 2-4 till Brynäs.

-       Oskar?

-       3-1 Skellefteå AIK.

-       Gösta?

-       Oavgjort 2-2, Brynäs vinner 3-2 i sudden.

-       Jag tror också på sudden, men i en målsnål match blir det 2-1, Skellefteå AIK. Och fortsatt finalserie…

Oskar: Den som lever får se…

Pelle: Så riktigt så…

Även om jag hoppades på 4-0 i matcher är jag inte förvånad. Nu hoppas jag på ett avgörande i femte matchen. Brynäs om ni var lite spända i dag hoppas jag denna anspänning – att kunna/behöva avgöra på hemmaplan släpper till tisdagens match. Skellefteå har visserligen fått den matchvinst som väl i deras ögon var nästa steg! Ett nästa steg som innebär hemmamatch, men ni Brynäs ligger fortfarande två matcher före. Trots att det ofta spekuleras i ”hemmaplansfördel”, hoppas och tror jag att det är tvärtom för er! Hur mycket jag än håller på er så; stämmer uppgifterna om tapetserade lokaler? Tapetserade med löpsedlar om Brynäs ”klara SM-seger”? Tycker jag både det var osmart mot hemmalaget och ojust mot Skellefteå, liksom den välkomstskylt Gävle kommun enligt Niklas Wikegård – hade låtit sätta upp. Att man förbereder ett förmodat firande är en sak, men man kan vare lite diskreta i dessa förberedelser. Jag förstår att det delvis kan vara ett försök att psyka motståndarna, men det finns en uppenbar risk att det retar upp motståndarna och ger dem förnyad motivation, samtidigt som det slår tillbaka på alla segervissa gävlebor och Brynäsare – spelare så väl som anhängare. Med detta sagt har ni mitt fulla stöd på tisdag. Go for it!

SM-final 2. 3-2 till Brynäs i sudden, så det gick ju bra. Visst är det spännande med tighta matcher, men det behöver ju inte vara så nervpåfrestande som i torsdags. Rent målmässig börjar det bli lite så att bollsporterna fotboll, ishockey bytt plats. Upplägget på SM-slutspelet i år innebär att när uppladdningen nu början inför matchen klockan 15, får man leva med en anspänning i 27-28 timmar minst… eftersom match 3 går idag och nr 4 i morgon. Men det är väl bara att ladda med ”min typ” av sportdryck – med vad därtill hör - och köra… Heja Brynäs!

Världens mest berömda övergångsställe? Abbey Road i London...

Initiativtagarna…

Variant på sig själv…

Kopierar idolerna…

Sedan har vi alla andra fans som crossat denna street.

Plus de människomassor som genom åren använt just denna passage, utan någon annan avsikt än att ta sig över en trafikerad gata!

Pelle Vera

Nu har man ju inte hängt med på alla turer i Örebro angående dessa bestämmelser med husdjur och färdtjänsttransporterna i samband med riksfärdtjänst. Men här ifrån Gothias horisont verkar det lite mysko. Grunddiskussionen med att pälsdjur kan vara ett problem för allergiker kan jag förstå. Men det finns väl en stor grupp funktionshindrade som är i behov av sina ledarhundar, vare sig man åker inom stad/kommun, län eller riksresa? Och så vitt jag vet är dessa hundar inte kinesiska Nakenhundar, utan ofta Labrador, Retriever, Schäfrar eller liknande…  Hur har Riksfärdtjänst tänkt i dessa fall. Om nu pälsdjur i färdtjänsttransporterna är ett hälsoproblem får man väl avdela vissa bussar – bår bussar, ”vanliga” färdtjänst bussar och taxibilar med vidhängande chaufförer som kan ta kunder som av en eller annan anledning behöver ta med sig sina husdjur – så länge det inte handlar om en djurkoloni? Och med tanke på att den nu aktuella debatten handlar om riksresor, så borde det ju vara bestämmelser som är nationella eller? Jag ser genast ett motargument som kommer springande: ”Det blir för dyrt att ha speciella färdtjänstfordon inom varje kommun" – eller vad upptagningsområdet nu är – som är inriktade bara på icke-allergiker? Hur man löser det kommunvis har jag inget svar på idag, men på riksnivå får man väl ordna fordon som klarar den tjänst som kunden efterfrågar. Även om vi är halta och lytta med mera och ”våra” transporter benämns färdtjänst, så är vi kunder och färdtjänsten ska vara en service, glöm inte det!

Ranis

Pelle sitter med sin iphone och surfar in på Krusbärets Hemsida ”Kärnhuset”:

-       Oj, här har visst Holger lagt in något! Mmm.. Något om "Min Långfredag".

Han visar upp displayen för Annica och säger:

-       Ja, det där med fönster på magen kan jag verkligen skriva under på, men var det inte någonting sånt man hade i sjukvården förr…

-       Fönster på magen?

-       Nja… kanske inte, för då hade väl det utvecklats till någonting idag. Men under tidigt 1900-tal och tidigare, kunde damer som besökte manliga läkare beskriva var det man sökte för satt, genom att peka på små människofigurer i porslin, eller annat material.

