Linda och Oskar sitter och lyssnar på Pelle; som har kommit igång:

 

Jo som ni vet var jag och Muhammed ner på stan för några dagar sedan. Tyckte det var skönt att klara av ett antal viktiga ärenden som släpade efter – bland annat på grund av det här ostadiga sommarvädret detta jubileumsår (Stockholm-OS 1912) – belönat oss med. Så vi vandrade ner till Gallerian och ”Gothia Sparbank”, vad jag inte riktigt hade tagit med i beräkningen var att människor i semestertider – med rådande väderläge – drabbas av ett ”flockbeteende”. Under dagar med ostadigt semesterväder samlas vi i klungor t.ex. på banker, affärer och apotek. Affärsidkare tycker säkert detta är mumma för rullansen, däremot är jag inte säker på att bankkontoren och apoteken är lika roade av årets utveckling…

 

Posten, bankor och apotek hör ju till de inrättningar som har olika typer av kösystem för att servicen ska flyta lätt och smidigt, men i förrgår verkade det mesta av detta brutit ihop på banken redan efter en kort stund. Och trots att personalen uppenbarligen jobbade på allt vad man kunde, växte irritationen kundkön. Bakom mig och Muhammed stod bl.a. en herre som flera gånger under de trettio-fyrtiofem minuter köandet varade beklagade sig högljutt över den sega servicen, samtidigt som han påstod sig ha väntat i flera timmar. Det sistnämnda måste varit en helt eget uppdiktat påstående; åtminstone om man med ”vänta i kö” menar att man befunnit sig inne i banklokalen, då de händelser jag här återger inträffade under den första ”öppna” timmen på dagen!  En synpunkt som jag kan ha är att de inrättningar jag här relaterar till nuförtiden har en ganska ojämn kassabemanning under ”högtrycken”, men som Muhammed påpekade, är väl inte dessa inrättningars affärsverksamhet helt inrättad efter årets lynniga väderleksförhållanden…  När det äntligen blev min tur, hamnade jag i kassan bredvid en annan rullstolsberoende man som tydligen tappat bort sin plånbok med både banksäkeerhetsdosa och ID-handlingar i. Han verkade vara mycket medveten om sakernas tillstånd, men förväntade sig tydligen – ja mer eller mindre ”krävde”- att banken skulle hjälpa honom på stående fot! Fick en känsla av att han försökte använda sin funktionsnedsättning som ett argument för en förmånligare behandling! Å visst det händer väl att jag förfaller till samma trick – om nöden så kräver – men vi människor med olika funktionshinder – och våra ”intresseorganisationer” - brukar orera om att vi vill bli bemötta/behandlade som ”vanliga människor”… Detta måste väl i så fall gälla både i med och motgång?

 

Något som jag upplever som mer frustrerande än denna bankepisod, är när man t.ex. rör sig på städernas gator, trottoarer eller andra gångytor och folk – oavsett kön och ålder – tränger sig före i små passager, dörröppningar eller dylikt. Andra tycks utgå ifrån att de har mer bråttom än den där farbror eller tanten som sitter i något slags självgående vagn? Hur det står till med den enskildes brådska vet jag ju inte… men bara ett litet mått av större hänsynsfullhet från oss alla skulle öka trafiksäkerheten för oss alla… På vägen från banken till ”Hobbyhörnan” höll jag på att köra över en skateboard som släpptes ner på trottoaren mitt framför mitt ena bakdäck…