En Pelle Permo: Släpphänthet...


Det här må vara nedtecknat i affekt, men är inte desto mindre sant. När jag i kväll skulle fika, allt var framtaget och i ordning. Skulle bara ta min CD-spelare och sätta på talboken på rätt ställe. Drog på mig hörlurarna. Tog tag i walkmannen för att leta på rätt spår. Just som jag trycker på on-knappen, vad händer då? Jo spelaren glider ur min något svettiga näve, visserligen ner i knäet, men byxtyget är såpass glatt och min sittställning något kälkbackeartad så spelaren fortsätter ner ur knäet, via ben och fötter, ner på golvet. Sladden till hörlurarna åker naturligtvis ur. Apparaten voltar och hamnar upp och ned. Detta är ingen match för personer med båda sina händer och rörlighet i behåll. Men när man som undertecknad av olika skäl inte har sin fulla rörlighet är det en annan sak. Personliga assistenter? Medges, dessa finns men är inte allt tillgängliga. Griptänger och andra s.k. handikapphjälpmedel är inte konstruerade för att hjälpa en sån som mig att få upp såna här saker. Vad gör jag då? Jo, jag får vackert ha mitt kvällsfika utan den avkopplande lyssning jag hade tänkte mig. Jag vet, världen går inte under. Men det retar mig att inte kunna klara av såna här lätta saker själv. Trots mitt handikapp är jag som vilken annan medmänniska som helst. Dvs. lyssnar på musik (CD:s), tittar på tv & DVD, lyssnar mig igenom böcker. Och sånt vill jag kunna göra även utan att mina assistenter är närvarande…

För övrigt heter jag Pelle Permo och är rörelsehindrad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0