Alla brottas vi säkert från och till med det här ”roliga” fenomenet; sladdhärva! Vilket säkert kan driva den lugnaste person till upplösningstillstånd. Lägg därtill en funktionsnedsättning – som i alla fall inte är av det lättare slaget – och ni får förutsättningarna för den match jag just förlorat… Är väl ungefär lika glad som den som kommer två i något. Visst det här löser sig framåt förmiddagen, så det är ju ingen kris på det viset. Men som kanske har framskymtat genom mina uttalanden är jag av naturen envis. Utifrån mina levnadsomständigheter är detta en bra – för att inte säga nödvändig – egenskap, men som oftast finns det en baksida. ”Kan själv…” är nog bra vare sig man är liten eller stor, men när jag nu inte har förutsättningar att reda ut sagda sladdhärva gäller det inte bara att inse- utan också acceptera faktum och släppa det hela både fysiskt och psykiskt till ett lämpligare tillfälle. Koppla bort ”nederlaget” måste jag göra. Men det är lättare sagt än gjort…

Pelle Permo