I Sverige kan väl aldrig hyllningarna till sommaren bli för många. Någonstans tycks det som vi har den kollektiva kärleken till denna årstid inbyggd inom oss. Har även i dag varit ute på en cykeltur. Dvs. min kompis cyklade och i vanlig ordning körde jag permo. dessa dagar får jag försöka bevara i minnet till den tid längre fram när jag sitter bokstavligen insnöad i mörkret. Jag vet att mina medmänniskor helst inte vill tala om den tiden. Och jag håller med håll kvar sommaren och hösten så länge det går (bara jag inte svettas ihjäl), men samtidigt är det lika bra att inse att det kommer bistrare tider. Vår tur i solen idag var väldigt skön och trevlig, saknade bara en något snabbare rullstol. Får väl vända mig till någon högre makt och parafrasera Jenis Joplin: O, Lord won´t you by me a new Permobil?