Har precis haft tur...

Jag har precis haft lite tur att fru Fortuna log mot mig idag. Nä nä, jag har inte vunnit på Lotto – så vitt jag vet… När jag skulle fälla upp sängryggen behagade min lilla bärbara CD-spelare dansa ner på golvet – igen. Hann dock få tag i hörlurssladden när den rutschade med. Drog in sladden som en fiskerev, medan jag hoppades på försynen att proppen inte skulle lossna ur sitt fäste. Och käre läsare innan du höjer ett varningens finger… Ja, jag har också fått lära mig att man inte ska lyfta el-grejor i dess sladdar. Men ”nöden har ingen lag” heter det ju. Det är många sådana förnumstiga ”levnadsregler” man som handikappad får bortse ifrån för att klara en dräglig tillvaro. Har du fått punktering på rullstolen, bör du helst inte köra på fäljen, men jag gör det också, om nöden så kräver…


CD-spelaren har egen vilja...

Ni som läste det spännande avsnittet i går om "Jakten på den magiska fjärrkontrollen" (vilken dansade ner på golvet mitt under rapport), Här kommer ytterliggare en "smårolig" förtretlighet. När jag chattade med min kompis Pelle Permo om gårdagens förtretligheter berättade han om en liknande händelse. Han - liksom jag - är intresserad av historia. En gång när han satt och lyssnade sig igenom en biografi över Karl XII, gav sig CD-spelaren i väg och hamnade utom räckhåll. Ironiskt nog hände detta just som Pelle lyssnade på kapitlet om den stora slottsbranden. Minnnesgoda läsare som kan sin sveska historia, vet att det kungliga slottet "Tre Kronor" i Stockholm brann ner till grunden på våren 1697. Vad jag minns talas det inte om några personskador,  men den materiella förödelsen blev stor ocd det dröjde över femtio år innan det nuvarande slottet stod färdigt.

Surhosta...

Det händer att vänner och bekanta bekymrat skakar på huvudet åt ens frispråkighet på bloggen. Det är bara att hoppas att försynen står oss bi bevarande mig från alltför mycket tråkigheter som en konsekvens av min berättarglädje. Men när man ej förunnats med varken fru eller flickvän, måste webbens virtuella vita papper då och då få tjäna som substitut. Nu till saken: När detta skrivs har undertecknad precis kämpat sig igenom en halvkraftig hostattack till följd av tokigt sängläge, ansamling av slem som triggat igång hostan. På grund av mitt magbrock som tidigare omnämnts, blandas slemmet i hostan med magsafter som i sin tur blir till s.k. sura ”uppstötningar” det senare tror jag alla kan enas om – inte är något varken trevligt eller behagligt. Enligt läkarvetskapen är mitt magbrock delvis en följd av mitt rörelsehinder. På den punkten kan en lekman som jag inte säga emot dem. Däremot kan jag intyga att mitt funktionshinder inte underlättar sakernas tillstånd när det väl inträffar. Någon stans mellan dröm och verklighet, rycks jag ur min behagliga dvala för en X-minuter lång spastisk hostattack. Det är som regel inget farligt bara oerhört tröttsamt, äckligt och tråkigt. Nu när jag under några minuter fått ”spy min galla” över er mina kära läsare skall jag åter försöka komma till ro…


Robban & Robban...

I förra inlägget fick det bli en av 1900-talets höjdare i klassen "Stockholmsskildringar", "Vatten" av och med Robert Karl Oskar "zero" Broberg eller Robban som han också kallar sig. Egentlogen letade jag efter en annan lät "Klia mig på ryggen!" (eller något liknande) med samme artist - för det är så det känns. Bokstavligt! Men det får vänta tills assistansen kommer...

Bok jag ville studera...

Ville titta i en bok. Hämtade griptågen för att få ut den. Jadå det gick bra, men sen behagade Dick Harrison och "Karl Knutson" att drutta ner på golvet. Till råga på eländet på sätt så jag hade svårt att ta mig ut ur rummet... Svartskriftsboken fastnade under rullen. Det var som om Marsken "ÖB:n" från 1400-talet ville säga: "Du är rullstolsberoende lille vän, glöm inte det!"
- Tänkte inte på de...
Lugn go´vänner, tjänstgörande assistent hjälper mig i kväll, det är bara så retfullt att med åren klara allt mindre själv...

RSS 2.0