Pelle och Johnny tar en lagom rask promenad från krusbäret. Johnny:

-       Och din dag har varit?

-       Jodå sådär.

-       Bara sådär?

-       Nu när du frågar så… Jag vill inte verka nyfiken på sånt som du med all rätt kan tycka att jag inte har med att gör men…

-       Men?

-       Har du känt Veronica von Hurtig länge?

-       Fjorton dar tre veckor kanske, träffades nere på Hades[1].

-       Trevlig flicka?

-       Det tycker jag, hur så?

-       Nej, det var bara Vera – hennes farmor alltså – som hade fått syn på något bildcollage av dig och Veronica hemma hos Veronicas föräldrar i helgen och fotat av det med sin mobilkamera.

-       Ja Veronicas mamma talade om det för Veronica. Veronica blev så topp tunnor, så det var hennes idé att vi skulle dyka upp tillsammans.

-       Så dom visste om det hela tiden?

-       Ja, lattjo va…

-       Möjligen tills du får höra konsekvenserna…

-       Vadå för konsekvenser?

-       Ja, jag borde väl har ringt dig istället för Annica…

-       Nu förstår jag inte?

-       Det förstår jag, men vänta ska du få höra! I morse när jag lugnt och städat kom inrullande på Krusbäret, gissa vem som haffade mig då?

-       Vera von Hurtig…

-       Just det, hon och ingen annan. Hon visade mig några bilder i sin mobil och sen blev det rena Inkvisitionen, för att du och Veronica hade haft lite roligt med dom där bilderna…!

-       Herrejävlar, ja det var ju inte mening förstås.

-       Det fattar jag väl, men gumman anklagade både mig och Annica för att ha våra fingrar med i smeten!

-       Nä nu jä…! Vet Annica om det här?

-       Ja, jag ringde ju henne när jag antagligen borde ringt dig, men hon rådde mig till att försöka strunta i det hela!

Johnny tar upp sin mobiltelefon:

-       Jag ska ringa och förklara…

-       Det behöver du inte, säg mig bara: Vad tycker Veronicas föräldrar om det här?

-       Inget särskilt – tror jag – vi kommer i alla fall bra överens. Det var ju därför de fick de där korten…

---

[1] Kvarterskrog där Pelle Permo bor.