Har just läst bloggen "Christers funderingar" där författaren ifrågasätter varför handikapparkeringarna är avgiftsfria? Detta gjorde han på ett möte med berörda parter och fick då uppenbarligen en proteststorm emot sig. Jag är ju rullstolsberoende, men äger ingen egen bil. Det är också många år sedan jag regelbundet använde personbil som transportmedel. Vid en första anblick kan det ju verka både snällt och kanske rimligt med avgiftsfria handikapparkeringar, men tänker man några varv till håller jag med om att det blir en "positiv särbehandling" som skickar fel signaler - även om man kan ha viss förståelse om bilburna funktionshindrade slår vakt om hävdvunna förmåner - men låt oss vända på perspektivet en gång. Funktionshindrade som har tillgång till privatbil skulle faktiskt kunna vinna på att också betala parkeringsavgift. Då förvandlas det hela från en förmån till en fråga om rättigheter och jämställdhet i förhållande till medtrafikanterna. Alltså "behandling på lika villkor"! vilket i förlängningen skulle sätta större tyngd bakom kraven på fler och bättre handikapparkeringar!