-       Ja, just det. Det har jag också hört på ”Antikrundan” tror jag.

-       Inte för att jag tror att detta var så effektivt, men det var väl ett steg på vägen framåt.

-       Ja, man hade väl ett annat sedlighetsbegrepp på den tiden?

-       I vilket fall skulle de gärna ha fått ta sig en titt på mina uppblåsta tarmar.

-       Men min älskling har du problem med dem nu igen?

-       Kan inte förnekas…

Pelle Permo har gjort en bra krönikörssäsong, men när det nu blir det Brynäs-Skellefteå AIK i SM-final, får vi nog fundera om Pelle eller jag ska skriva krönikorna. Jag är ju glad att Brynäs gått till final. Pelle blir väl mindre engagerad med en matchserie mellan de nu aktuella lagen.

Annica berättar:

Jag och Pelle hade beställt färdtjänst till Pelles syster Greta och svåger Karl idag, för lite påskmiddag så där… vi hade fått förbeställd tid så där vid 14.30. Klockan 14.45 hade färdtjänsten inte kommit. När vi ringde och kollade blev beskedet att förseningen berodde på halt väglag och att det skulle dröja ytterligare cirka en kvart… Ja, ja; förklaringen om ”halt väglag” vet ja ju inte om jag köper precis. Lite regn kanske… I alla fall kl. 15.05. kom bussen, och då var det den här kuliga ”färdtjänstuppfinningen” samåkning. Att man får åka runt halva stan och lämna av medpassagerare. Och det måste varit någon kvinna med ganska dålig logistikutbildning som körde, för hon ställde min Pelle ytterst trots att vår medresenär uppenbarligen skulle kliva av först. Så när den unge killen skulle ut med sin permobil fick chauffören först köra ut Pelle – som fick stå ute i regnet – medan permobilkillen backade ut och hjälptes till dörren. När hans värdfolk tog emot honom kunde jag inte undgå att höra kommentaren ”Det var väldigt vad ni är sena?” Svaret från chauffören ”Ja, han var inte färdig när jag kom…” Det var ju inte precis den förklaringen vi hade fått när vi ringde taxis växel…

Det är inte långfredagen i sig jag fruktar så mycket som månaden april. För ett antal år sedan blev jag inlagd på sjukhus runt ovanstående datum. Denna treveckorsvistelse var nödvändig, men blev en ganska lång sjukhusvistelse med dagens mått mätt. Och min hypokondri yttrar sig så att jag numera är livrädd för april, speciellt den här typen av väder, som man inte vet vart det ska ta vägen. Det är så svårt att komma ut och lufta sig, vilket inte gör mina krämpor bättre… Ibland skulle jag vilja ha ett fönster över både mage och hals, så det bara var och peka var jag tycker att jag har ont…

Holger Hansson

2-1 till AIK i kvällens match mot SAIK, innebär 3-3 i matcher. På lördag påskafton ska det slutgiltigt avgöras i Skellefteå om det är Skellefteå eller AIK som ställs mot redan finalklara Brynäs. Vilket motstånd som passar Brynäs bäst/sämst är svårt att säga. Ett likartat spelande lag (Skellefteå) eller ett ”köttigare” lag från Stockholm. En annan svårberäknad faktor: är det en fördel att ha fått en längre viloperiod? Eller tjänar Skellefteå på att ha hållit igång hela tiden? Den som lever får se.

Varför jag är så uppklädd på bildbylinen? Det är ju stundande påskhelg – men en sportkrönikör är aldrig ledig. Såg kvällens match tillsammans med svåger Anders.

Pelle Permo

- Vad finklädd du var idag Pelle!

Säger Gösta.

- Tack! Ja, man måste ju strama upp sig lite inför kommande högttid. Åtminstone enligt Annica. Men du Oskar, du kommer i din kära gamla träningsoverall?

- Ja, jag ska ju ändå ut till landet sen…

Pelle:

- Men, men det är något som inte stämmer?

- Ja, vad kan det vara?

Säger Oskar och ser muntert finurlig ut. Pelle rynkar pannan… och utbrister:

-       Men du har ju ingen krycka…!

-       Nej, just!

Ler Oskar glatt och gör en piruett för understryka hur bra han har blivit i sin fot…

-       Ta det försiktigt…

Varnar Gösta.

-       Ja den här ”ledigheten” ska inte få sluta på sjukhus.

Pelle tar vid:

-       Att Holger skulle till några släktingar; det vet jag ju, men vad ska du göra Gösta?

-       Petronella bjuder på middag i morgon…

Unisont från Pelle och Oskar:

-       Va!

Pelle forsätter:

-       Det var väl inte så länge sen du spisade med Vera? Är det Krusbärets egen ”Don Juan” vi har här?

Pelle ger Oskar en blick av konspiratoriskt samförstånd. Gösta rodnar:

-       Äsch… Ja i alla fall på påskafton är jag inbjuden av några tidigare arbetskamrater att följa med ”Vi som älskar SAAB” på veteransaabarnas dag.

