Bloggen fortsätter på pellepermo

www.sirgeorgewinston.blogg.se Det som hittills publicerats finns kvar! Men nu byter bloggen namn till pellepermo.blogspot.com VÄLKOMMEN ATT FÖLJ MED!
 

Svampförgiftade...

 

Holger:

Om vi blev svampförgiftade? Ja, inte med avsikt i alla fall. Så här var det:

Det var ju så fint väder så Pelle och jag bad Seppo kör ut oss till Gothia Kommuns nya ”Naturstig” enligt den senaste tillgänglighetsgiuden. Å visst den var fin… Pelle blev så i gasen av omgivningarna och det fina vädret att han tog fram sin scoutkniv och började plocka svamp… och nej – det blev faktiskt varken vit eller röd flugsvamp! Men vi missade en viktig sak – som Annica tjatat om ända sedan vi kom in på GUS. Man skulle naturligtvis åkt hem och förvällt dem; innan vi började käka…

 

 


Kärt återseende

Vera:

Är det någon som har hört av Pelle och Holger de senaste dagarna?

Floria:

Jag hörde att de skulle få komma hem en dera da’n…

 

Buller utifrån receptionen och Ivar:

 

Välkomna ut! Hum… Välkomna tillbaka, menar jag…!

 

Vera och Floria tittar på varandra. Samma slutsats far igenom deras huvuden, men ingen av dem har tid att vänta! De spurtar ut i receptionen. Där står Pelle Permo och Holger Hansson och småpratar med Ivar. Den enda förändring som kan märkas mot tidigare är att Holger tillåter sig sitta på rollatorn. Skämtsam har ju Pelle alltid varit – tänker Floria – men vad nu? Under sommaren har han utrustat sin rullstol med ”Blåljus”, blåljus som uppenbarligen fungerar… De båda damerna skyndar sig fram och kramar om de återvändande stammisarna…

 Floria börjar leta efter sin mobiltelefon… , men Ivar hinner före:

Hej Gösta, det är Ivar! Gissa varför jag ringer… Ja, de har kommit tillbaka nu; så försök att få loss Oskar ur Rosenrabatterna och kom in till stan…

Precis när Ivar avslutat telefonsamtalet, öppnas entredörren till Krusbäret och Pelles syssling Protest-Mulle kommer in:

Jaså är det här ni är!? Här får man på omvägar höra att ens kära syssling ligger på sjukhus efter att ha ätit svamp… Och när man skyndar dit för att kondolera med en av mina finaste Marinatotårtor – är det som om ni hade rymt…

Pelle:

Stopp ett tag Verner – jag uppskattar din omtanke - men vi blev faktiskt utskrivna!   

 


Olympiska spelen i London 2012...

 
Visst är det häftigt att se Sir Paul dra igång publiken i en gammal Beatles-goding. Vet inte om det bara var reklamrykten, men någon påstod att detta var något helt nytt? Fel, fel, fel! Redan Beatles på sin tid 1968 - eller så - framförde låten inför en entusistisk publik... Paul själv har använt "Hey Jude" som publik-igångdragagare, minst sedan början av 1990-talet. Visuella effekter anvädes i konsertfilmen "Get Back", från denna tid. Vad som är lite nytt - samtidigt som historiens vingslag - är Abbey Road (?) övergångstället och den klassiska beatlesbilden som framträder för en kort stund...
 

Varför är Pelle så sleten,,,

 
 

Muhammed:

God dag mina herrar Oskar, Gösta och Holger!

Oskar:

Va, Pelle har du ”dadda” med dig idag?

Muhammed:

-       Hum, herr Pelle är lite trött idag!

-       Ser det, men varför

-       Hum…

Muhammed blir plötsligt lite ovillig att svara. Pelle är dock lite för trött att ta vid, gör tecken åt Muhammed att fortsätta:

- Det är mig främmande att lägga mig i min brukares privatliv. Men en av anledningarna till herr Pelles tillstånd är att han och fru Annica legat och diskuterat handikapphjälpmedel halva natten… Vilken typ av hjälpmedel får herrarna själv fråga herr Pelle när han hunnit bli lite piggare…


Att allt ska vara så stelt...

 

Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:

-       Pelle!

-       Ja…

-       Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?

-       Ja, usch ja…

-       Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…

-       Nehä?

-       De var väl ganska individuellt designade de där?

-       Ja i alla fall inuti – vad jag minns…

-       Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?

-       Morfar Verner hade en teori om det där…

-       Jaha?

-       Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…

-       Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!

- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på  hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet... 


Att allt ska vara så stelt...

