Karl X Gustav
Har nu läst den mycket intressanta biografin över kung Karl X Gustav av Björn Asker. Detta verk är väl värda sina timmar om man är intresserad av svensk och europeisk 1600-talshistoria. Håller absolut med författaren om att denne vår förste monark efter ätten Vasa är värd ett djupare studium än vad han tidigare fått. Min uppfattning om varför denne regent har fått en sådan styvmoderlig behandling har naturligtvis att göra med många faktorer. Karl X Gustav efterträdde sin kusin Kristina (en mycket mångbottnad personlighet). Han var också systerson till den store Gustav Adolf - som redan i sin tid var mytomspunnen. Karl Gustavs regeringstid var kort, lite drygt 5 år och 8 månader. Som kusin till den regerande drottningen var han till och från en maktfaktor långt innan sitt eget trontillträde. Hans son och sonson Karl XI och Karl XII, har väl - i den mån svenskarna bryr sig om sin historia - satt djupare spår i det allmänna medvetandet.
Men nu tillbaka till min personliga teori om varför Karl X så ofta "glöms bort." Som den 1970-talselev jag är, tror jag det helt enkelt skulle varit mycket politiskt inkorrekt att ge den förste palzaren för stor plats. Man har av tradition och vana givit sonsonen Karl XII epitetet "krigarkung" - ja, han låg i fält 18 av sina dryga 21 år som konung, men han startade inte den konflikt han fick på halsen, drogs snarare in i den p.g..a. sin ungdom. Härskarna som Karl XII år 1700 fick som motståndare, trodde att denne 17-åring skulle bli en enkel match. Sedan kan man alltid diskutera om Karl XII inte kunde slutit fred betydligt tidigare än vad som nu blev fallet? Denna fråga lämnar jag därhän i detta inlägg, ty min poäng är att om det är någon av de tre karolinerkungarna som bör föräras epitetet "krigarkung" är det snarare farfadern än sonsonen. Med detta sagt bör dock tilläggas att Karl X Gustav förmodligen såg sitt anfall på det dåvarande Polen som ett preventivt krig.
Kommentarer
Trackback