Pelle fortsätter:

-       Blir det några ägg då?

-       Kanske något.

Svarar Oskar. Pelle fortsätter:

-       Äggtoddy?

-       Eventuellt

-       Spetsad?

-       Det, så klart!

Instämmer både Gösta och Oskar…

Planen var att lägga upp ett par nya ”idolbilder” stilstudie på hur jag satt i morse. Och jodå fotona är tagna och inlagda i datorns fotoprogram, men trots att jag jobbat med det vill inte fotoprogrammet presentera mig i den vinkel som ja önskar, när de läggs upp på bloggen eller facebook. Antagligen något ”skitproblem” som är lätt åtgärdat, men som min hjärna inte orkar syssla med just nu! Allt nog. Vad jag ville illustrera inför fortsatta utprovningar var att jag bytt tillbaka till det ursprungliga nackstödet och först kom hiskeligt snett, men när vi väl justerat både mig och nackstödet blev det bättre. Det nyaste nackstödet trycker mig långt fram, ja nästan ihop mig. Även om talet kanske blir något bättre…?

Pelle:

-       Jaha, så nu är det klart!

Oskar:

-       Vaddå?

-       Att Djurgården inte klarade sig kvar…

Gösta:

-       Jamen, Allsvenskan började ju i lördags, så nu är du väl lite tidigt ute med din prognos.

-       Jag pratar inte om Allsvenskan, jag pratar om kvalserien i hockey!

Gösta, mindre intresserat:

-       Jaså…

-       Ja och det var ju naturligtvis inte roligt för Djurgårdsfansen, men det finns väl minst två kategorier som är nöjda över det.

Holger:

-       Vilka tänker du på då?

-       Dels har du ”landsorten” som gärna ser att det inte går alltför bra i alla sporter för 08:orna, sedan har vi ju olika typer av ”ordningsmakt”; som naturligtvis inte får uttrycka sina känslor och åsikter offentligt, men innerst inne drar de nog en lättnandens suck att det blir 1-1 ½ år med färre Stockholmsderbyn.

Oskar:

-       Jo det är ju en åsikt förstås, men visst känns det att det är lite vår i luften när Bollen med stort B kommer i rullning?

-       Men vad har våra små ”Ölsejdlar” i division sex med Allsvenskan att göra?

-       Inget.

-       Nej just det!

-       Hade du väntat dig det?

-       Kanske inte, men vet inte vilket lag jag ska hålla på…

Rynkade pannor runt bordet.

Floria Torsten Ivar Bettan

Ivar Intresserad harklar sig och inleder mötet:

Välkomna! Efter tumultet som våra kära damer ställde till med här för några dagar sedan, har Bettan Bogren på landstingets vägnar och jag på Gothia kommuns vägnar kallat till detta möte, då vi måste överväga hur det inträffade bör hanteras. Innan jag lämnar ordet till Bettan vill vi höra vad ni andra säger. Ja, Floria?

Det är ju inte roligt när meningsskiljaktigheter mellan våra gäster tar sig sådana här proportioner. Du Ivar har väl tänkt att ta ett samtal med de inblandade?

Ja, men jag ville först höra hur ni såg på det hela? Ja, Torsten?

Ja, jag är ju inte så van vid den här kategorin kunder, men hade något motsvarande hänt nere på förtaget hade det blivit föremål för avstängningsdiskussioner.

Bettan:

Landstinget har givit mig i uppdrag att överse med det hela för den här gången så länge det klargörs för de inblandade hur allvarligt vi ser på det hela och att om det upprepas kan bli tal om kraftigare åtgärder.

Ivar:

Ja, Torsten för din information. Jag har bett de fyra inblandade att vara tillgångliga för samtal under dagen, Bettan Bogren, Floria Emalj och jag tänker ta ett samtal med de inblandade så får tiden utvisa om man inser det allvarliga i det inträffade...

Pelle Permo

Nu gäller det att inte snärja in sig i ett alltför tillkrånglar resonemang. Men när jag i går morse låg och filosoferade runt människans- och min egen eventuella önskan om en tidsmaskin så hade jag mitt eget fokus mest på hur min kropp månde i går morse. Hade sjukgymnaster, arbetsterapeuter och andra den tidens pedagoger på 1960-70-talet visat en större lyhördhet för vad vi barn kände och tyckte oss behöva, tror jag inte min avoghet mot ovannämnda yrkesgrupper hade blivit så stor som den nu blev. Kunde jag t.ex. 1969 sett in i framtiden och förstått hur jag skulle komma att må – och se ut – runt år 2005, om jag inte följde experternas råd. Hade förmodligen min motivation för fysisk träning varit större än vad den nu blev. Att jag däremot mötte Annica på Gothia Universitet och hon blev lika kär i mig som jag i henne. På den punkten känner jag mig bara oerhört lyckligt lottad! Som en big bonus är ju att få vara extrapappa och stöd åt Annicas och Johnnys underbara ungdomar…