Varför är jag så glad?

Jo det beror på följande...

Lördag kväll den 18 februari 2012 och Club 700 i Örebro, genomgick en förvandling till Paperland när the Mersey Beatles från Liverpool intog scenen. Publiken som bänkat sig för en bra popkonsert, togs med på en musikalisk vandring genom the Beatles historia. Från ett lovande band 1963 förvandlas dessa fyra unga hungriga killar till ett fenomen som vid 1960-talets slut hade spelat en ledande roll i förvandlingen av populärkulturen. Det finns nog inte många som på så kort tid, initierat någonting som fått så stor betydelse för den uppväxande generationen och kommande släkten. The Mersey Beatles förvandlade sin konsert till en happening som man skulle kallat det när det begav sig. På knappa två och en halv timma, fick publiken - vars entusiasm växte ju längre kvällen led - en upplevelse vi sent ska glömma. Konserten var mer än en konsert, det blev en performance med musik, rollspel, kostym och bilder. Det här är en av de bästa Beatleshyllningar man sett på länge! Några minustecken måste ände lyftas fram. Keyboardisten "studiomusikern" borde varit klädd i en mer neutral scenkostym. Sedan är jag som beatlesfantast ändå lite kluven till att man försöker återskapa studiosoundet från senare delen av gruppens karriär på scen. Jag menar inte att man ska veja för Beatles senare verk, men man kanske också måste vara beredd till en lättre ändring av existerande musikarrangemang för att det ska funka för coverbandets mer begränsade resurser. Som helhet blir dock omdömmet att det var den bästa Beatleskvällen på länge... The Mersey Beatles är hjärtligt välkomna tillbaka.

Not: Paperland, är ett av de fantsilandskap i vilket the Beatles rör sig.

Helkväll med en entusiastisk publik och The Mersey Beatles!

 

NA

Bilder från ”Rock´n Roll X-mas show 2011” ur P-J Ingbergs foton.

Jag önskar alla en god fortsättning på det nya året och hoppas att jag och mina läsare får ett givande år på bloggen tillsammans. Även om man inte bör förvånas var det väl inte snöblask vi förväntade oss av ett nyfött år? När nu de årliga årsskiftesfestligheterna börjar sjunga på sista versen, ser jag tillbaka på julen. Vad var höjdpunkterna utanför familjekretsen? I mitt fall tveklöst de konserter jag bevistade i början av december. Den 9 december 2011 var jag på ”Rock´n Roll X-mas show” med the Refreshments & Eva Estwood. Svängigt, bra och uppenbarligen mycket uppskattat. Detta inträffade således dagen före Nobel i Örebro konserthus.

Efter att ha sett prisutdelningen i Stockholms konserthus på själva nobeldagen. Gick jag på en mer traditionell julkonsert i Betelkyrkan med olika körkonstellationer under makarna Sjöbergs ledning. Som sagt två vitt skilda musikupplevelser, men i grunden med ett och samma syfte: att hylla den instundande högtiden samtidigt som det blev bra och tänkvärd underhållning.

 

 

 

Under dagens hjälpmedelsutprovning på "Centrum För Hjälpmedel" kom vi att tala om musik. En i gruppen kom i håg någon låt om Laxå. Och enligt mina forskningar så här långt rör det sig säkerligen om just "Laxå" med Towa Carson - svensk version av "Jackson" som på amerikanska är en duett mellan Nancy Sinatra & Lee Hazelwood. Båda versionerna bårde höra hemma under senare delen av 1960-talet, eller mycket tidigt 70-tal.

Så har man som traditonen bjuder lysnat på George Harrisons "All Things Must Pass", ja om inte hela verket så stora delar.