Livet suger...

Pelle Permo

Idag är jag en surgubbe - utöver det vanliga. Om någon frågar varför? Så vet jag väl inte riktigt vad jag ska svara... Eller jo det vet jag väl förresten, felet är bara att det är en hel roman som snurrar runt där i huvudet med väldigt många skäl till min sinnesstämning. Och alla dessa "skäl" kan vara svåra att koka ner till en enda mening... Men som man säger:

- Livet suger!

Som rörelsehindrad med stort fysikt servicebehov och därmed förenat tvång att ta hänsyn till omgivningen, kan jag bli väldigt avundsjuk på författare till "krisböcker" i stil med: "Min fru gick i från mig", "Mitt barn fick den eller den diagnosen - och då ställde hela familjens liv på huvudet!" Förstå mig rätt, jag avundas inte människor att gå igenom livskriser - långt därifrån! Men när boken kommer ut och bokens författare av journalister och intervjuare får frågan "Men hur har du orkat skriva ner allt det här?", blir svaret ganska ofta. "Jag stängde in mig i vår sportstuga i fjorton dagar!", eller något lika checkt! Mitt handikapp gör att jag inte har möjlighet att unna mig denna typ av "lyx". Skulle jag isolera mig från omgivningen i tre-fyra dagar, skulle jag väl i det närmaste vara död...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0