 

Som ”Närmast anhörig” och ”Anhörig In case of emergency”, tycker jag naturligtvis det är mycket ledsamt med min makes problem och att det ska vara så ofattbart svårt att komma till rätta med dem? Som chef för en stor mjltimediaavdelning vet jag naturligtvis att vi måste arbeta med generella lösningar, men också att arbeta med individanpassning. Min älskade Pelles problem är väl hans och ingen annans:

-       Pelle!

-       Ja…

-       Du har berättat någon gång om ”ortopedskor” som du och andra barn hade på ”Brattby”?

-       Ja, usch ja…

-       Det vet jag att du tyckte, men det är inte det jag vill komma åt…

-       Nehä?

-       De var väl ganska individuellt designade de där?

-       Ja i alla fall inuti – vad jag minns…

-       Ja men då borde det väl också kunna gälla t.ex. urinflskor?

-       Morfar Verner hade en teori om det där…

-       Jaha?

-       Små serier av enskilda produkter blir inte lönsamma. Alltså med mer generella lösningar får industrin en produkt som kanske inte passar den enskilde perfekt men en större grupp skapligt…

-       Men som individ borde man ju ha rätt till mesta möjliga och bästa möjliga anpassning? Det finns något som heter mäskliga rättigheter och människovärde...!

- Mycket riktigt, min kära, men oavsett vad man eventuellt skulle kunna uppnå i "Den bästa av värodar" som Sir P.G. Woodehouse skulle ha sagt, är det länge sedan som tillgången på  hadikapphjälpmedel inte påverkades av de sanhällsekonomiska lagarna om "Tillgång och efterfrågan" om det nu någonsin varit fallet... 


Morgonform 3 Juli 2012

klockan 04.50. Har hackhosta. Har druckit och blåst. Vaknade vid fyra och kissade, rent teknist går detta bra med ”damflaska”. Flaskkanten dock obekvämt nära punghuden – vet inte om den går att flytta lägre ner, för att undvika detta. Vid uppvaknandet klockan fyra, obehagligt tung i kroppen. Statisk värk vänster axelparti upp mot nacken. Tossorna tynger ner ben och fötter. Hälskav mot madrassen höger häl. Ställningen ger mig statisk spänningsvärk i höger höft lår.


Jag har ingen utbildning i att vänta!

 

 

Annica:

-       Varför är min favoritkarl så upprörd?

Pelle:

-       För att – som min morfar ofta sa – det finns så många människor som är ”korta om huvudet!”

-       Jag förstår uttrycket, men vad tänkte den gode farbror Verner på då och framför allt. Vad tänker du på nu?

-       Var nere på ”Varsam” i Gallerian för att titta på lite toalettgrejer för karlar…

-       Nu igen…

-       Ja, nu igen…

-       Men var du inte där för bara några veckor sedan?

-       Jo visst var jag det…

-       Och?

-        Nej de hade inte i lager just då, men skulle få hem…

-       Konstigt, tycker mig alldeles ha hört det förut…

-       Ja inte sant… men kommer sakerna hem…

-       Inte vad det verkar, då skulle du väl inte behöva kolla så ofta?

-       Nej man tycker inte det. Systerdotter Kims kille – Lasse – stödjer sig helhjärtat på tesen ”Om att ’Varsam’ med sitt utbud främst mot äldre och handikappad lever i en ’bubbla’ med lite för dålig konkurrensutsättning…"

-       Kan nog vara så…

-       Det ”köper” jag också, men då infinner sig nästa intressanta fråga?

-       Nämligen?

-       Vilka är det man skyddar/gynnar med denna typ av affärskonstruktion?

Jamen, älskling det vet du väl…? På en monopolliknande marknad är det alltid producenten som ligger steget före…  

God morgon värkande rygg…!

 

 Det är väl i och för sig inget unikt för karlar eller sköna kvinnor i min ålder. Problemet är att jag som gravt funktionshindrad har avårt att göra något åt det själv – så länge jag befinner mig i sängen! Sen får syrran säga vad hon vill…

Nu ska vi tala klarsprånk, sen får de sociala tjänstemännen säga vad fan de vill:

Sängen är för jävlig - rullstolen/Permobilen rena paradiset i förhållande! 


En "Tribute-sommar" till George

 
Verkar det här utveckla sig till.

Pelle går sina egna vägar...

- Hallå, Pelle! Jaså Greta är det du… Ja då får en väl tacka för i midsomras… Annica? Jamen hon sover väl… Vad jag gör uppe? Inte visste jag att kära syster hade sån röntgenblick att du såg att jag inte låg i sängen… haft en av mina rullstolssovningar i natt! Nej jag vet vad sjukvården och socialen tycker om detta – det har vi pratat om förut. Och hade ni samma sitts som jag, tror jag nog dessa ”älskade” myndighetsföreträdare skulle kunna agera likadant. Det är nämligen så


Härliga minnen (hela?)

