Trots mitt grava funktionshinder hävdar jag med bestämdhet att jag bidrar! Hurdå frågar ni? Likt de flesta svenskar har jag en grundlig utbildning. Grundskola, gymnasium och universitet. En universitetsutbildning som bl.a. ledde till att jag i mer en tjugo år arbetade som handläggare av kulturfrågor. De frågor jag och mina arbetskamrater hade ansvar för ledde i förlängningen till att många människor fick en meningsfull sysselsättning – både som yrke och eller fritidssysselsättning. Mitt handikapp gör mig beroende av service och hjälp av medmänniskor i vardagen. Denna service sker på en affärsmässig basis. Många människor har assistentrollen som yrke under längre eller kortare tid. Detta är ingen välgörenhet utan ett avlönat arbete som kräver kunskap och professionalism.  Eftersom många personliga assistenter är anställda inom privata företag i mitt fall ”Aktiv Assistans Tillsammans AB” så bidrar vi också till näringslivet och den fria företagsamheten. Det finns Personliga assistenter av båda könen och i alla åldrar, men många av assistenterna är relativt unga. Som samhället ser ut idag kan assistentyrket vara en bra hållplats, medan man funderar över sin egen inriktning här i livet…