Något senare i Krusbärets mest använda samlingssal.

Oskar, Gösta, Petronella och Vera sitter runt kaffebordet och gör sitt bästa för att spela upp en scen av livlig och vänskaplig samvaro i "pensionärsföreningen". När Ivar följd av Flora och Bettan kommer in:

Ivar: Mina damer och herrar! Ni har gjort mig mycket besviken över det tumult ni ställde till med här för några dagar sedan!

Floria: Vad var det egentligen som ledde till att fina damer som ni började uppträda som småungar i sandlådan?

Vera och Petronella skruvar på sig, till slut svarar Vera:

Det var hon…

Och pekar med ett darrande finger på Petronella… Vera fortsätter:

Det var hon som sade elaka saker om min katt ”Piraten”!

Petronella:

Din katt?! Vem var det som gav den i gåva till mig kanske!?

Så, så! Börja nu inte igen…

Floria försöker lugna ner stämningen:

Bettan: Att man blir irriterad, upprörd; jag till och med arga på varandra, händer väl alla men det är både farligt och dyrt att slås med tillhyggen, speciellt när de inte tillhör en själv. Griptängerna här är till för att hjälpa inte stjälpa er…

Floria;

Nå, Oskar varför blandade du dig i? Som lärare borde det väl vara naturligt att försöka medla, men du tog ju parti för Petronella?

Oskar: Vera hade redan lagt beslag på Gösta. Hur hårt det var vet jag ju inte, men Vera började putta på fru Pettersson med sin elvagn, då tyckte jag inte det var mer än rätt att bistå fru Pettersson.

Bettan:

Vera är det sant att du började putta på Petronella med din elscooter?

Vera verka uppenbarligt ovillig att besvara frågan men svarar tillslut ”Ja!”

Bettan:

Det var inte bra! För det första kunde Petronella ramlat och slagit sig riktigt illa. För det andra är den här typen av hjälpmedel vare sig det handlar om griptänger eller olika typer av rullstolar ganska dyra saker och definitivt inte några ”leksaker” på de sätt ni tycks använt dem. Men kan vi komma överens om att det här var en engångsföreteelse?

Sakta kommer det instämmande nickar från de inblandade ”busfröna”…

Bra!

Avgör Bettan