Å du då...

Pelle:

”Hur är det med dig?”

Holger:

”Nja, uppriktigt sagt: Så där! Men man ska väl inte klaga…”

”Vaddå, klaga? Det är väl det vi har Krusbäret till… Andra har sina arbetsplatser, fikapauser och annat, vi har det här!

Pelle slår ut med armen…

”ja, jag går ju fortfarande med  hjälp av rollatorn, men nog frestar det på i armar och ben.”

”Vad säger läkarna om du inte har något emot att jag frågar?”

” Nejdå. Ja först hade jag en Karl-Erik, någonting…”

”Karl-Erik Svensson?”

”Så hette han ja! Och han var ju väldigt trevlig och bra. Han tyckte nog att vi skulle utreda möjligheterna för höftproteser, så det lät ju bra.. Men gången därpå fick jag någon äldre kollega, chef på stället, tror jag. Bengt Andersson?”

”Nej, har du råkat ut för ’Bandaget Andersson!’ Då förstår jag att du är mindre lycklig.”

Holger ser lite konfunderad ut:

”Vad har jag nu sagt?”

”Nej ingenting, Det är bara det att Bengt Andersson varit med i en så där hundra år och har lite svårt för nymodigheter, för att uttrycka det milt… Vad ordinerade han?”

Holger ser åter lite konfunderad ut:

”gipsvagga och sedan kanske rullstol…”

”Kunde just tänka mig det. Ett råd från en vän. Har du möjlighet att styra, så ta Svensson i fortsättningen… Nej ska vi ta en fika?”

”Ja!”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0