Läser just nu den femte boken i Åsa Larssons deckarserie om åklagaren Rebecca Martinsson. Denna bok heter ”Till offer åt Molok” (2012).  Larssons böcker utspelare sig med utgångspunkt i trakterna kring Kiruna, varifrån författaren själv härstammar. Författare av deckare skapar ju gärna sina egna miljöer även om man ofta har många referenser i den kända samtiden. Håkan Nesser, bördig från Kumla utanför Örebro skapade i sin svit om kommissarie Van Veetern den fiktiva staden Mardam och poliskåren där. Han har även senare gärna varit mindre precis med en del geografiska angivelser, något som ju är en litterär rättighet – enligt mitt sätt att se det. Åsa Larsson kommer av allt att döma drabbas av problemet att de miljöer hon känner och därför valt att ha som omgivning i sina böcker ”tas ifrån henne”, i och med den planerade flytten av Kiruna; en flytt som just nu verkar slutföras någon gång mellan 2015-2020. Hur välbekant detta – enligt myndigheterna – nödvändiga flyttprojekt var för kirunaborna när Åsa Larsson färdigställde den första romanen om Rebecca Martinsson ”Solstorm” (2003) vet jag inte. Att grunda nya städer eller t.o.m. flytta redan existerande är väl i och för sig inget nytt. Göteborg som i äldre tid både hetat gamla Lödöse och nya Lödöse och fick sina nu gällande stadsprivilegier på 1620-talet är ett exempel. Det unika med Kiruna är att man anstränger sig för att i så stor utsträckning som möjligt flytta befintlig bebyggelse till dess nya plats. Förutom de trauma som kirunaborna av förklarliga skäl känner, så får man hoppas att stadsplanerarna denna gång placerar staden så att den inte på grund av industriella hänsyn tvingas flytta inom kort igen. Som etnolog och historiker hoppas jag att dessa discipliner vid närmaste högskola/universitet har fått resurser att dokumentera känslor och de faktiska händelser runt det som nu sker runt en stad vars grund lades för bara 112 år sedan. Nu tror jag inte att Åsa Larsson behöver några råd från mig om vad hon ska göra när hennes nu pågående romanprojekt är fullbordat, men om inte annat kan ju hon och andra teckna ner sina minnen från en stad som en gång var.