Hjälp, Jag sprängs...

Ja, jag vet att detta kanske inte världens bästa rubrik i dessa terrortider. Rubriken ska dock tolkas mera psykiskt. De allra flesta människor har någon form av både yttre och inre krav att förhålla sig till gentemot omvärlden, som handikappad men ändå önskan till ett aktivt liv - al a´ PJ - blir det ännu fler. Anhöriga, personliga assistenter, assistansbolag, serviceaktörer inom den kommunala hemtjänsten, kommunala samt landstingskommunala tjänstemän som måste ha sina synpunkter på min sociala välfärd. Sjukvården (för kropp och själ), aktörer inom transportsektorn osv osv. Denna uppräkning är helt enkelt ett konstaterande. Många handikappade så väl som icke handikappade har säkert liknande erfarenheter, för i samhället samspelar vi ju med varandra. men för handikappade av olika slag blir nog denna mängd kontakter ännu tydligare, eftersom våra behov tvingar oss att ha en mängd av de uppräknade så fysiskt inpå oss, handgripligen i vardagen.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0