 

Härliga minnen

 

På Kursbäret – om högsommardagar

     

Linda och Oskar sitter och lyssnar på Pelle; som har kommit igång:

 

Jo som ni vet var jag och Muhammed ner på stan för några dagar sedan. Tyckte det var skönt att klara av ett antal viktiga ärenden som släpade efter – bland annat på grund av det här ostadiga sommarvädret detta jubileumsår (Stockholm-OS 1912) – belönat oss med. Så vi vandrade ner till Gallerian och ”Gothia Sparbank”, vad jag inte riktigt hade tagit med i beräkningen var att människor i semestertider – med rådande väderläge – drabbas av ett ”flockbeteende”. Under dagar med ostadigt semesterväder samlas vi i klungor t.ex. på banker, affärer och apotek. Affärsidkare tycker säkert detta är mumma för rullansen, däremot är jag inte säker på att bankkontoren och apoteken är lika roade av årets utveckling…

 

Posten, bankor och apotek hör ju till de inrättningar som har olika typer av kösystem för att servicen ska flyta lätt och smidigt, men i förrgår verkade det mesta av detta brutit ihop på banken redan efter en kort stund. Och trots att personalen uppenbarligen jobbade på allt vad man kunde, växte irritationen kundkön. Bakom mig och Muhammed stod bl.a. en herre som flera gånger under de trettio-fyrtiofem minuter köandet varade beklagade sig högljutt över den sega servicen, samtidigt som han påstod sig ha väntat i flera timmar. Det sistnämnda måste varit en helt eget uppdiktat påstående; åtminstone om man med ”vänta i kö” menar att man befunnit sig inne i banklokalen, då de händelser jag här återger inträffade under den första ”öppna” timmen på dagen!  En synpunkt som jag kan ha är att de inrättningar jag här relaterar till nuförtiden har en ganska ojämn kassabemanning under ”högtrycken”, men som Muhammed påpekade, är väl inte dessa inrättningars affärsverksamhet helt inrättad efter årets lynniga väderleksförhållanden…  När det äntligen blev min tur, hamnade jag i kassan bredvid en annan rullstolsberoende man som tydligen tappat bort sin plånbok med både banksäkeerhetsdosa och ID-handlingar i. Han verkade vara mycket medveten om sakernas tillstånd, men förväntade sig tydligen – ja mer eller mindre ”krävde”- att banken skulle hjälpa honom på stående fot! Fick en känsla av att han försökte använda sin funktionsnedsättning som ett argument för en förmånligare behandling! Å visst det händer väl att jag förfaller till samma trick – om nöden så kräver – men vi människor med olika funktionshinder – och våra ”intresseorganisationer” - brukar orera om att vi vill bli bemötta/behandlade som ”vanliga människor”… Detta måste väl i så fall gälla både i med och motgång?

 

Något som jag upplever som mer frustrerande än denna bankepisod, är när man t.ex. rör sig på städernas gator, trottoarer eller andra gångytor och folk – oavsett kön och ålder – tränger sig före i små passager, dörröppningar eller dylikt. Andra tycks utgå ifrån att de har mer bråttom än den där farbror eller tanten som sitter i något slags självgående vagn? Hur det står till med den enskildes brådska vet jag ju inte… men bara ett litet mått av större hänsynsfullhet från oss alla skulle öka trafiksäkerheten för oss alla… På vägen från banken till ”Hobbyhörnan” höll jag på att köra över en skateboard som släpptes ner på trottoaren mitt framför mitt ena bakdäck…

Elvis him self!

 

Elvis Presley rankas väl av de verkliga kännarna av ”rockens vagga”. Han var bra – även om jag personligen har andra favoriter från tiden! Den här saken faller jag dock oftast för… Mitt öga är inte så tränat, men visst finns det kvalitéskillnader mellan bild och ljud… Det har väl varit några inspirerade ljudmänniskor framme. Dessutom är ju korografen  sådan att läpprörelserna inte märks så tydligt.

 

Blondie kunde låta så här...

 

Malin Åkerman i rollen som "Blondie"

DN

Och jag fattar ingenting…

Pelle Permo

 

 Först ylar alla människor omkring en – när vintern håller oss i sitt värsta grepp: Det blir skönt med sommar ’sol, vind och vatten’ – Jo tack, vind och vatten kan jag hålla med om! Men var är den där omtalade SOLEN? Måste snart höra med fordonstillverkarna av elrullstolar om det inte vore dags att lansera några modeller med tak, stänkskydd och infravärme…


Och så

 
George Harrison som förband till sig själv och kompisarna John, Ringo och Paul… fast i omvänd tidsordning.

 

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0