Nejmen ser man på... God morgon Pelle, just den jag ville prata lite med.

God morgon. Varför inger mig tant Veras ton en så obehaglig känsla? Har det hänt något som du håller mig ansvarig för?

Hänt och hänt, nja det vet jag inte... än.

Men jag hittade några intressanta fotografier hemma hos min sonhustru Vendela i helgen, fotografier jag tror att du kanske har något att säga om...

Under tiden Vera pratat har hon rotat runt i sin handväska och fått fram sin mobiltelefon, en iphone av ganska sent snitt. Vera får blädrar en stund innan hon hiitar det hon söker, slutligen vänder hon telefonens display mot Pelle och frågar uppfodrande:

Vad vet du om det här?

Pelle tittar några sekunder på bildskärmen och frågar lite irriterat:

Jag?!

Ja, är det inte din assistent kanske, Johnny - eller vad han heter...

Jo, det kan väl hända. Men bara för han är min assistent behöver väl inte betyda att jag vet allt om honom...

Jaså men du är ju i alla fall gift med hans f.d. fru...

Om det är Annica du menar, så är vi bara förlovade och i övrigt ber jag dig hålla henne utanför det här! Det är mer än tio år sedan de valde att gå skilda vägar och de var redan skilda när jag och Annica började umgås mer privat. Vem är flickan föresten?

Mitt barnbarn Veronica...

Och hon är hur gammal?

En bit över tjugo, men tillbaka till min första fråga. Vad har du och säga om detta?

Ja, inget mer än att jag inget vet... Och är lilla Veronica över tjugo, bör hon nog kunna ta vara på sig själv.

Vera fnyser misstroget. Pelle fortsätter:

Jag vill inte bli osams med dig för en sån här sak. Bara för att jag har känt Johnny ganska länge och det faktum att han är min assistent betyder inte att jag vet allt... Vet din svärdotter om att du fotat av de där bilderna?

Det hör inte hit!

Jaså det gör det inte...