Jag medger gärna att alla vi som bekänner oss till- samt hyllar ett demokratiskt synsätt, sedan nine-eleven haft en tuff tid. Inte minst sedan sommarens terrordåd i Norge. Friheterna och mångfaldens bejakande är en av demokratins styrkor, även om detta i realiteten leder till en ständig bevakning  av och kamp mot oönskade uttryck. Senast i en rapport om att webbsidor på Internet som förespråkar förföljelse av oliktänkande  ökat lavinartat de senaste åren. Även om detta – med rätta – i förstone väcker bestörtning, är det kanske vid närmare eftertanke inte så förvånande. Internet har i mycket högre grad än någon teknik före den begåvats med ett Janusaniskte, där både ont och gott kan leva sida vid sida utan att ”störa” varandra. Nätet tror jag i grunden är något gott, men dess möjlighet till anonymitet befrämjar också mycket ljusskygg och eller rent olaglig verksamhet. Brott mot samhället samt enskilda tror jag är betydligt lättare att planera i vår långt framskridna teknikålder än tidigare. Men kom ihåg det är inte teknikens fel! Människan är både uppfinnare av och ansvarig för hur tekniken hjälper eller själper oss i tillvaron. Till detta ska läggas respekten för individens rätt till intigretet/annonymitet  kontra samhällets rättmätiga krav på offentlighet/kontrollmöjlighet i sin uppgift att skydda folket och nationen.