Jag blir så trött...

I barnvagn åkte jag de sex-sju första åren av mitt liv. Sedan rullstol och så småningom elktrisk rullstol. Att jag från och till blir trött på mina rullande hjälpmedel är väl i och för sig ingen nyhet. Men med åren drabbas jag allt oftare av lusten att slänga ut stolarna genom fönstret. Tur för mig, min hyresvärd och hjälpmedelcentralen här i stan, att jag inte kan kliva ur och förverkliga mina drömmmar i detta avseende. Skälet till mitt vresiga morronhumör idag är att jag i samband med morgonbestyren ett flertal gånger körde in i eller på annat sätt fastnade i exempelvis dörrkarmar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0