Handikappet! Det är inte min avsikt att framstå som en surputte som söker medlidande, jag vill förmedla bilder ur vardagen så mina medmänniskor ser vilka ”fåniga” hinder det finns mitt framför näsan på en del av oss. Saker och ting löser sig så det är på intet sätt en hjälplös herre som skriver det här men… Jodå, som jag skrev i mitt förra inlägg har jag haft en mycket bra dag, men det var framåt halv-sextiden det började strula sig. Kom ihåg att min mobiltelefon behövde laddas. Men på grund av egen förskyllan har mina laddningssladdar blivit ett riktigt ”ormbo”. Försökte en stund få tag på rätt sladd med hjälp av en sån här check griptång (handikapphjälpmedel), men gav upp innan jag blev alltför frustrerad. Min assistent hjälper mig ju när jag ska gå till sängs – om vi kommer ihåg det – men lugn skulle vi glömma så har jag ett fungerande trygghetslarm, om nöden så kräver. Jaha, det var mobiltelefonen det. Knappt hade jag väl lagt ifrån mig griptången för den här gången. Då gled fjärrkontrollen ner på golvet. Det var bara ut och hämta tången igen och leka katten som jagar sitt byte, mitt under rapport. Lugn, jag vann efter ex-minuters jagande. Förbannad är jag för trött för, ni som når till golvet med era händer… Var glad för det. Händerna är bättre gripinstrument och mycket smidigare. Guden, evolutionen – eller vad det nu är? Är mycket smartare än vi människor…